FOLLOW US

SEARCH SITE BY TYPING (ESC TO CLOSE)

Skip to Content

Blog

[:sv]Blogg 121[:]

[:sv]

Idag ska jag avslöja att jag under den gångna veckan smitit från jobbet vid fem tillfällen. Jag förstår att jag kommer drabbas av löneavdrag men jag är beredd att ta konsekvenserna. Anledningen till denna grova avvikelse från mitt anställningsavtal är jag är i full färd med att bygga en Attefall. En stuga på 25 kvm det vill säga nästan tre gånger stor som förra veckans beskrivning av lyxsemester. Ni som känner mig, bli inte oroliga, jag inser att detta är skyhögt över min kompetens, så därför har jag anlitat Västra Götalands smartaste byggmästare. (Vill ni hans kontaktuppgifter, svischa 200 kr till 1231068774 och skriv ”byggmästare”). För att få ner kostnaden har jag åtagit mig all målning. Huset byggs i delar på hemmaplan så just nu tillbringar jag min mesta tid med att måla 367 brädor två gånger. Arbetet har präglats av trevlig familjesamvaro och extraarbete på grund av min inkompetens.

Just nu funderar jag på om jag får uppleva fjärde generationen av politikerbyggen. Jag har byggt en Friggebo, 15 kvm, jag bygger en Attefall, 25kvm, och i dagarna godkändes 30 kvm och med benämningen Bolund efter nuvarande bostadsminister. Jag tror att den fjärde generationen kommer kallas Åkesson och jag är övertygad om att det blir en succé för i konceptet kommer det ingå obegränsat med taggtråd för att skydda fastigheten från främmande varelser.

Ibland tycker jag uppriktigt synd om alla dom som inte är idrottsintresserade. Jag kan inte finna ord för de känslor jag upplevde igår när Frida Karlsson hämtade in en minut på den oslagbara Johaug och vann tremilen i klassiska Holmenkollen. Jag upprepar mitt tidigare förslag, ersätt 6:e november med 7:e mars som officiell flaggdag.

Slutligen kan jag naturligtvis inte undvika att kommentera ”mello”. Jag inser att jag tillhör en minoritet som är totalt ointresserad av detta fenomen som får hela Sverige att stanna. Jag gillar musik, men har inte begåvats med tillräckligt öra. Jag måste höra låten flera gånger innan den ska fastna. Senaste gången jag fastnade direkt var 1974 då ABBA lanserade Waterloo. Igår kunde jag dock inte undvika att se en glimt av finalen. Det yngsta barnbarnet sov över och krävde att jag skulle titta när hans favoritlåt tävlade.
Så här såg det ut


Var rädda om er och respektera myndigheternas rekommendationer när det gäller Corona.

Vi hörs om en vecka/Kjell

Foto: Wikipedia[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 120[:]

[:sv]
De senaste veckorna har jag åter blivit påmind om hur tiderna har förändrats sedan min barndom och kan åter konstatera vilken fantastisk uppväxt jag fick. Varje sommar hade mina föräldrar med stor möda och uppoffring sparat ihop till en veckas drömsemester. Tidig söndagsmorgon kom Gällstads taxi och hämtade upp oss för transport till Vegby station 5 km bort. Jag minns än idag hur svårt det var att somna natten före. Vi klev på rälsbussen och strax var vi framme i metropolen Limmared där det var dags att byta till den smalspåriga Pyttebanan med slutmålet Falkenberg. Väl framme i Falkenberg tog oss en taxi till Skrea där vi snabbt gjorde oss hemmastadda i den hyrda badstugan på 9 kvm. Jag kan fortfarande känna doften från gasolköket, färskpotatis och jordgubbar. Det är möjligt att jag minns fel men alla dessa somrar var det alltid strålande solsken och varmt i havet. Jag minns också hur jag ibland fick spela en gratisrunda på minigolfbanan efter att plockat upp alla slängda glasspinnar. Kanske är det konstigt nog hemresedagen jag minns bäst. Efter att ha packat och städat minutiöst tog oss taxin in till stan där vi åt på Kvarnvingen, en nästan ofattbar lyx. Jag tror att denna lunchrestaurang var den enda jag hade besökt under mina 13 första levnadsår. Vid tågbytet i Limmared avslutades alltid den fantastiska veckan med en fika på Märtas café. Spänningen var stor när vi väl var hemma igen, hade jordgubbarna mognat.

