Category Archives: Kjells Blogg

[:sv]

Så här på årets sista timmar ska jag överraska med att berätta en ”lumparhistoria”. För några veckor sedan fick jag en inbjudan till en återträff på regementet i Borås. De inbjudna var cirka 100 herrar som ryckte in för tjänstgöring 1965. Vi var ”utvalda” på så sätt att vi vid fullgjord tjänstgöring titulerades sergeanter. Utbildningstiden var 444 dagar. Jag kan fortfarande inte förstå hur mitt övergripande minne från dessa 15 månader är positiva. Med dagens mått mätt utsattes vi för minst sagt stora påfrestningar både mentalt och fysiskt. På något sätt accepterades detta och kompenserades av det kamratskap som skapas när man tvingas vara nära och beroende av varandra. Jag vet att det låter konservativt men visst hade många av dagens ungdomar haft nytta av att ha gjort ”lumpen”. Men nu över till berättelsen. Ett av mina befäl var rustmästare Arne ”Taikon” Eriksson. Det var en man i 50-års åldern som en gång varit världsmästare i militär femkamp och hela hans kropp utstrålade styrka och muskler. Han tyckte att det ”daltades” för mycket med soldaterna och han missade aldrig ett tillfälle att berätta för kompaniet hur bedrövligt dåligt tränade elitspelare i fotboll var. Han visste att jag då var i Elfsborgs A-trupp och varje dag levererade han pikar som ”kan soldat Karlsson och Andersson hålla ett öga på 031 Svensson om han stupar under vår marsch ut till Osdals lada. Jag replikerade så gott jag kunde och det utvecklades till en ”humörhöjare” för hela kompaniet. En morgon när vi ställt upp på raka led sa han plötsligt, ”jag utmanar härmed fotbollsstjärnan 031 Svensson på 5 km löpning och jag förbehåller mig rätten att välja bana med tanke på min höga ålder. Jag var inte sen att anta utmaningen, en chans att äntligen få slut på skitsnacket om oss fotbollsspelare. Det hör till saken att jag då var utomordentligt vältränade under bl.a. Dan Waern ledning och jag hade imponerande testvärden. Det beslutades att kampen skulle gå av stapeln kl.17.00 en fredag, det vill säga när helgpermissionen just började. Intresset var stort och väldigt många valde att stanna kvar på regementet för att få bevittna när någon äntligen satte ”Taikon” på plats. Tävlingsreglerna var sådana att jag de första 3 km bara skulle hänga på och därefter var det fritt fram för mig att gå för fullt tillbaka till regementet. De två första kilometrarna var ”lätta” och jag började planera för fartökningen. Då kom vi in på en gigantisk mosse och han ökade farten markant. Det verkade som han flög medan jag gång på gång trampade ner i dyn. Redan efter hundra meter var jag desperat och såg att det blivit en lucka på minst 10 meter. Jag kände paniken stiga och när luckan fortsatte att växa såg jag framför mig den enorma förnedring jag hade framför mig vid det väntande målet. När jag väl stapplande nådde målet såg jag inte rustmästaren utan bara den stora samlingen av åskådare varav säkert många hade förlorat pengar på vadslagning. Då fick jag syn på han i full fart med att göra tvåhundra armhävningar innan han skulle ta en ny ”joggingtur”. Jag avböjde att följa med. Vi blev fortsatt mycket goda vänner under hela min militära bana.

Nu vill jag önska er ett mycket givande 2020. Själv har jag ställt samman mina nyårsönskningar som förutom god hälsa för nära och kära ser ut så här:

• I november väljs en efterträdare till Donald Trump
• Att partierna i mitten av svensk politik tar sig samman och synar konsekvenserna av dagens populism
• Att Elfsborg blir ett stabilt lag på övre halvan
• Att vi fortsatt orkar skapa förutsättningar för utveckling av Glasets Hus/Parken

Vi hörs nästa decennie

Kjell[:]

[:sv]

