FOLLOW US

SEARCH SITE BY TYPING (ESC TO CLOSE)

Skip to Content

Category Archives: Kjells Blogg

Blogg 182

I veckan gjorde jag en presentation av Glasets Hus, hur det började och var vi är nu. Jag gjorde det på uppdrag av Tillväxtverket som i det här fallet jobbar med landsbygdsutveckling. Presentationen gjordes digitalt och det var 138 beslutsfattare från hela landet som lyssnade. Vi var 6 goda exempel utvalda och syftet var naturligtvis att stimulera liknande initiativ. Låt mig ta er bakom kulisserna och berätta om hur det går till när man accepterar ett sådant uppdrag. Jag kontaktades för månader sedan och därefter har det varit ett jämt flöde av information och instruktioner. I detta fall gällde att presentationen skulle ta 8 minuter och att ytterligare 2 minuter fanns för frågor. Jag anpassade en tidigare presentation och testade den nio gånger på Bodil som har ett stoppur i sin nya klocka. Första gången hann jag till bild 13 av 22. För att ni ska förstå hur svårt det är att få fram ett budskap på begränsad tid vill jag berätta en skröna om världens kanske störste talare, Sir Winston Churchill. Han blev en gång uppvaktad av Londons Publicistklubb som undrade om han kunde tänka sig hålla ett anförande på fem minuter under deras 100 års jubileums bankett. ” Tyvärr inte, jag har inte den tiden tillgänglig, men om jag får tala i 30 minuter ställer jag gärna upp. Med andra ord det kräver väldigt mycket tid att förbereda om man inte tillåts floskler och upprepningar.

Det hela avlöpte bra och väldigt många människor kan nu för första gången sätta Tranemo kommun på kartan. En personlig bedömning är att insatsen har ett marknadsvärde i storlek med vad ett bygglov för ett plank kostar i vår kommun, 13 500 kr.

Trots 60 års erfarenhet av att tala inför publik är det fortfarande en rejäl anspänning varje gång, speciellt de sista 10 minuterna innan det är dags. Jag upplevde en fantastisk historia kring denna nervositet 1990. Glasbruket skulle fira 250 år och det var planerat festligheter varje dag under en hel vecka. Timmarna före öppningsbanketten för ett par hundra speciellt inbjudna gäster hade vi en sista check av ljud, ljus och körschema. Min chef som skulle hålla öppningsanförandet (innan Joe Labero tog över) medgav att han var ruskigt nervös. Han tröstades då av den inhyrde moderatorn som talade om att det är alla talare och så berättade han följande historia. Richard Burton en av de största skådespelare världen sett hade avslutat sin utbildning på en flerårig scenskola och hade gått er år utan att få någon roll. Men en dag hände det, han fick en liten roll där han under en 3 timmars föreställning skulle gå rätt över scenen hållande en ros i ögonhöjd och dra in doften och därefter uttrycka ”det doftar kvinna”. En månad före premiären började han träna på rollen varje dag. Så var det dags och hans nervositet hade växt till obeskrivliga höjder när han intog scenen och levererade repliken perfekt. Då exploderade publiken i ett gapskratt. Han hade glömt rosen! Min chef blev något lugnare och det hela gick galant hela kvällen utom för den tyska direktörsfrun som Labero tog av behån.

Slutligen, i natt hade jag en fantastisk dröm. ”En kvinna ringde upp mig och berättade att hon vunnit två miljoner på Lotto och hon hade bestämt sig för att skänka 200 tkr till Parken så att vi kan lägga konstgräs på den nya ytan.” Nu, söndag kväll sitter jag fortfarande och funderar på om det var en dröm. Jag minns detaljer från samtalet där hon berättade att numer är hennes regelbundna besök tillsammans med de tre barnbarnen livets krydda.

Vi hörs om en vecka.

