Blog

[:sv]

En av fördelarna med mitt jobb på GH är att jag får träffa många trevliga och intressanta människor. Denna vecka förgylldes tillvaron av att få fika tillsammans med två praktikanter, Alva och Hilda, som båda går i åttonde klass, och vi hade ett intressant samtal om praktikplatser. Jag berättade om min erfarenhet kring praktik under sin skolgång. Trots att det ofta handlar om bara några dagar hinner man göra intryck på arbetskamrater och ansvariga chefer. Det är säkert inte medvetet att göra bedömningar om praktikantens förmåga, intresse, uppträdande och så vidare, men har genom åren sett ett stort antal exempel där ”arbetsplatsen” blivit mäkta imponerad av enskilda praktikanter. Dessa ungdomars möjlighet att senare få feriearbete eller anställning är definitivt högre med en sådan positiv ”referens i bagaget”. Tyvärr innebär det ju att de elever som lämnar ett motsatt intryck inte har samma fördel. Denna min erfarenhet beskriver verkligheten på ett korrekt sätt trots att det känns fel att enstaka dagar i så ung ålder kan påverka framtida möjligheter. Jag tror också att det finns många arbetsgivare där ute som inte tar sig lite tid och berättar för ungdomarna vad som förväntas. Till er föräldrar som läser det här; berätta gärna om ovanstående synpunkter. För Alva och Hilda var det onödigt. De hade fullständigt klart för sig hur man ska uppträda och jag är säker på att jag åter får tillfälle att träffa dessa tjejer i Glasets Hus tjänst.

Igår genomförde vi vår fjärde Trädgårdsmässa och som tidigare orkestrerad av Eva och Magnus. Med hjälp av idealisk väderlek och ett klart större antal utställare blev det en succé och planeringen för 5-årsjubileet har startat. Jag hoppas att ni läsare ursäktar följande subjektiva rader; Kring lunchtid försökte jag skapa mig en bild av samhället. Samhället som hånades för sitt förfall för inte så länge sedan. Intrycket dominerades av flera tusen besökare på och utanför.

Glasets Hus, Thomas höll auktion och alla retrobutiker var välbesökta. Att finna parkeringsplats var dagens utmaning. Tillsammans har vi skapat en framtidstro och en stolthet som kommer hela vår kommun tillgodo på olika sätt. Sedan år tillbaka pågår diskussioner om hur denna framgång ska bevaras och fortsätta utvecklas. Det är med förvåning jag noterar en tveksamhet i att säkra en långsiktighet av detta projekt.

Och nu över till en kort inblick i hur det är att vara golfspelare. I måndags spelade jag en tävling på Marks GK. Jag noterades för 100 slag. Mitt golfhandicap (min nivå) innebar att jag skulle klarat rundan på 85 slag. För er icke golfare kan jag berätta att denna skillnad på 15 slag kan betecknas som en avgrund. På kvällen kom jag fram till att något måste göras. Jag beställde en 50 minuter lång lektion av en tidigare Europatour spelare och torsdag förmiddag träffades vi på Falkenbergs GK. När jag sedan mycket tidig fredagsmorgon stod på första utslagsplats tillsammans med gode vännen Roland var jag fullständigt övertygad om jag hade den bästa rundan på tio år framför mig. Resultatet blev 107 slag. Så alla ni som tror att denna sysselsättning enbart är till glädje måste jag göra besvikna. Varför lägger jag inte av? Det är det som är problemet. Jag längtar redan till veterantävlingen på torsdag.

Nu är det 114 dagar kvar till valet. Jag är mycket tacksam över att få bo i ett land där medborgarna har möjlighet till fria och demokratiska val. Jag följer dagspolitiken väl och börjar nu att reda på vad de olika alternativen står för. Har förstått att migrationsfrågan kommer att dominera så började att ta reda på lite fakta inspirerad av en insändare i Borås Tidning som handlade om hur nyanlända för varje dag de tillbringade i Sverige skulle bli återbetalningsskyldiga för den hjälp de fått. Möjligen blir det lite kärvt hur vi ska beräkna vår skuld som uppkommit genom dessa fakta: Var tredje läkare i Sverige har fått sin utbildning innan de kom hit. Kostnaden för en svenskfödd läkare från födsel till hen går i tjänst är cirka 4 miljoner kronor. Jag får fundera vidare.

