Blog

[:sv] 

Hörde ett inslag i radion under veckan där man redovisade ett ökat intresse för att utbilda sig till militär. I mitt fall var det inte frågan om ett eget val utan jag blev utvald till en utbildning som pågick i 444 dagar och utmynnade i titeln sergeant. De flesta i min ålder brukar säga ”jag minns bara trevliga minnen från lumpen”. Mitt starkaste minne är mindre trevligt och jag kan fortfarande bli förbannad när jag tänker på händelsen. Vi skulle ha ett skriftligt prov på materialkunskap. Det var 10 frågor och för att få godkänt skulle man ha minst 5 rätt. Dagen efter satt resultaten på anslagstavlan. Jag hade 4 rätt vilket innebar att jag skulle skriva om provet fredag kl. 18.00. Exakt denna tiden var jag uttagen att spela med Elfsborg mot Öster under pågående träningsläger i Mullsjö. Jag stegade in till kompanichefen och bad om ”nåd” men han förklarade för mig att det fanns två sorters idrottsmän som han mött i sitt yrke. Det finns sådana som Wigar Bartoldsson och så finns det sådana som ni korpral Svensson. Min begäran avslogs och 18.00 satt jag i lektionssalen tillsammans med en olycksbroder. Tjugo sekunder senare hade jag lämnat in mina svar. Jag hade alla rätt vilket kan bero på att rätt svar hade suttit på anslagstavlan under hela veckan. Det var då jag definitivt bestämde mig för att inte bli yrkesmilitär. Om ni undrar hur man tar bort blod från kläder kan jag tala om att man ska använda kallt vatten, inte varmt. Om jag hade vetat detta vid det första provet kanske jag gjort 4 mål på Öster och fått ett proffskontrakt med Barcelona. Nu blev jag glasbruksarbetare.

Till er som följer debatten Jonas Colting dragit igång, som handlar om att Elfsborgspelare tränar för lite och för sällan, jag är klart bättre än Colting på en distans; Självdistans.

På tal om Elfsborg kan jag berätta om en udda händelse från min korta allsvenska karriär. Vi hade besegrat Helsingborg på Ryavallen med 4-3 och jag hade gjort det fjärde målet. I omklädningsrummet efter matchen bad jag om ledigt från morgondagens träning för jag skulle fira min faders 50-årsdag på Gyllene Uttern. Denna ledighet beviljades och far ville att hans dag skulle passera utan någon som helst uppmärksamhet. När så tidningen anlände dagen efter kunde man läsa att ”det nya stjärnskottet” missar träning för att deltaga i sin fars femtioårsfirande på Gyllene Uttern!!

Förra året lanserade vi Ladies Evening med stor framgång. Nu är det dags att i jämlikhetens tecken arrangera motsvarande för ”Grabbar och Gubbar”. Som ni ser på bilden ovan kan vi garantera en minnesvärd kväll.

Hoppas Stina hinner bli frisk

Kjell[:]

[:sv]

1943 cyklade min far tillsammans med några kamrater till en danstillställning i Vegby. De bodde alla i Boarp inte ens en mil från festplatsen och på väg hem under natten stannade dom till i Götåkra och tog mod till sig att väcka upp en bonde som de visste hade införskaffat en radioapparat. De ville som en majoritet av svenska folket lyssna till ett referat från USA när Gunder Hägg sprang 1500 meter under sin Amerikaturné. Jag skriver dessa rader därför att vi under en fikapaus under veckan kom att tala om vilken generation har fått uppleva mest av framsteg. Min far sa i samband med att han berättade om denna händelse att ingen generation kommer någonsin få uppleva så mycken positiv utveckling som hans. Senare i livet åkte han på charterresa till Rhodos och körde en egen bil. Frågan som jag inte kommer få svar på är om han hade uppskattat Twitter och Facebook.

Tillbaka till nutid och vardagen som i stor utsträckning handlar om parkprojektet. I skrivande stund är det 124 dagar och 19 timmar kvar tills vi inviger parken. Jag röstade på drottning Silvia tillsammans med Bruce Springsteen men blev nedröstad och nu är huvudspåret att det blir barn som kommer få det ärofyllda uppdraget. Under mötet diskuterade vi återigen ”vad ska parken heta”. Även här blev beslutet att det får barnen bestämma. Hela kommunen skolklasser kommer få möjlighet att komma med förslag. Detta att engagera hela kommunen är en röd tråd i projektet. Vi hoppas och tror att var man än bor i kommunen blir detta ett fantastiskt tillskott, ett närliggande utflyktsmål för familjen eller kanske tillsammans med långväga gäster på besök. Att vi genomför detta utan att söka kommunala medel innebär att vi fortfarande har stora ekonomiska utmaningar kvar och vi hoppas kunna övertyga kommuninvånarna att stödja projektet.

Dagens halvmil på Hagatorpet gör att jag börjar tvivla på någon elitsatsning. Det tog 35 minuter och spåren var trots väder och många besökare i sedvanlig hög klass.