Mina barnbarn åker också till Falkenberg. Dom reser i luftkonditionerade bilar med hörlurar och en datorplatta i knät. Dom spenderar många kvällar med utsökt grillad mat och ibland besöker de någon krog inne i stan. Så, visst är skillnaden enorm men jag är helt övertygad om att mina semesterveckor hade högre livskvalitet än mina barnbarns.

Nu undrar ni kanske varför denna berättelse. Jo, förra veckan deltog jag i en nystartad projektgrupp som har arbetsnamnet ”Pyttebanan” (googla gärna). Projektideen är att omvandla den gamla banvallen till en attraktiv cykelled som ska locka långväga gäster bland annat de som har intresse för industri och järnvägshistoria.

I fredags hade vi årets andra Quiz och det var verkligen mer än fullsatt. Vi lyssnade och njöt av Blue Marys bluesband åt italiensk buffé och korade lyckliga vinnare i tävlingen. Nästa gång är 27:e mars och då smäller vi till med Runez. Vi öppnar för bokningar på tisdag kl.10.00.

I torsdags hade Eva och Magnus, trädgårdsmässans generaler, kallat till planeringsmöte. Mycket kom att handla om hur vi ska få plats med alla utställare då det är rekordintresse. Boka in 9:e maj och upplev en grön lördag. Vi har också under veckan fastställt de fem grenarna till Grabbar och Gubbar kvällen den 13:e mars. Om ni lovar att inte berätta det kan jag tipsa om att lite träning i bågskytte kan löna sig.

Vi hörs om en vecka

Kjell[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 119[:]

[:sv]
För fem år sedan startade vi upp ”Artists in Residence” inspirerade av Västra Götalandsregionen. Vi erbjuder internationella kulturarbetare att ”leva gratis” hos oss under 1-2 månader och utöva sin konst i vår speciella miljö med betoning på samarbete med våra glaskonstnärer. Under dessa år har vi haft nöjet att vara värdar för

  • Filmskapare från England
  • Konstnär från Spanien
  • Konstnär från USA
  • Konstnär från Sydafrika

Och under våren/sommaren gästas vi av en glaskonstnär från Litauen

Alla dessa gäster har gjort bestående intryck hos oss men jag tillåter mig berätta om Fabian Small från Sydafrika. Anna som jobbar på ABF hade i samband med ett hjälpprojekt träffat familjen Small som bodde i ett plåtskjul i en bosättning 3 timmar från Kapstaden. Fabian, fadern, jobbade heltid som ”egen företagare”. Han tillverkade ugglor i cement. Hans stora utmaning var att finna glasflaskor som han kunde omvandla till uggleögon. Väl hemkommen från Sydafrika kom Anna på idén att bjuda honom till Glasets Hus där kunde han få tillgång till obegränsat antal ”ögon” i alla tänkbara färger. Hans vistelse hos oss blev ett minne för livet inte bara för Fabian utan också för oss som fick förmånen att umgås med honom och se när han gjorde sina konstverk. Som arbetsgivare under hans vistelse måste jag medge att vi bröt mot arbetstidslagen å det grövsta. Han jobbade varje dag de flesta av dygnets timmar och ändå var han inte i närheten av att kunna leverera alla de beställningar han fick. Naturligtvis var denna möjlighet stort för Fabian och han berättade att hans dröm om att skaffa ett trägolv istället för nuvarande jordgolv hade blivit realistiskt. Anna besökte Fabian i höstas och nu pågår en diskussion om återbesök.

Stor del av min tid ägnar jag nu åt att tillsammans med mina duktiga medarbetare planera för närliggande evenemang:

  • Quizkväll med bluesband inför rekordpublik
  • Grabbar och gubbar fredagen den13:e mars. En upprepning av fjolårets succé med mingel, femkamp, god mat och härlig musik
  • Professionell öl provning under mysiga former fredagen den 8:e maj
  • Trädgårdsmässan lördagen den 9:e maj. Ett event som växer för varje år
  • Glasmilen lördagen den 16:e maj. För många årets höjdpunkt.
  • Glasets Dag lördagen den 13:e juni då vi bland annat firar 1-årsjubileum av PARKEN.