Från domstolen inget nytt

Vi hörs/kjell[:]

[:sv]

Det är svårt att umgås denna del av året utan att träffa på människor som sprudlar av glädje över att våren äntligen är här. Tyvärr besitter jag inte förmågan att så okritiskt ta mig an denna årstid. Som totalt tekniskt okunnig måste jag förlita mig på goda vänner för att överhuvudtaget få igång alla de maskiner jag har till mitt förfogande för att klippa alla de gräsytor som jag ansvarar för. Jag har gjort allt för att minimera bördan, men trots brist på vatten, gödsel och kalk har jag svårt att föreställa mig gräsmattor som växer fortare än mina mossbelupna ytor.

En annan tveksamhet till att glädjas med våren är att jag vet att en majoritet av min familj kommer må riktigt dåligt av olika allergier förknippade med ”grönskan” vilket gör att umgänget kommer domineras av diskussioner om vilken medicin som är bäst.

Och så det värsta av allt, dåliga gräsplaner. Alla dessa snedstudsar gör mig uppriktigt ledsen och jag lider med ambitiösa spelare som blir utlämnade till slumpen.

Läs gärna ovanstående som en gnutta ironi. Jag är både tacksam 0ch medveten om vilket priviligierat liv jag lever.

Självklart finns det också för mig en mängd positiva saker med våren. Nästan varje dag träffar jag en ny långväga busslast på GH. Hela organisationen är på tå för att möta alla utmaningar kring TRÄDGÅRDSYRAN och GLAMILEN och jag vet av lång erfarenhet att fotbollsplanerna blir bättre om några veckor.

Jag har stor respekt för er läsare som inte kan förstå hur fotboll kan vara så dominerande i miljontals människors liv. Det finns situationer där jag själv ifrågasätter mina prioriteringar men då tänker jag på det berömda citatet från Bill Shankly, Liverpools legendariske tränare,

”En del människor tror att fotboll är en lek på liv och död. Jag kan försäkra er om att det är mycket allvarligare än så”.

Av de 8 matcher jag sett denna veckan toppar mötet mellan Roma och Liverpool tätt följt av derbyt mellan Limmared och Tranemos 9-årslag. Även i dessa sammanhang reflekterar jag över vilken enorm skillnad det är sedan jag var en ung fotbollsspelare. Jag debuterade i A-laget för Gällstad AIS som 15-åring och fick låna ett par riktiga fotbollsskor av en skadad spelare. I veckans 9-årsmatch spelade en kille som jag känner väl, han hade splitter nya skor och jag är säker på att han har haft minst tio par tidigare.

Denna vecka var det svårt att finna några intressanta händelser ute i den stora världen. En vecka där media ägnade stora resurser åt att president Trump medger att han betalt en dam för att hålla tyst om en otrohetsaffär som inte ägt rum samtidigt som det avslöjades att samme man medicineras för bättre hårtillväxt.

Välkomna till lördagens trädgårdsutställning som har växt rejält. Själv kommer jag leta bland alla stånden efter antiväxtmedel och en oförstörbar slinga till en mover.