Vi hörs om en vecka/Kjell[:]

[:sv]

Denna gång tänkte jag skriva dagbok. Finns det någon som fortfarande gör det? I min ungdom var det vanligt men idag är begreppet troligtvis okänt för den yngre generationen trots tillgång till oändliga möjligheter att teckna ner sina upplevelser och tankar och dessutom sprida dem. Tänk om Anne Frank haft tillgång till dessa möjligheter då hade kanske världen vaknat tidigare och miljontals människor sluppit obeskrivliga lidanden.

Måndag: Besökte Skene lasarett för att undersöka mitt ljumskproblem. Det tog doktorn en minut att konstatera att mitt tidigare opererade ljumskbråck kräver ytterligare en operation. Redan på väg hem kontaktade jag landslagsledningen och förklarade vad som hänt och att jag inte längre var aktuell för VM stafetten den 1:e mars kl.13.15. Har redan börjat fundera på hur jag ska göra om operationen blir samma dag. I nyhetsflödet fastnade jag vid att en sverigedemokrat hade anställt sig själv som sin politiske sekreterare och därmed höjt sin lön från 40 000 kr till 90 000 kr. Kanske det är synd att vi missat sådana kreativa personer i den nya regeringen.

Tisdag: Möte med Glasets Dag gruppen som denna gången hade att ta hänsyn till den stora INVIGNINGEN och mötet kom till stora delar handla om hur vi organiserar parkeringen. Deltog också i ett möte med kommunen där vi diskuterade huruvida Glasets Hus kan medverka till att försköna samhällets vattentorn när det nu ska restaureras. Besökte Hagatorpet för en halvtimmas njutning och briljerade minst 30-40 meter i slakmotan upp mot vattentornet i nyfallen snö.

Onsdag: Med avgörande hjälp av bäste vännen byggmästare Erik kom vi fram till hur vi vill bygga en scen i anslutning till parken så vi kan ta emot Bruce på invigningsdagen. På eftermiddagen träffade vi en sakkunnig från Gislaved kommun som vi hade förmånen att bolla idéer med och som säkrar att vi håller oss inom lagar och förordningar. Det är naturligtvis så man för samhällsutveckling framåt.

Torsdag: Sedan starten av Brexit följer jag de flesta 19.00 sändningarna från BBC. Mina tankar återkommer ofta till en historia som kanske delvis förklarar hur det kunde bli så här: En stolt och genomsnittlig engelsman stod vid engelska kanalen, dimman var värre än någonsin och han såg absolut ingenting. Han vände om med kommentaren,” stackars kontinenten, de är helt isolerade”.

Fredag: Bodil ledig från jobbet och då får jag ju inte så mycket gjort. Spenderade några timmar på en av mina idéer, på Glasets Hus ska man med början i sommar kunna köpa glass, en glass som familjen inte tvekar en sekund på att åka 50 km för att smaka detta underverk. (jag är seriös)

Lördag: Tillbringade 6 timmar i Nittorps ishall tillsammans med ”fotbollsfamiljen”. För mig är det lite av första vårtecknet. Missade inte att Falk är på väg att lyfta. Tyvärr innebar ju dagen också att USA och Ryssland har bestämt sig för att säga upp avtalet som delvis reglerar användandet av kärnvapen. Min uppfattning är att domarna i Nittorpsturneringen hade gett både Trump och Putin gult kort.

Söndag: Dagens Hagatorpsbesök innebar säsongspremiär på Dalenrundan och för första gången måste jag kritisera föreningen. När jag efter 3 km kom till den gigantiska backen visade sig att de hade både förlängt den och gjort den brantare. Jag fick stanna två gånger så jag kan inte komma på någon annan förklaring.

Till er som gillar dagböcker, läs Anne Franks, sedan gnäller man inte för att man måste skotta snö.

Kjell

[:]

[:sv]

Det är naturligtvis oundvikligt att inte börja dagens lilla krönika med skidfesten i Ulricehamn. Ibland känns det nästan overkligt för mig som är uppväxt med Holmenkollen, Lathis, Cortina och så vidare. Ni som följer min blogg förstår kanske att mitt intresse för att följa skidtävlingar är på gränsen till sjukligt och om ni tvivlar ska jag berätta om en händelse som jag inte på något sätt är stolt över men den är likväl sann. Det var sportlov 1984 och frugan tyckte bestämt att jag kunde ta ledigt en dag och åka till Hestra med barnen så de fick pröva utförsåkning. Så blev det och i goda vänners sällskap och deras barn drog vi dit. Jag har och hade en övertro på min förmåga och tog mig upp i liften och valde en nedfart som jag inte borde gjort. Det var något slags puckelpist och jag kraschade våldsamt redan efter 50 meter och smärtan i höger tumme var obeskrivlig. (jag har aldrig åkt utför sedan dess). Dagen efter opererades jag på Borås Lasarett och då uppstod ett betydligt större problem. Operationen var klar och jag låg där nygipsad, klockan var cirka 11.30 och kl.13.00 skulle starten på OS stafetten 4×10 km gå igång. Det finns inte på kartan att jag ska missa en mästerskapsstafett, ingen läkare eller sköterska så långt ögat nådde och jag började bli desperat. Strax efter tolv tog jag beslutet, jag smiter. 12.58 satt jag framför teven efter en krånglig bilresa med gipsad högerhand. Vi tvåtiden ringde en läkare från lasarettet och jag har aldrig förr eller senare fått en sådan utskällning. När jag medgav att kört bilen själv hotade han med polisanmälan. Gunde avgjorde på sista sträckan. Guld till Sverige och värken i tummen lättade.

