FOLLOW US

SEARCH SITE BY TYPING (ESC TO CLOSE)

Skip to Content

Blog

[:sv]Blogg 56[:]

[:sv]

Som utlovat kommer här en reseberättelse från förra veckans Stockholmsbesök. Dotter med familj hade lockat med oss till en helg i huvudstaden med Peter Jöback som främsta mål. Vi skulle sammanstråla på hotell Radisson Blu Waterfront strax efter lunch på fredagseftermiddagen. Jag vill redan här avslöja att några planer på att jag och frugan ska köra Svenska Rallyt inte längre är aktuella. Vi lyckas inte fullt ut hitta timingen mellan förare och kartläsare. Allt gick väldigt bra fram till vi hade 14 minuter kvar till målet. Tyvärr kunde vår dotter konstatera vid ankomsten att dessa 14 minuter hunnit bli cirka 94. Om man försöker se det från den positiva sidan kan man säga att vi körde över Centralbron 4 gånger och att vi fått uppleva trafiken på Hamngatan en fredagseftermiddag. Jag måste dock erkänna att dessa ljusglimtar hade jag svårt att se i realtid. För er som inte har denna erfarenhet kan jag berätta att trafikintensiteten överträffar till och med Storgatan i Limmared under Antikveckan. Senare under dagen efter ett analysmöte med vårt resesällskap förstod vi var det började gå fel. Just när Stina Nilsson ryckte i sista backen missade vi att ta avfart Gullmarsplan 3. Vi trodde att vi skulle ta tredje avfarten till Gullmarsplan. Plötsligt befann vi oss utanför Tele 2 arena och då kontaktade vi vårt barnbarn som instruerade oss med adress och handhavandet av vår moderna GPS anläggning. Vår koncentration på uppgiften var nu hundraprocentig, skidtävlingen var över. Någonstans efter centralbron lyckades vi åter köra fel och enda sättet var att åter köra över till Södermalm och ta ny fart. Vid detta andra försök såg vi skylten Radisson Blu och fick anvisningar från barnbarnet, först vänster sedan höger. Mycket riktigt, vi stod utanför hotellet. Ställde bilen utanför entrén och gick in med vår packning. När jag bad receptionisten ta hand om vår bil såg han frågande på mig och sa ”vi har ingen parkering, detta är Radisson Blu Viking!! Nu valde vi en annan taktik som innebar att vi hamnade i absoluta centrum och medelhastigheten var nu nere på 3km/tim. Till slut sa den kvinnliga rösten att vi var 300 meter från målet efter att uppmanat oss ”gör en 180 graders sväng” 10 gånger. När vi var 100 meter från målet konstaterade vi att vi var tillbaka på samma plats som en halvtimme tidigare. Vår handlingskraftiga dotter tog nu befälet. Hela familjen kom ner och kunde konstatera att vi var ett plan under målet. Svärsonen utsågs nu till ny kartläsare och återigen körde vi över centralbron i fel riktning. Damen i GPS en exploderade i ”gör en 180 graders sväng”. En kvart senare checkade vi in och det var början på en underbar helg.

Som ni förstår har veckan helt präglats av våra problem med att få bygglovet klart för vår tänkta park. Vi har varit timmar från att ge upp, av faktiska skäl men också för att vi håller på att tappa all motivation. Under fredagseftermiddagen träffade vi ”kommunen” och diskussionen ledde till att vi fortsatt tror på att projektet kan drivas vidare. I nästa blogg hoppas jag kunna bekräfta detta. För mig har detta bygglovsärende varit en helt ny erfarenhet. Jag har naturligtvis följt en del uppmärksammade ärenden i pressen och hört goda vänner i branschen uttrycka sin besvikelse men har inte tillräckligt förstått problemet. Minst tjugo timmar har jag ägnat mig åt att läsa in kommunallagen och PBL och tar mig därför rätten att uttrycka min åsikt kring hur vår kommun hanterar detta. Syftet är att medverka i en dialog som leder till en positiv förändring. Så här tycker jag: Vart fjärde år väljer vi de representanter som vi tror bäst ska tillvara våra intressen. När det gäller bygglovsärenden delegerar den valda församlingen detta till byggnadsnämnden där utvalda representanter från fullmäktige ska ta tillvara folkviljan. När så tjänstemän med en annan ambition som strider mot både folkviljan och de valda ledamöternas vilja inträffar det märkliga att våra politiker hävdar att de inte får ”lägga sig i”. Självklart kan man se till så besluten gagnar kommunen så länge man håller sig inom lagar och förordningar. Detta är mycket allvarligt då det sätter vår demokrati på spel.