När jag var cirka 11-12 år fick jag en drömjulklapp, splitter nya skidor. Det var stort och på något sätt förstod jag att det krävt uppoffringar från ”tomten”. Den 27: december tog jag bussen till min kusin som bodde 5 km bort med skidorna i ett hårt grepp. Mindre än fem minuter efter ankomst tog vi fart i den långa utförslöpan. Efter 10 sekunders färd körde jag rätt in i den stora eken och bröt den ena skidan. Jag kan än idag känna hur ledsen jag var och det året fick jag fortsatt åka på de alldeles för små skidorna som jag haft i några år. Jag inbillar mig att jag haft stor nytta i livet av händelser som denna. Det är ju lite annorlunda nu för tiden och jag kan inte undvika att reflektera över hur motsäges fullt många av oss lever. Vi hejar på Greta Thunberg och vi uttalar oss om hur allvarligt vi ser på klimatkrisen och jag blir inte förvånad över om julhandeln åter slå nya rekord. Jag har redan fått min julklapp och den är om möjligt mer uppskattad än skidorna från 1957. Parkgruppen presenterade i veckan 30 nya volontärer och jag kan inte finna ord för att beskriva hur värdefullt detta är för fortsatt utveckling av Glasets Hus/Parken. Medelåldern på nyförvärven är cirka 35 år! Vem var det som sa att dagens ungdom inte visar engagemang?
Nu till något helt annat. Jag har sedan årtionden både som privatperson och i olika ledarroller retat mig på alla dom som talar om att allt är fel och utan att tala om hur dom vill åstadkomma förändring. Jag minns från arbetslivet påståenden som ”vi får ingen information”, och när man då frågade vilken information som saknades kunde svaret vara ”all information”. Har du bett om någon information du saknar? Nä! Även i alla privata samtal jag har slås jag ofta över hur man tillåter sig att vara kritisk till det mesta utan att föreslå lösningar. Vår sjukvård hamnar ofta i skottgluggen. För långa väntetider, konstiga doktorer från främmande land. Tycker du vi ska betala mer i skatt? Nä! Hur ska vi få tag svenska läkare? Det måste ”dom” bara lösa!
At jag retar mig på ovanstående beteende är naturligtvis ett marginellt problem. Det stora och allvarliga problemet är att smarta politiker med SD i spetsen lyckats fånga upp detta missnöje och parti efter parti ansluter nu till samma strategi och överträffar varandra i att svartmåla verkligheten i desperat jakt efter opinionssiffror. Tänk om alla dessa resurser istället lades på att finna breda konstruktiva lösningar. Vårt parti tycker det är fel att folk skjuts ihjäl. Vårt parti tycker det är ändå mer fel att folk skjuts än vad dom andra tycker. Hallå där, diskutera varför och enas om handlingsplaner.
Nu önskar jag er en riktigt god julhelg.
Kjell[:en]När jag var cirka 11-12 år fick jag en drömjulklapp, splitter nya skidor. Det var stort och på något sätt förstod jag att det krävt uppoffringar från ”tomten”. Den 27: december tog jag bussen till min kusin som bodde 5 km bort med skidorna i ett hårt grepp. Mindre än fem minuter efter ankomst tog vi fart i den långa utförslöpan. Efter 10 sekunders färd körde jag rätt in i den stora eken och bröt den ena skidan. Jag kan än idag känna hur ledsen jag var och det året fick jag fortsatt åka på de alldeles för små skidorna som jag haft i några år. Jag inbillar mig att jag haft stor nytta i livet av händelser som denna. Det är ju lite annorlunda nu för tiden och jag kan inte undvika att reflektera över hur motsäges fullt många av oss lever. Vi hejar på Greta Thunberg och vi uttalar oss om hur allvarligt vi ser på klimatkrisen och jag blir inte förvånad över om julhandeln åter slå nya rekord. Jag har redan fått min julklapp och den är om möjligt mer uppskattad än skidorna från 1957. Parkgruppen presenterade i veckan 30 nya volontärer och jag kan inte finna ord för att beskriva hur värdefullt detta är för fortsatt utveckling av Glasets Hus/Parken. Medelåldern på nyförvärven är cirka 35 år! Vem var det som sa att dagens ungdom inte visar engagemang?
Nu till något helt annat. Jag har sedan årtionden både som privatperson och i olika ledarroller retat mig på alla dom som talar om att allt är fel och utan att tala om hur dom vill åstadkomma förändring. Jag minns från arbetslivet påståenden som ”vi får ingen information”, och när man då frågade vilken information som saknades kunde svaret vara ”all information”. Har du bett om någon information du saknar? Nä! Även i alla privata samtal jag har slås jag ofta över hur man tillåter sig att vara kritisk till det mesta utan att föreslå lösningar. Vår sjukvård hamnar ofta i skottgluggen. För långa väntetider, konstiga doktorer från främmande land. Tycker du vi ska betala mer i skatt? Nä! Hur ska vi få tag svenska läkare? Det måste ”dom” bara lösa!
At jag retar mig på ovanstående beteende är naturligtvis ett marginellt problem. Det stora och allvarliga problemet är att smarta politiker med SD i spetsen lyckats fånga upp detta missnöje och parti efter parti ansluter nu till samma strategi och överträffar varandra i att svartmåla verkligheten i desperat jakt efter opinionssiffror. Tänk om alla dessa resurser istället lades på att finna breda konstruktiva lösningar. Vårt parti tycker det är fel att folk skjuts ihjäl. Vårt parti tycker det är ändå mer fel att folk skjuts än vad dom andra tycker. Hallå där, diskutera varför och enas om handlingsplaner.
Nu önskar jag er en riktigt god julhelg.
Kjell