Till sist konstaterar jag att mitt stora idrottsintresse ibland totalt byter favoritsporter. Under gårdagskvällen bestämde jag mig för att byta favoritsport från skidskytte till dambandy (Sverige vann VM igår).För några timmar sedan ändrade jag mig efter att ha sett syskonen Öberg kramas efter Hannas bronsplats. Jag fällde också en liten tår.

 

PS. Nästan att jag förstår varför så är plötsligt stavhopp en av mina favoritsporter. DS.

Vi hörs om en vecka

Kjell[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 118[:]

[:sv]
Jag har nu i 118 veckor utan avbrott skrivit en blogg med ett enda syfte; skapa intresse för Glasets Hus så att detta projekt fortsatt kan utvecklas. Om ni uppskattar detta så är det till stor hjälp om ni delar mina bloggar till nära och kära.

Idag börjar jag med ett tillkännagivande som kommet förvåna och överraska många av er. Jag tycker att Borås Tidning är fantastiskt bra! Att ha fått ta del av Mikael Hermanssons initierade analyser av Brexitprocessen har varit ett privilegie. Att läsa Stefan Eklunds krönika i förra söndagens utgåva gjorde dagen och detta händer gång på gång. I samma tidning kan jag också läsa om hur något barnbarn gjort ett mål. Att klara denna bredd är jäkligt bra. Kämpa på kära tidning.

I måndags hade jag ett besök från Eda kommun i Värmland. Det var en av väldigt många organisationer som vill ta del av de erfarenheter vi har från projekt Glasets Hus. När vi satt och tog en fika omringade av entusiastiska volontärer som fejade och putsade inför veckans utmaningar kommenterade en av värmlandsdamerna; ”detta måste vara landets häftigaste och största fritidsgård”.

Ibland eller kanske ganska ofta slås jag av tanken ”varför har jag inte gjort detta långt tidigare”. Det hände denna vecka. I decennier har jag blivit irriterad när jag oftast i tidsnöd ska ta fram ett par nytvättade strumpor. Ibland kan det ta flera minuter att hitta två av samma sort. Plötsligt som en blixt från klar himmel kom jag på det. Jag gick till datorn och fem minuter senare hade jag beställt 20 par av samma sort. Två dagar senare fick jag dom och samma dag körde jag samtliga tidigare sockar till klädinsamlingen. Lite klimatskam har jag men å andra sidan så har vi fortfarande samma magnifika bokhylla som vi köpte 1968. Jag gjorde ett snabbt överslag och kom fram till att aldrig mer behöva para sockar innebär en tidsvinst på 16 timmar per år och jag lovar utnyttja dom till något mycket viktigare som till exempel titta på skidtävlingar i TV.

Förra veckan beskrev jag mitt intresse för ledarskap och ibland får jag belöning. Onsdag kväll så ringde hon, en av alla fantastiska tjejer jag fått äran att introducera till ”the real world”. Hon var med från början 2012 och man behövde inte vara speciellt begåvad för att upptäcka hennes potential. Vi jobbade nära under 5 år och så flög hon iväg för att pröva sin talang. Hon berättade att bara för några timmar sedan hade hon fått ett erbjudande om en befordran med stort b och jag tror ni förstår den glädje jag kände när hon beskrev att en av hennes första tankar var att ringa Kjell och sen berättade hon om de intryck, råd, kunskap hon fått med sig från oss.

Igår invigde vi en härlig utställning där fem av våra mest framstående konstnärer i Sjuhärad visar upp sina alster. Vi har nu också släppt nyheten att vi inbjuder till en debutantutställning med början mitten av april. Vi hade en känsla av att det fanns ett stort intresse bland alla ”fritidskonstnärer” men att intresset var så stort kunde vi inte föreställa oss. På mindre än en vecka har vi mer än tjugo ambitiösa sökande vilket bland annat innebär att utställningen återkommer nästa år så att alla ska få chansen.