Från domstolen inget nytt/Kjell[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 55[:]

[:sv]

Befinner mig i huvudstaden för bland annat utbildas av Allmänna Arvsfonden och har under eftermiddagen suttit och funderat över hur jag under den senaste tiden kunnat konstatera att jag gång på gång hamnar i situationer där jag har en totalt annan uppfattning än representanter för vår kommun. Det är överraskande för mig därför jag har en politisk grundsyn som förordar en stark offentlig sektor som jag menar är garantin för rimlig jämlikhet för oss invånare. Jag har också stor respekt för alla fritidspolitiker, utan dem hotas demokratin. Min utgångspunkt är också att våra politiska representanter och tjänstemän är duktiga och ambitiösa. Trots denna grundsyn hamnar jag i diskussioner där vi har diametralt motsatt uppfattning i fråga efter fråga. En orsak till detta kan naturligtvis vara att jag har helt fel eller att jag har för stora förväntningar. För närvarande är dock min huvudteori att kommunens representanter jobbar i en kultur som helt domineras av ”gör inte fel”. En organisation som är genomsyrad av denna prioritet kan i bästa fall förvalta och bevara men är dömd att misslyckas med förändring och utveckling. När chefstjänstemän och heltidspolitiker uppriktigt menar att de gjort ett bra jobb genom att delegera till rätt instans/person och därmed ”bevisat” sin handlingskraft då skapas denna förödande kultur. Vi måste kunna kräva att dessa duktiga människor ställer sig själva frågan, ”leder mitt beslut/agerande till att frågan kommer till önskvärt beslut och rimlig tid”. Om inte svaret är ja så blir effekten av styrdokument, företagsevent och företagsbesök inte i närheten av den effekt som är önskvärd. Det är min bestämda uppfattning att vår kommun och troligtvis en stor del av offentlig sektor har en mycket stor potential i att vara något mer pragmatiska och modigare. Att ständigt hänvisa till lagar, bestämmelser, regler är bekvämt men motsvarar inte skattebetalarnas förväntningar. Det kan tyckas ojust att jag i detta forum uttrycker denna kritik men möjligheterna att bemöta är idag oändliga och jag deltager gärna i en diskussion med den ”kommunala ledningen”.

Jag noterar att 860 personer har läst förra veckans blogg och många av dem förväntar sig troligtvis en uppdatering av hur det går med bygglovet. Svaret är att det vet jag inte. I bästa fall kan man säga att eventuella framsteg gjorts under veckan men en av frågorna som kan äventyra projektet är fortfarande huruvida bullermätningar måste genomföras till hög kostnad och ödesdiger försening. I projektgruppen är vi helt oförstående till detta behov. Sedan minst 50 år vet man att ett tåg överstiger 65dbA upp till 250 meter från järnvägen. En ny mätning kommer naturligtvis visa samma resultat. ”Lagstiftningen” säger dock att en för hög nivå får inte överskridas mer än fem gånger per timme (hoppas jag tolkat reglerna rätt) och i vårt fall kommer det 5 tåg på 12 timmar. Det innebär att vi just nu är väldigt frustrerade över vad vi tycker saknar rimlig logik.

 

Idag hade vi besök av den riktige tomten och många önskelistor lämnades.Vid en första genomläsning konstaterar vi att ingen tycks önska hörselkåpor så genomslagskraften av min blogg är troligtvis överskattad.

Ni läsare kan se fram emot en tidig julklapp från mig. Nästa söndag får ni ta del av en reseberättelse från den här helgen och jag lovar att den mycket väl kan bli manus till en ny Lasse Åberg film.