[:de]När jag var cirka 11-12 år fick jag en drömjulklapp, splitter nya skidor. Det var stort och på något sätt förstod jag att det krävt uppoffringar från ”tomten”. Den 27: december tog jag bussen till min kusin som bodde 5 km bort med skidorna i ett hårt grepp. Mindre än fem minuter efter ankomst tog vi fart i den långa utförslöpan. Efter 10 sekunders färd körde jag rätt in i den stora eken och bröt den ena skidan. Jag kan än idag känna hur ledsen jag var och det året fick jag fortsatt åka på de alldeles för små skidorna som jag haft i några år. Jag inbillar mig att jag haft stor nytta i livet av händelser som denna. Det är ju lite annorlunda nu för tiden och jag kan inte undvika att reflektera över hur motsäges fullt många av oss lever. Vi hejar på Greta Thunberg och vi uttalar oss om hur allvarligt vi ser på klimatkrisen och jag blir inte förvånad över om julhandeln åter slå nya rekord. Jag har redan fått min julklapp och den är om möjligt mer uppskattad än skidorna från 1957. Parkgruppen presenterade i veckan 30 nya volontärer och jag kan inte finna ord för att beskriva hur värdefullt detta är för fortsatt utveckling av Glasets Hus/Parken. Medelåldern på nyförvärven är cirka 35 år! Vem var det som sa att dagens ungdom inte visar engagemang?
Nu till något helt annat. Jag har sedan årtionden både som privatperson och i olika ledarroller retat mig på alla dom som talar om att allt är fel och utan att tala om hur dom vill åstadkomma förändring. Jag minns från arbetslivet påståenden som ”vi får ingen information”, och när man då frågade vilken information som saknades kunde svaret vara ”all information”. Har du bett om någon information du saknar? Nä! Även i alla privata samtal jag har slås jag ofta över hur man tillåter sig att vara kritisk till det mesta utan att föreslå lösningar. Vår sjukvård hamnar ofta i skottgluggen. För långa väntetider, konstiga doktorer från främmande land. Tycker du vi ska betala mer i skatt? Nä! Hur ska vi få tag svenska läkare? Det måste ”dom” bara lösa!
At jag retar mig på ovanstående beteende är naturligtvis ett marginellt problem. Det stora och allvarliga problemet är att smarta politiker med SD i spetsen lyckats fånga upp detta missnöje och parti efter parti ansluter nu till samma strategi och överträffar varandra i att svartmåla verkligheten i desperat jakt efter opinionssiffror. Tänk om alla dessa resurser istället lades på att finna breda konstruktiva lösningar. Vårt parti tycker det är fel att folk skjuts ihjäl. Vårt parti tycker det är ändå mer fel att folk skjuts än vad dom andra tycker. Hallå där, diskutera varför och enas om handlingsplaner.
Nu önskar jag er en riktigt god julhelg.
Kjell

[:]

[:sv]

Jordskredsseger för ”charmtrollet” Boris Johnson i det brittiska valet så nu har vi bara att vänta och se hur detta kommer påverka vår vardag när England med största sannolikhet kommer lämna EU.