Kjell

READ MORE

Blogg 181

Hej igen, i veckan har jag för 30:e året i följd varit på golfresa tillsammans med de andra pojkarna. Vi var elva kämpar detta år och Sölvesborgs GK hade äran att detta år få stå värd för vår turnering. Jag placerade mig på 9:e plats vilket var en enorm besvikelse, men jag hade glädjen att få hylla min granne och närmste vän till totalseger och 75-årig födelsedag. Jag funderat ett tag på vad som förändrats under de här trettio åren vi har genomfört denna vårturnering och fann två saker där vi definitivt och radikalt har ändrat vårt beteende:

  • I år gick vi till sängs cirka 21.30 vilket är 5-6 timmar tidigare än när vi stod på toppen av våra golfkarriärer
  • Anläggningen i Sölvesborg serverade frukost från 08.00 och när jag kom i god tid 07.55 hade alla andra ätit färdigt. Visst är det ett faktum att pensionärer kommer i tid.
  • Vi har sedan cirka ett årtionde inga bekymmer med vår privata ekonomi då vi är avlönade av svenska staten

Med åren blir jag alltmer rutinerad så jag hade en bokad tid hos min chiropraktiker dagen efter hemkomst då jag visste att kroppen behövde all tänkbar assistans efter tre 18-håls rundor. Det gjorde som vanligt underverk och fredag morgon kunde jag åter ta på strumporna i stående ställning. Som vanligt hade vi en trevlig konversation under behandlingen och jag noterade två intressanta iakttagelser från räddaren i nöden. Han har plötsligt två nya och stora kundgrupper:

  1. Medelålders före detta fotbollsspelare som startat en ny karriär som padelspelare och tror att det här med uppvärmning och ålder inte överhuvudtaget berör just dom. Hälsenor, vader ligger i topp
  2. Hemmaarbetande administratörer som tvingas arbeta hemifrån på grund av pandemin. De söker nu behandling för sneda, låsta och värkande nackar och ryggar efter att de halvliggande i TV soffor utfört sina uppgifter med datorn placerad i knät eller ett armstöd. Det är klart att kroppar reagerar efter att i åratal varit vana vid ergonomiskt perfekt konstruerade arbetsplatser.

I veckan har vi också monterat ner kommunens Turistbyrå som vi under flera år varit ansvariga för. Kommunen har i en omvärldsanalys kommit fram till att den inte längre är ”lönsam” i takt med den digitala utvecklingen. Vi ska i fortsättningen hänvisa turistfrågor till kommunen och jag är inte helt säker på att denna besparing är bland de bästa våra folkvalda har gjort, speciellt nu när hemester kommer ta fart på allvar. Vi kommer sakna alla de kunder som uppskattat att de speciellt på helger kan få råd och tips från kunnig personal.

Tyvärr måste jag också rapportera att planerna på att färdigställa sista etappen på vår fantastiska park håller på att grusas i bokstavlig mening. Kostnaden för att anlägga konstgräset i likhet med övriga delen av parken är cirka 200 tkr vilket vi inte kan tillåta oss att spendera. Till en början får våra minsta stoja och leka på grus under överinseende av en farmor med fikakorg. Jag upplever att det är första gången som vi inte når ända fram enligt beslutad tidtabell och det känns som vi missat

– Grädden på moset

– Missat en straffspark i 93:e minuten

– Snubblat på upploppet

Men låt mig avsluta i dur. I fredags hade fler än hundra personer hörsammat vår uppmaning att hälsa våren med något från bistromeny. En majoritet av dessa lyxade till kvällen med att hämta vår numer berömda räkmacka.

Var fortsatt rädda om er

Kjell

READ MORE

Blogg 180

Just nu har jag avslutat en ansökan till Guinness rekordbok och jag är optimistisk. Min ansökan går ut på att det måste vara världsrekord att bygga för en lägre kostnad än bygglovskostnaden. För att få lov att bygga ett plank som skymmer en skräpig återvinningsstation fick vi betala kommunen 13 500 kr. Men igår samlades vi, 12 härliga volontärer och klockan 14.06 var planket på plats. Arbetsstyrkan dominerades helt av två tjejer som båda konstaterade att de kommer överväga att byta till snickaryrket. Vad jag inte talar om för Guinness är att när vi kom tidig morgon hade uppgiften förberetts på bästa sätt. Planeringen var 100%, ingen överraskning, byggmästaren från Östra Ryda levererar alltid enligt höga förväntningar. Dessutom hade förberedelserna inneburit en av de mest uppskattade insatserna sedan GH-rörelsen startade. Ett lokalt byggföretag kom i torsdags med hela sin firma, åtta proffs, och fortsatte fram till fredag lunch och krattade manegen. Förstår ni nu att det är stimulerande att vara ansvarig för Glasets Hus.