Från domstolen inget nytt

Kjell[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 54[:]

[:sv]

Jag har nu 73 års livserfarenhet och fortfarande gör jag antaganden som visar sig vara totalt felaktiga. Tillsammans med en grupp fantastiska människor från en yngre generation har vi nästan kommit i mål med att bygga en park i anslutning till Glasets Hus och detta ska ske utan kommunala medel. Nu är hela projektet äventyrat därför att den kommun som vi erbjuder 6 mkr för att öka attraktionen att bo och leva här inte har förmåga att ta ett beslut om bygglov. De kräver nu i elfte/tolfte timmen att vi ska genomföra bullerutredningar så att barnen inte bullerskadas av de 5 tåg som passerar och det höga buller som rangering orsakar 10 minuter per vecka. De vill också flytta planerad aktivitetsutrustning för risken att tåg med farligt gods ska spåra ur. Hur i helsicke kunde jag missa dessa självklara krav efter 73 års erfarenhet.

Uppriktigt kära läsare, så här nära att lägga av att jobba 50 timmar per vecka för kommunens bästa har jag inte varit tidigare. Det råder inga som helst tvivel att jag lägger av om inte kommunen ser till att detta bygglov finns på plats innan årsskiftet. Jag ska tillsvidare bespara er en beskrivning av hur detta projekt har fortlöpt och hur det har hanterats av kommunen.

De senaste tre dagarna har helt dominerats av ovanstående men som kompensation har jag fått uppleva ytterligare en helg med skidstudion. Jag måste erkänna att jag numer av någon outgrundlig anledning tycker att damtävlingarna är mycket mer intressanta än herrarnas motsvarande och jag kan inte förstå varför.

Fredagskvällen innebar all time high sedan vi startade vår verksamhet. Drygt 150 gäster deltog i säsongsavslutningen av årets Quiz. Stämningen och kunskapsnivån var på högsta nivå. Nästan alla prickade Carl Larsson, The Boss och Andrew Lloyd Webber. Sent på kvällen anslöt LIF efter att påbörjat firandet av serieseger vilket fick stämningen att nå nya höjder. Om jag såg rätt fanns det spelare som drack drycker med alkohol men jag kan inte bekräfta detta.

I morgon är vi tjugo volontärer som ”bygger om till julbord”. Redan på tisdag kommer våra första gäster.

Fån domstolen inget nytt

Vi hörs om en vecka/Kjell[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 53[:]

[:sv]

 

Nu har föreningens damer rullat 3241 köttbullar inför stundande julbord. I skrivande stund ser det ut som de har kommit halvvägs. Till de eventuella läsare som tycker att detta är ytterligare ett bevis på könsdiskriminering vill jag säga att flera herrar har erbjudit sin hjälp men blivit bokstavligen utslängda ur köket. Som ansvarig för Glasets Hus prövas nästan dagligen min ledarskapsförmåga. Att leda en organisation där oavlönade jobbar sida vid sida med avlönad personal kräver ett helt annat ledarskap än mina tidigare erfarenheter. Som tur är kan jag falla tillbaka på några grundläggande värderingar. Låt mig berätta hur jag en gång fick ta del av en vis mans råd: Mitt företag hade sett en potential i mig och jag fick förmånen att deltaga i en mycket kvalificerad utbildning om ledarskap. Utbildningen pågick under ett år med ”undervisning” en vecka per månad. Vi utsedda var 16 killar!! från hela Sverige, Volvo, Sydkraft, Bofors och så vidare. Vid upptaktsträffen fick vi lyssna till dåtidens guru inom ledarskap, professorn vid Handelshögskolan i Stockholm Sune Carlsson. När han avslutat sin föreläsning inbjöd han till frågor. En överambitiös person i gruppen ville absolut redan från början visa sig på styva linan. Han berättade att han läst i stort sett alla tänkbara managementböcker, svenska och internationella och han frågade professorn om han hade några tips om ytterligare litteratur. Professorn drog ner glasögonen på nästippen och tittade på frågeställaren och sa, ”lille pojk om du någonsin ska kunna bli en bra ledare så ska du läsa de stora svenska arbetarförfattarna, till exempel Vilhelm Moberg, Per-Anders Fogelström, Eyvind Johnson så att du förstår människor i det verkliga och vardagliga livet och deras känslor. Finns det några fler frågor?” Det var ingen mer som ville fråga något.