Personligen har jag bestämt mig för att inte spekulera i om vad som kommer ske i framtiden. 

Anledningen är att jag detta år kunnat konstatera att i fråga efter fråga har jag haft fel i mina förutsägelser. Några exempel där jag har varit 100 % säker.

• Det amerikanska folket kommer inte längre stödja sin president. Facit är att ju dummare uttalanden han gör desto mer ökar han sin popularitet.
• England kommer aldrig lämna EU. Jag hade fel och har på nytt underskattat detta stolta folk.
• Sverigedemokraterna kommer snart avslöjas och bli ett litet parti. Idag kanske de är Sveriges största. 

Dessa tre händelser har en tydlig minsta gemensam nämnare. Fånga upp varje missnöjesyttring och anpassa din politik. Att totalt ändra sin politik trots man svurit på att stå fast är idag så vanligt att ordet svekdebatt försvunnit ur rapporteringen.

Jag ger upp och koncentrerar mig på det jag kan påverka och då framförallt utvecklingen av Glasets Hus. Tyvärr drabbas jag också där av egna felbedömningar. Jag var helt säker på att de 5164 köttbullarna vi hade rullat till våra julbord kommer att räcka. Det var fel vilket kan bero på att de är godare än någonsin. Jag trodde också att vi skulle vara befriade från skadegörelse i parken vilket kanske var naivt. Nu har det hänt. Jose rapporterar att igår förmiddag upptäckte han att någon eller några har slagit sönder fönstren av plexiglas på rutschkanan och därefter försökt sätta eld på plexiglaset. Vi tror oss veta att det hänt tidig kväll torsdag eller fredag och jag kan berätta för er att vi kommer lägga alla tänkbara resurser på att finna förövarna. Vi har polisanmält och knackat dörr över helgen och vi förväntar oss att denna händelse får maximal uppmärksamhet. Någon måste ha sett något och någon som kanske passivt deltog kanske vill lätta sitt samvete genom att berätta hur det gick till. Det här är på allvar, vi lägger tusentals ideella timmar på att göra samhället bättre och här har en gräns passerats. Jag och Jose tar tacksamt mot eventuella tips.

Låt mig avsluta med lite positiva tongångar. På fredag seneftermiddag ses vi på julmys där ICA och torget blir den centrala platsen. På Glasets Hus slår vi till med After work fram till 20.00.

Vi ses/Kjell

[:]

[:sv]

Det har varit en ovanligt tuff vecka med långa arbetsdagar. Vid elvatiden i fredags kväll hade jag bestämt mig för att begära en diskussion med arbetsgivaren om ersättning för övertid och obekväm arbetstid. Just då tittade jag in i köksregionerna och fick syn på vår personal med breda leenden trots 6 timmar under stor press och stress för att ge ett nittiotal festglada besökare en maximal upplevelse. Då bestämde jag mig för att inte ta upp någon diskussion med arbetsgivaren. Strax innan denna händelse hade jag nöjet att tacka två volontärer från Borås som hade gjort sitt första pass. Ett pass i diskrummet med disk efter ett nittiotal julbordsgäster. ”Ring gärna igen, detta var hur kul som helst” var deras avskedsreplik. Som ni förstår är det lätt att hitta inspiration i min roll.

I måndags satt jag i ett tvåtimmars möte med parkgruppen. Jag upprepar hur inspirerande detta är. Sällan har jag fått jobba i en så kompetent grupp. Kreativitet, högt till tak, lojalitet och humor präglar vårt arbete. Mötet inleddes på bästa tänkbara sätt, Jose lät meddela att gruppen tilldelats kommunens medborgarpris ”Kommunutveckling 2019”. Jag tycker att juryn gjort ett bra val. I en tid när samhällsdebatten ofta handlar om integrations utmaningar och oron för att våra barn får för lite fysisk aktivitet känns det som att vårt parkprojekt är värt all tänkbar positiv uppmärksamhet. Vi har lyckats genomföra detta utan kommunalt stöd och nu ligger utmaningen i att underhålla och utveckla anläggningen. Parken kostar föreningen cirka 200tkr per år och vi diskuterar hur vi ska få nöjda besökare till att bidra med en liten peng då och då. Har ni idéer får ni gärna höra av er.