Från domstolen inget nytt

Vi hörs om en vecka/kjell[:]

[:sv]
Lyckligt hemkommen från golfäventyret i skånska Tomelilla. Här kommer en sammanfattning av denna så emotsedda stortävling över 4 dagar:

• En gentleman från Hulared var oss alla helt överlägsen så tävlingen blev aldrig spännande. Passerar ni Hulared det närmsta 12 månaderna är det stor chans att ni möter denne man spatserande på Storgatan klädd i ”vinnarkavajen” som börjar bli lite sliten efter 27 år.
• Övriga spelare hade ihållande otur samtliga rundor.
• Min prognos från förra veckan att vi skulle slå 6000 slag kom på skam. Vi passade på att slå långt fler slag när vi ändå hade rest så långt.
• Det fanns stunder då det fanns anledning att tvivla på om detta är rätt sätt att möta våren. Det blåste 12 m/s och långkalsonger var en självklarhet.
• Själv funderar jag på om inte Ingemar Stenmark hade rätt när han sa ”ju mer jag tränar desto mer tur har jag”

Det är bara att erkänna att behållningen är middagarna på kvällen och efterförföljande prisceremoni. När dagens vinnare hyllats så startar en totalt ostrukturerad diskussion om vad som helst. Att notera från denna resa är följande ämnen:

• Som vanligt var det hetaste ämnet vart vi ska åka vecka 17 nästa år. Dessa debatter slutade med att det nu finns två huvudalternativ, Olofsbo eller Namibia.
• Huruvida Donald Trump är en fara för mänskligheten eller en frisk fläkt rådde det total oenighet om.
• En klar majoritet tyckte att fotbollsspelare generellt är bäst på att ”filma”
• Samma majoritet tycker att Zlatan är för gammal.

På Glasets Hus ökar tempot i takt med vårens ankomst. Tillsammans med Bodil engagerade vi ett fullsatt hus i vårens sista Quiz. Med hjälp av bland annat Barack Obamba, Karin Boye och ”you’ll never walk alone, lyckades vi både med att skapa stämning och tävlingslusta. Efter ovanligt mycket positiv feedback beslutade vi att köra samma recept nästa quiz den 28.e september. Vi följs av Husbandet i oktober och finalen i november finner ni The Hace på scenen. Har ni inte besökt oss dessa kvällar kan jag rekommendera detta sätt att inleda en helg tillsammans med goda vänner.

På tisdag firar vi 1:e maj. Jag kommer från en familj där denna dag  var en av årets höjdpunkter. Pappa klädde om till kostym och slips och vi reste till Limmared för att gå med i demonstrationståget. Jag har till och med fått Gunnar Strängs autograf vid ett tillfälle. Idag har ju betydelsen av dagen minst sagt falnat men jag har bestämt mig så därför måste jag sluta här för att hinna färdigställa mitt plakat ”Fler matprogram i TV”.

Från domstolen inget nytt

”Upp till kamp……/Kjell[:]

[:sv]

Har precis avslutat packningen till vårens höjdpunkt, golfresan till Tomelilla. Tidig måndagsmorgon bär det iväg söderut och där väntar 4 härliga dagar med ihållande regn. Allt oftare funderar jag kring hur vi med tiden totalt ändrar vår åldersuppfattning. Tänk om någon sagt till mig 1968 att om femtio år ska du åka och spela golf tillsammans med 11 jämngamla ”pojkar”. Ni ska gå cirka 5 mil och tillsammans ska ni slå cirka 6000 golfslag. Man kan väl påstå att utvecklingen har varit positiv. (jag menar inte golfen).

Tyvärr är det allt oftare där jag noterar en utveckling som definitivt inte kan rubriceras som positiv. Ett sådant inslag såg jag på CNN i veckan. Ett stort antal lärare var samlade på en skyttebana för att lära sig hantera en revolver. Vi får hoppas att inte någon utarbetad lärare missbrukar sina kunskaper och skjuter någon elev som inte gjort läxan. Glädjande nog går 100 tusentals ungdomar ut på gatorna i Trump land för att demonstrera mot landets bisarra vapenlagar.

Jag har nu tvingats ge upp tanken på att bli medlem i Svenska Akademin. Jag fick ett trevligt brev där ledamoten Göran Malmqvist 94 år lät förklara att denna sammanslutning inte är något för småpojkar.