Slutligen ett något skrytsamt påstående; Vi gör något väldigt bra på ideell basis. I fredags eftermiddag var det mer än hundra barn och vuxna i parken. Vi hoppas att allt fler visar sin uppskattning genom att till exempel vara medlem i vår förening. 200 kr/år. Swish 1231068774. Bankgiro 783-8246. Skriv namn och parken.

Tack på förhand

Kjell

[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 117[:]

[:sv]

I mer än 50 år har ledarskap varit ett av mina stora intressen. Otaliga är de böcker jag läst i ämnet. Otaliga är de utbildningar jag genomgått och dessutom har jag haft någon form av ledarskapsroll under alla dessa år. Jag vill definitivt hävda att betydelsen av duktiga ledare är generellt underskattad. Min erfarenhet är att ledarskapets betydelse har hög prioritet inom näringslivet och inom idrottens lagsporter. Jag uppfattar att frågan inte alls på samma sätt är prioriterad inom den offentliga sektorn. Om jag utgår från att mina iakttagelser är korrekta är det naturligtvis mycket allvarligt. Ledarskap i tex. Kommuner innebär ju att man leder en organisation på tusentals människor och hanterar en ekonomi som handlar om miljarder. Att som lärare leda 20-30 elever mot satta mål kräver naturligtvis ett starkt ledarskap och jag har sedan årtionden haft svårt att förstå varför ämneskunskap betonas mer än ledarskap. Kan du inte motivera eleverna att lyssna hjälper det föga att du vet att det var dimma vid slaget i Lütsen.(obs. klarade utan support skriva ett tyskt y)

På senare år och inte minst i samband med projekt Glasets Hus och det engagemang som skapats har jag fått frågan om min egen ledarskapsfilosofi. En av de saker jag då betonar är bilden i ingressen. Kennedys bevingade ord har alltid varit en riktlinje i mitt sätt att leda. Jag har en övertygelse att man som ledare måste utmana den personal som i huvudsak bidrar med pessimism och missnöje. Man måste kräva ett svar på frågan ”vad är ditt förslag?” Det är sällsynt att man får något svar på den frågan men oftast har man stoppat ett läckage av motivation för en hel personalgrupp.

Tyvärr kan jag konstatera att den politiska utvecklingen i Sverige överhuvudtaget inte har anammat ovanstående ledarskapsfilosofi. För att vinna våra sympatier tävlar våra politiska partier i att svartmåla i så dramatiska ordalag som möjligt och det tycks locka allt fler sympatisörer. Det gör mig djupt besviken att bland alla dessa kritiska människor finns det väldigt många som inte precis behöver oroa sig för att deras barn inte ska få äta sig mätta utan har större bekymmer med att bestämma sig för vart nästa utlandssemester ska tillbringas.

Så några glimtar från veckan som gått:

  • Möte med ett förtjusande par från Tyskland som vill att vi ska ta hand om deras bröllopsmiddag för 70 personer i en sommarstuga i våra trakter. Vi var det självklara valet för sedan köpet av stugan för ett antal år sedan är vår lunchbuffé och atmosfär ett MÅSTE vid varje Sverigebesök
  • Gjorde min första skidtur på snö denna säsong. Tio gånger 500 meter. Dödstrött! Upprepar min stora respekt och beundran för den organisation på Hagtorpet som kämpar mot vädrets makter
  • Fick ett samtal från Nordiska museet som bad om hjälp med att låna från våra samlingar i ett kommande stort projekt.
  • Hade ett möte med en intresseförening från Hestra där vi diskuterade våra erfarenheter från projekt Glaset Hus och Parken
  • Alexander Isak gjorde två drömmål mot Real Madrid. Det är faen vad dom där invandrarpojkarna blir alltmer äkta svenskar.
  • Dramatisk händelse i fredags kväll. Polis kidnappades och återfanns på Glasets Hus. Fallet är nu helt sekretessbelagt.

Har under kvällen skickat ett förslag till riksdagen: ”Föreslår att vi inför nationell flaggdag det datum som en svensk tjej besegrar Therese Johaug, gärna på bekostnad av 6:e november”

Vi hörs när stormen bedarrat

Kjell

[:]

READ MORE
Back To TopBack To Top