Så några politiska funderingar. I veckan har världens ekonomiska och politiska elit som vanligt träffats i Davos. Högst upp på agendan stod klimathotet och visst väcker det en del frågetecken när vi läser om att cirka 1500 privatplan kommer transportera gästerna till mötet. En annan reflektion är hur kan SD gång på gång ha sådan otur att deras folkvalda på olika nivåer beter sig oförlåtligt. Nu senast valde en värmländsk kommunpolitiker att dela ett inlägg som efterlyste Christer Petersson med anspelning på att nyvalde statsminister Löfven borde röjas ur vägen. Visst händer det felsteg i andra partier men SD spelar ju i en egen liga och jag börjar undra om det bara beror på otur.

I fredags inledde vi årets quizkvällar med sedvanligt gemyt, god mat, härlig livemusik och en spännande lagtävling. Nästa quiz äger rum fredagen 22:e februari och vi släpper bokningar på tisdag kl.10.00. Det blir en höjdarkväll med en vissångare från Bohuslän och vi har lyckats få till ljud även i Vinterträdgården så du kommer inte känna dig ensam under denna kväll.

Idag avslutar jag bloggen i dur. Helgen har inneburit ytterligare en liten ”milstolpe”. Fyra nyförvärv gjorde sina första pass som volontärer. Att få in dessa ”ungdomar” i laget tryggar fortsatt positiv utveckling. De två grabbarna som städade är minst sagt upptagna personer men tyckte att 4-5 timmar per år är väl inga problem. I disken briljerade en forskare från Högskolan i Borås tillsammans med sin sambo. Vi har inte hunnit göra någon slutlig utvärdering men allt tyder på att dessa fyra får fortsatt förtroende.

Ta det lugnt, snön smälter bort.

Kjell

[:]

[:sv]

VI HAR BYGGLOV!! Jag tycker att du ska boka in lördagen den 15 juni kl.11.00 då inviger vi PARKEN och exakt hur programmet kommer se ut är fortfarande inte spikat. Tjejerna i projektgruppen tycker vi ska bjuda in Bruce Springsteen men jag lutar mer åt Kulturskolan i kommunen. Vi återkommer i god tid med besked. Jag måste dock erkänna att det finns lite utmaningar kvar, vi saknar 2200000 kr. Vi har nu fastställt en strategi hur vi ska tackla detta ”lilla problem”. Denna veckan har vi startat med att uppvakta cirka 100 företag. Vi berättar om projektet och frågar om företaget kan tänka sig att skänka något projektet. Vi tror att vi kommer få varor och tjänster för flera hundra tusen kronor. Med början i mars går vi ut med ett upprop till hela kommunen där vi ber allmänheten skänka pengar till projektet. För varje hundralapp man skänker får man en andel i det STORA LOTTERIET där vinsterna är alla gåvorna som företagarna skänkt. Hur vi lyckas med detta kan ni följa bland annat i denna blogg.

Denna veckan har jag varit flitig i skidspåren och jag är nu helt övertygad om att jag hade rätt i förra veckans beskrivna gräl. Det är bara att konstatera, det finns inga brantare backar än de som erbjuds på Hagatorpet. Jag vill också redan nu uttrycka min enorma beundran över organisationen bakom Världscupen i Ulricehamn. Nu är det mindre än en vecka kvar och redan nu vet vi att Ulricehamn på allvar har tagit plats på världskartan. Av alla siffror som strömmar ut i media tycker jag 800 volontärer väcker störst beundran. När projekt som Lassalyckan, Hagatorpet och Glasets Hus blir framgångsrika trots alla belackare gör det mig mer än glad.

Vi har en regering i ”mitten”, precis som jag hoppades. Jag vill också åter berätta att jag inte alls håller med den majoritet som gång på gång talar om hur inkompetenta våra politiker är. Det är ju vi väljare som orsakat problemet genom att rösta så att ingen tydlig majoritet uppstod. Jag kan inte förstå vad alternativet är till den demokratiskt långa process vi nu fått bevittna. Jag kan inte heller förstå alla svekbeskyllningar. Under valrörelsen presenterar varje parti vad de vill. När valresultatet sedan visar att väljarna inte gav tillräckligt stöd är det väl varje partis skyldigt att försöka få igenom så mycket som möjligt av deras program.

Avslutningsvis vill jag uttrycka min beundran för Jimmie Åkesson som inför omröstningen om statsminister, i en allvarlig situation för vårt land, valde att koncentrera sig på att kommentera Annie Lööfs klädsel. Han är grabben som går hem i stugorna.

Ta hand om er och några till/Kjell[:]