Väldigt ofta får jag frågan om hur länge jag tror att engagemanget och det ideella arbetet på Glasets Hus kommer att bestå. Frågan är naturligtvis befogat utifrån mångas erfarenhet. Jag kan dock glädja er alla att det föreligger ingen akut risk hos oss vilket jag kunde konstatera tidig söndagsmorgon. I går kväll kom jag på att vi inte hade organiserat för några extrastädare till söndagsmorgonen efter att huset genomfört en klassträff inpå småtimmarna. Jag skickade ut ett SMS till några vänner och hoppades att någon skulle dyka upp för att avlasta de två ordinarie volontärerna. När jag anlände strax efter åtta var 7 personer på plats och det fanns absolut inget att städa därför vår fantastiske vän från Syrien hade varit där sedan klockan sex!! Så dagen började med en trevlig morgonfika.

Slutligen, vi är inne i en intensiv planeringsperiod. På fredag vårens sista Quiz (finns ett 20-tal platser kvar). Trädgårdsmässan den 12.e maj växer i omfattning och Glasmilen kommer se cirka 150 lag på startlinjen.

Från domstolen inget nytt.

Hörs om en vecka/Kjell[:]

[:sv]

Jag förstår att ni undrar om Akademin har hört av sig och svaret är nej. Det finns nu 7 stolar lediga av de aderton och jag har svårt att förstå vad det är i min CV som hindrar dem att ge mig en förfrågan. Även om jag inte är någon kulturprofil är det rimligen en merit i nuvarande situation att jag och hustrun firade guldbröllop i fredags. Kanske frågan kommer nästa vecka.

Låt mig också berätta att jag har ett beroende av att veta vad som händer och numer är det naturligtvis lätt att tillfredsställa detta behov då man i realtid kan följa vad som händer både i närområdet och ute i den stora världen. Det är inte många dagar per år som jag missar ”Rapport” och jag hör till dom som i hög grad uppskattar att vi har denna oberoende kanal där man vet att nyheten är att lita på. Många gånger ger nyhetsutbudet upphov till reflektioner. Denna vecka har jag åter sett hemska bilder på barn som varit utsatta för nervgas och jag har åter sett bilder på barn i svält, bilder som gör att man gärna vill titta bort. I torsdags reagerade jag kraftigt på ett inslag som handlade om att en kommun i Norrland nu beslutat att tvinga eleverna till skolans matsal för att äta. Visst håller ni med om att det är en konstig värld vi upplever.

Och så över till några händelser på den gångna veckan i Glasets Hus;

• Hela kommunfullmäktige var på besök i tisdags och jag fick möjligheten att presentera vad som hänt sedan starten 2012 och hur vi ser på den fortsatta utvecklingen av vår verksamhet. Något förenklat kan man säga att vi ställer frågan; ”Vad vill kommunen med Glasets Hus”?
• Under fredagen hade jag ett intressant besök från Astrid Lindgrens Filmby. De ville ta del av hur vi driver vår verksamhet med betoning på hur vi skapat det lokala engagemanget.
• Lördagen var den stora utmaningen. Huset fylldes av konstnärer, 50-årskalas, möhippa och 21 personer, barn och vuxna, som blåste sitt eget glas. Det är varje gång mycket trevligt att få höra stolta och nöjda ”förstagångsglaskonstnärer”.
• Idag på förmiddagen deltog jag ett extrainkallat möte med Glasmilengänget. Anledningen var att redan nu är antalet anmälda lag fler än någonsin och vi justerade organisationen så att cirka 800-900 glada vandrare får en heldag.

Slutligen från domstolen inget nytt. Det har nu passerat 16 veckor och vi väntar fortfarande på ett ställningstagande från domstolen. Det är något märkligt att vi som svarande får mycket begränsad tid att svara på ”anklagelserna” medans myndigheten tycks vara förskonad från den tidspressen. Är det så att målet är för litet för en hårt belastad organisation eller kan det vara så att de har tagit intryck av vårt svar? (För eventuellt nya ”följare” av min blogg, hittar ni bakgrunden till detta i Blogg 5-8)

Vi hörs om en vecka/kjell[:]