Just nu laddar jag om batterierna och försöker finna något sätt att finansiera konstgräset på denna 500 kvm stora yta. Jag vet redan nu att här kommer redan tio tusentals personer vistas under kommande sommarmånader. Här kommer finnas:

  • Fika platser som blir omtalade
  • Bibliotek och affär för de allra minsta
  • ”Längdhoppsstadion”
  • Boulebana
  • Läktare till Padelbanan
  • En sandlåda i världsklass

Och en ny djärv idé har presenterats av organisationens mest kreativa person; ”En hopphage”!!! Så käre läsare, har du en idé kring finansieringen så får du gärna höra av dig.

För några veckor sedan hade jag en utläggning kring hur man kan vilseleda genom att lämna uppgifter i procent. Här kommer ett nytt lysande exempel och som samtidigt beskriver den situation GH befinner sig i. Jag garanterar att siffrorna är korrekta.

Omsättningen för Glasets Hus under april kommer vara cirka 300 tkr vilket är 71% bättre än förra året. Entusiasmen svalnar betänkligt när man inser att 2019 omsatte vi 261 % mer.

Ta er spruta och kom tillbaka.

Kjell

 

READ MORE

Blogg 179

Vecka 15 år 2021, veckan som nu är till ända, kommer med stor sannolikhet gå till idrottshistorien som en av de stora milstolparna. Det var veckan som Glasets Hus Padel Cup startade. Den enda jämförelsen jag kan komma på är Wimbledons anrika tennisturnering som startade 1877. Vår turnering överträffar det mesta man tidigare upplevt i sportens värld. Det är 116 deltagare fördelade på 2 i varje lag och turneringen spelas i en damklass och en herrklass. Turneringen har internationell lyskraft där bland annat en deltagare från El Salvador sticker ut även om han rimligtvis mest är med för att lära. Jag har varit flitig åskådare under veckan och blivit överraskad av hur mycket jag fortfarande kan lära mig. Efter att under mer än 60 års idrottsutövande plötsligt inse att alla de tusentals timmar jag ägnat åt uppvärmning före match har varit bortkastat. Utvecklingen går även här blixtsnabbt, jag har sett flera spelare böja sig ned och knyta skorna, och så var uppvärmningen klar!

En gammal sanning lever dock kvar. Den som påstår att hen inte bryr sig om vem som vinner, den far med osanning. Däremot finns det nyanser i känslorna. Allt från de som glömt resultatet efter duschen till de som lider i veckor. Jag har under årtionden varit närmre kategori två men kan konstatera att med ålderns påverkan kan jag njuta av en kall öl halvtimman efter jag missat en enkel putt för seger i en klubbtävling. Till alla er som inte har vanan att förlora så gäller begreppet, ”bryt ihop och kom igen”. Jag har lärt mig den hårda vägen och kan berätta om två händelser som har ingått i denna utbildning:

  • När jag var 14-15 år hade jag en intensiv period som orienterare. Jag tävlade för Gällstads IF och minns denna period med glädje. Fantastiska människor och en underbar sport. En kulen höstsöndag gick klubbens KM av stapeln i skogarna runt Påbo. Jag tävlade i pojkklassen och när jag kom fram till sista kontrollen ledde jag överlägset. Det var då allt gick åt helsicke. Kontrollerna bestod av rött crepepapper och där stod två kor och åt av kontrollen. Jag var inte i närheten av att våga gå fram och stämpla utan stod där som ett fån i kanske fem minuter innan min främste konkurrent, som startat en minut efter mig och var mer van vid dessa djur, på ett enkelt sätt schasade bort de fyrbenta varelserna och tog fart mot målgången. Jag blev tvåa i detta klubbmästerskap
  • Söndagen den 14 juni 1964 var jag uttagen till att spela center i Elfsborg mot legendariska IFK Norrköping på lika legendariska Idrottsparken. Avresa lördag och uppladdning på hotell. Jag visste att bland åskådarna fanns fästmön, föräldrar och svärföräldrar och min absoluta övertygelse var att jag för tredje gången under en månad skulle avgöra matchen och få nya rubriker. Vi förlorade med 5-0 och jag var troligtvis sämst på plan efter att landslagets centerhalv Åke ”Bajdoff” Johansson skrämt skiten ur mig.