Igår åkte jag ner till Glasets Hus vid lunchtid efter att vilat från en fantastisk quizkväll med mer än hundra glada medarbetare från ett badrumsföretag i kommunen. Jag var på strålande humör när jag gick hem efter att lovorden kring vårt arrangemang haglade. Nu var det lördagslunch och vi hade planerat för drygt hundra gäster. Det kom nästan 200 och min CV när det gäller röja disk och torka bord förstärktes ytterligare. Återigen slog det mig att jag kände igen högst 20 personer av alla våra gäster, en vanlig iakttagelse, vår kundkrets blir alltmer långväga.

I övrigt var lördagen som lilla julafton, återigen startade en ny säsong med Vinterstudion. Tyvärr måste jag väl medge att det såg ut som Janne Halvarsson kommit en bit längre i sin träning inför stundande världsmästerskap än vad jag gjort.

Om ni funderar på att boka Lilla eller Stora julbordet är det dags att höra av sig. Alltfler dagar börjar bli fullbokade.

Från domstolen inget nytt

/Kjell[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 52 Ettårsjubileum [:]

[:sv]

Det är dags för personlig eftertanke. Mitt syfte med att spendera ett antal timmar per vecka är ju att marknadsföra Glasets Hus genom att berätta om vad som händer och framförallt vad som ska hända. I genomsnitt under året har jag cirka 300 läsare med några toppnoteringar nära 700. Jag skulle gärna ha er hjälp att nå fler läsare.

När du tycker jag skrivit något läsvärt kanske du kan hjälpa till så fler kan få möjligheten, genom att i slutet på bloggen trycka på rutan med F, som står för Facebook. Då delas det automatiskt på Facebook-flödet så dina vänner kan läsa. Bra va!?

Här kommer ett försök till sammanfattning av vad jag försökt förmedla under året som gått:

  • Jag är djupt frustrerad över hur svårt jag har att kommunicera med och få förståelse hos den offentliga sektorn. I mitt fall har det handlat om Skatteverket och Kommunen. Jag upplever gång på gång en ”kultur” hos dessa organisationer som är fjärran från den pragmatiska konkurrensutsatta värld som jag spenderat mitt yrkesliv i. Ibland måste man ta beslut utan livrem, hängslen, säkerhetsnål och man måste veta att det inte går att alltid göra alla lika nöjda. Det är dessutom tillåtet att ibland göra fel, att inte göra någonting är absolut inte det bästa alternativet.
  • Än värre, hur ska jag kunna förstå att politiska rörelser över hela västvärlden med missnöje mot allt och alla som enda agenda vinner politisk makt och inflytande på vår framtid. Trump och Åkesson får alltfler sympatisörer och det gör mig utomordentligt ledsen och förvånad
  • Men det finns också glimtar av en fortsatt tro på mänskligheten. Var några dagar i Falkenberg denna vecka och blev som alla andra djupt berörd av Dantes öde men också väldigt tagen av den enorma engagemang som tusentals människor gjorde i sökandet. Jag fick uppleva något liknande på nära håll tidigare i år när en nära anhörig fanns med i en tragisk bilolycka som krävde liv. Mitt i all sorg och bedrövelse fick jag se på nära håll styrkan hos idrottsrörelsen, hur stark och betydelsefull den kan vara även utanför seriepoäng och målgivande passningar.
  • Utan konkurrens är min bästa upplevelse under detta år det faktum att en ny generation av Limmaredsbor visat stort engagemang för att föra vidare den fantastiska lokala ideella insatsen som inneburit en succéartad utveckling av samhället.

Helgen har varit positivt jobbig. 2-3 hundra ungdomar släppte loss i lördags kväll till tonerna av The Hace. Återigen blev jag påmind om min ålder och den förändring som skett. Jag och mina kompisar åkte taxi till Månstadparken senast klockan sju. De första gästerna anlände vid elvatiden i lördags. Idag har jag jobbat extra som hovmästare för att reda ut 165 bordbeställningar till vår ”Farsdagsmiddag”. När jag klockan sex i kväll lämnade arbetsplatsen var åter huset fullt. Denna gång var det en gudstjänst, så visst kan vi påstå att Glasets Hus är ett ”rum för alla”

Från domstolen inget nytt/kjell

Kjell

 

Foto: Jonas Ingman

 

 [:]

READ MORE
Back To TopBack To Top