Tyvärr så innebar veckan ett stort bakslag för vårt Klimatprojekt. Jag var alldeles övertygad om att Kulturrådet skulle bevilja vår ansökan, men det blev ett negativ besked. Senare i veckan fick jag dock plåster på såren, inte jämförelsevis i den storleken men en ny personlig gåva gav en massa energi. En ansenlig summa pengar kom in från en av de personer som under årtionden varit en av nyckelpersonerna att bevara glasbrukets historia. Bästa platsen på parkett är nu reserverad för denna beundransvärda dam. Det innebär att finansieringsplanen ser ut så här i skrivande stund:

Status finansiering projektet 15/1 2023

Antal givare Kronor per givare Totalt fattas
1 715 738 715 738
10 71 534 715 738
100 7 154 715 738
1000 720 715 738
10 000 72 715 738
100 000 7,20 715 738

 

På det personliga planet har veckan varit näst intill dramatisk. När jag nu idag summerar kan jag konstatera att jag starkt bidragit till att världsekonomin tar fart igen trots att jag äventyrat min möjlighet att betala nästa faktura från Vattenfall. Så här gick det till; Jag har nästan alltid jeans och alltid två par för att hantera tvättdagen. I början av veckan stjälpte jag en kaffekopp på jeansen och morgonen efter tog jag fram nummer två som hade ett modernt hål på vänster knä på grund av långvarigt slitage. Då inträffade katastrofen, min stortå hamnade i det lilla hålet som blev hypermodernt men när jag gick ut till bilen och märkte att jag faktiskt frös på vänster ben tog jag det spontana beslutet att omedelbart åka till min barndoms Gällstad för att köpa ett par nya jeans. Väl framme i detta textila mecka steg jag in i affären och kunde snabbt konstatera att trots 30% rabatt hittade jag inga jeans under 1399 kr. Jag smög snabbt ut livrädd för att någon skulle komma och erbjuda assistans. Jag for vidare till nästa affär och där fanns det 1 miljon jeans .Jag började leta efter L och kunde inte hitta några. Det var många XSS och det kunde jag med blotta ögat se att de var för små. Jag hittade XL och tänkte att det får duga, jag hade då letat i nästan fem minuter och det var redan långt över mitt tålamod. För säkerhets skull gick jag till provrummet och bestämde snabbt att dom får duga, det finns ju livrem. Med bestämda steg gick jag till kassan för att betala samtidigt som jag berättade att L inte gick att finna. Hon erbjöd sig att hjälpa mig leta men jag tackade nej och innan hon slog in beloppet i kassan sa hon att du vet att detta är en dammodell!!! Då insåg jag att jag kanske ändå får ta några minuter till och tacksamt ta emot lite hjälp. Fem minuter senare hade jag köpt två par välsittande jeans av högsta kvalitet för sammanlagt 500 kr. Supernöjd berättade jag för tjejen att exakt där vi stod hade jag 70 år tidigare varit varje vecka och köpt mjölk som skopades ner i medhavd kanna. Jag har redan planerat för att om cirka fem år åka tillbaka för att köpa två nya par.

Vi hörs om en vecka

Kjell