 

Åter till turneringen. Finalspelet kommer äga rum lördagen den 11:e september med efterföljande bankett för samtliga deltagare. Det är inte omöjligt att några deltagare kommer minnas turneringen främst från denna kväll. Vi förhandlar för närvarande om rättigheterna att direktsända från finalerna och just nu står det mellan SVT, BBC och CNN.

Nästa lördag inleds slutfasen av pågående utbyggnad av parken. Femton härliga volontärer samlas vid vårt frukostbord tidig morgon för att med entusiasm ”göra jobbet” och när vi skiljs åt efter eftermiddagsfika lovar jag dyrt och heligt att alla tycker ”vilken härlig dag”. Att känna att man bidrar i stället för att gnälla, att få umgås med nya härliga bekantskaper ger en kick i klass med en spruta från Pfizer.

Kjell

 

READ MORE

Blogg 178

Nu har golfsäsongen startat på allvar och 461195 spelare i Sverige får äntligen ta sig an de utmaningar det innebär. Trots att de vet att säsongen kommer innebära mängder av besvikelser och massor av ”otur”. Jag har fortfarande efter drygt 30 års spelande svårt för att förklara varför man utsätter sig för så många grusade förhoppningar men på något sätt så luras man till oreserverad optimism efter att under en hel runda slagit en handfull bra slag och 80 dåliga. ”Nästa gång” är ett mantra som kännetecknar vårt släkte. För att ni icke golfare ska förstå hur besatt man kan bli av denna sport ska jag berätta om en händelse som inträffade 1990. Det var min andra säsong och nästan alla dagar i veckan kombinerade jag långa arbetsdagar med att spela golf fram till skymning och faktiskt lite längre ibland. Det pågick under månader och mitt handicap rasade som en sten och jag kunde inte förstå varför jag väntat till 45 årsåldern med denna fantastiska sysselsättning. Men, det höll på att sluta med förskräckelse, dygnet hade även då bara 24 timmar och allt utöver jobbet och golfen fick stå tillbaka. Jag fick en tankeställare efter denna inte alltför meriterande episod; Jag satt i en anrik lokal i Malmö tillsammans med 7-8 allvarstyngda män, alla klädda i kostym och slips. Vi skulle förhandla fram ett nytt tvåårsavtal mellan Buteljglasförbundet och Fabriks. Det hade då aldrig inträffat att någon hade tagit sig friheten att störa mitt under pågående samtal och när det plötsligt knackade på dörren blev det helt dödstyst. In steg en rodnande äldre sekreterare och nästan viskade ”det är telefon till Kjell Svensson”, ordförande nickade bistert och på darrande ben följde jag med damen ut övertygad om någon i familjen var svårt skadad eller att en glasugn hade rasat. Det var min hustru som desperat meddelade att vi fått ett hot från kronofogden om indrivning av vårt hus eftersom vi inte betalat ränta och amorteringar på ett halvår. Jag kan fortsatt inte förstå hur liten förståelse banken och kronofogden hade när jag förklarade att man inte hinner med sådana administrativa bagateller när man är i början av sin golfkarriär. Det löste sig och denna vecka har vi bott exakt 50 år i huset och vi är skuldfria så nu kan jag spela hur mycket jag vill.

Slutligen en liten reflektion från Glasets Hus. Ibland dyker det upp en faktura som känns extra tung att betala. Vi har fått bygglov för att bygga ett plank som döljer den ofta helt nedskräpade sopstationen så att våra gäster i parken får en trevligare miljö. Bygglovet kostade 13 500 kr vilket troligtvis är mer än vad planket kommer kosta oss!

Vi hörs om en vecka

Kjell

READ MORE
Back To TopBack To Top