Slutligen, visst är det härligt att Vinter studion är igång. Så här långt begränsar jag mig till två expertkommentarer.

-Therese Johaug är troligtvis en av världens bästa idrottsutövare någonsin

– Svenska skidskyttar drabbas oftare än andra nationer av kastbyar.

Kjell

[:]

[:sv]

Kära läsare, som ni förstår har jag inte gett upp ambitionen kring ”Årets julklapp”. Varför inte, jag menar första året denna utmärkelse fanns utsågs ”bakmaskin” och i år är favoriten en ”mobillåda”. Så jag har väldigt svårt att förstå varför mitt förslag inte ska kunna ta hem denna utmärkelse. Beställ via telefon 0325-660060 eller mail till info@glasetshuslimmared.se. Alla intäkter går till underhåll och utveckling av Parken.

Jag har ofta bloggat om mina tillkortakommande i skidspåret, i trädgården och tummen mitt i handen. Idag ska berätta om ett område där jag är betydligt framgångsrikare. Jag är genuint intresserad av ledarskap och har lång praktisk erfarenhet kombinerat med kvalificerad utbildning och många managementböcker i min bokhylla. Under veckan har jag haft tillfälle att njuta av de effekter detta ledarskap har medfört. Vi har lyckats skapa en företagskultur som kännetecknas av

• Stor förståelse och respekt för att alla som stiger in genom dörren ska gå därifrån med en känsla av att vi motsvarat eller överträffat förväntningarna. Självklart lyckas vi inte till 100% men vi får en överväldigande positiv feedback kring vår personals bemötande.
• Att vi gång på gång gett väldigt unga tjejer chansen till att utvecklas och vi blir rikligt belönade när vi ser vilka resurser som släpps lösa
• Vi har ofta jäkligt kul på vår arbetsplats och en dag med hög dagskassa firas med många high-five

Förutsättningen för att skapa ovanstående kultur är svårast möjliga och vi måste hela tiden vara observanta på den stora utmaningen som ligger i att betalda medarbetare jobbar sida vid sida om oss volontärer. Så här långt har vi lyckats fantastiskt med att de båda visar stor respekt för varandras roller. Tyvärr fick jag tillrättavisa två av dessa ungdomar i veckan. Jag observerade att de var kvar och jobbade långt efter schemalagd tid. När jag påpekade detta visade sig i båda fallen att de ”stämplat” ut och stannade kvar som volontärer för att hjälpa sina arbetskompisar. Vi är nu överens om att de själva har mandat att göra dessa bedömningar oavsett schemaläggning, men innerst inne blir jag så glad när man får uppleva sådan lojalitet och engagemang.

Vår stora utmaning är och kommer vara att bibehålla kontinuiteten i volontärarbetet. Eftersom det är väldigt många hundra personer som läser min blogg vill jag passa på att klargöra en eventuell missuppfattning. Man behöver inte vara Limmaredsbo för att vara volontär på Glasets Hus. Skicka ett mail till mig (kjell.limmared@tele2.se) om du vill veta mer. Jag lovar att du inte kommer ångra om du bestämmer dig för att hjälpa till 4-8 timmar per år. Förra månaden ”anställde” vi ett par från Borås och kanske du också kan tänka dig åka några mil för göra en insats på några timmar i en härlig arbetsmiljö.

Slutligen noterar jag på Instagram att vår son blev uppvisad på läktaren i en turnering uppe i Skaraborg under lördagen. Utan coach lyckades ändå LIF vinna turneringen. Det är väl troligt att utvisningen var befogad. Däremot är jag fortsatt förvånad över att min far blev avstängd av Västergötlands Fotbollsförbund i slutet av 1950-talet. Han gick hemma i trädgården då en kille från dåvarande Gällstad AIS kom springande från närliggande Åvalla. Han bad pappa skriva under laguppställningen för det hade bara kommit elva spelare till matchsamlingen inför dagens B-lagsmatch. Han skrev under och två månader senare fick han ett brev från förbundet där det framgick att han drabbats av tre månaders avstängning därför att hemmalaget hade använt en icke registrerad spelare. Man kan säga att hans karriär blev mycket kortare än hans barnbarn.

Vi hörs om en vecka/Kjell

[:]