Category Archives: Kjells Blogg

Hej, fortsätter om än något ansträngt att hålla en optimistisk ton och börjar därför med två härliga möten jag fick uppleva under fredagen. Jag satt fördjupad i datorskärmen på kontoret då det plötsligt stod två flickor mindre än en meter från mig. De var typ 5 respektive 3år. Samtalet gick så här:

” Vad heter du? Kjell. Vad gör du? Jag jobbar. Men du tittar ju på datorn.

Och var bor ni någonstans? Norra Strömgatan, jag tror det är nummer 6. Vi ska åka till Ronneby och hälsa på vår mormor.

Varför har du så lite hår? Jag är så gammal. Min mormor är inte så gammal.”

Strax dök mamman upp och hon berättade att de var från Alingsås och de hade varit på Glasets Hus många gånger. De älskade stället. Jag tipsade om parken till sommaren men det var onödigt. De hade varit där en halvtimme innan de belönades med fika.

Lite senare kom en av våra äldre volontärer in och sa att de fått lite pengar över denna månad och han undrade hur de gör för att skänka en slant till kommande tillbygge av parken. Förstår ni hur lätt det är att återgå till datorn och jobba vidare för att framgångssagan Glasets Hus fortsatt ska kunna utvecklas.

På samma tema; under veckan gick jag och riktigt kände efter om jag möjligen inte har ont i någon tand. Anledningen var att jag då personligen skulle få tillfälle att tacka för en storslagen gåva till parken.

Kommande vecka kommer gå i förberedelsernas tecken. Vi ska arrangera ett After work event som till punkt och pricka kommer följa alla aktuella råd och föreskrifter. Utanför huset grillar Peter och Mangan härliga burgare från Säteriet. Vi erbjuder bord för fyra personer utomhus och var ni än önskar inne i huset. Kanske ni vill sitta i hyttan eller mitt i pågående utställning. Boka!

Idag firar vårt yngsta barnbarn sin födelsedag, nio år. Hans far berättade att födelsebarnet hade under gårdagen varit på ICA och köpt en flaska cider inför den stora dagen och framfört följande önskemål på födelsedagsmeny, omelett till lunch och fisksoppa på kvällen.

Slutligen kan jag avslöja att jag startat ett tipsbolag där vårt äldsta barnbarn förväntas vara den store experten. Tyvärr måste jag meddela att det är få bolag som har upplevt en så dålig start. Igår kändes det som vi ”walked alone”

Hörs om en vecka

Kjell

De senaste veckorna har jag fått alltfler frågor kring hur det går med min skidkarriär så därför kommer här en helt aktuell uppdatering i sammanfattning;

• Förutsättningarna är helt optimala. Sol, vackert väder, lättvallat och fantastiska spår
• Har nu åkt 19 dagar i följd
• Nådde i onsdags drömgränsen när jag åkte 6 km på 36 minuter
• I fredags körde jag för första gången i år en mil
• I torsdags föll jag handlöst med ansiktet rätt ner i det välpreparerade snöbädden. Lite blod och skrapmärken samt ett svullet knä blev resultatet. Vad värre var, jag tappade minst en minut.
• Det står nu helt klart att min styrka som skidåkare ligger i att åka en lång slakmota åt fel håll. Jag uppnår svindlande hastigheter och känner mig som Gunde Svan inkluderat ståpäls.

Jag har ju tidigare lovat att försöka vara positiv men jag måste medge att för varje vecka som går ökar oron för hur projekt Glasets Hus ska ta sig igenom denna utmaning pandemin orsakar Men löften är till för att hållas så jag tar fram en trevlig berättelse från min direktörstid. Tillsammans med hustrun var jag bjuden till en fantastisk utomhuskonsert nere i Skåne. Robert Wells var en av stjärnorna minns jag. Mitt bestående minne från denna kväll är dock en fantastisk middag efter konserten i en underbar slottsmiljö. Det var ett femtiotal gäster från näringslivet och jag hade den stora förmånen att sitta vid samma bord som en av den tidens mest kända och framgångsrika företagsledare. Det visade sig att han var en oslagbar historieberättare. Han var född i Skaraborg och han underhöll oss med ett antal härliga historier som utspelade sig ute i landsbygden och handlade ofta om snåla bönder. Jag minns speciellt den här: ”En lantbrukare blev plötsligt och oväntat mycket sjuk och avled i hemmet innan han fick någon vård. Samma dag sent på kvällen satt den sörjande änkan ensam och förtvivlad vid köksbordet då hon hörde det knackade på dörren. Hon öppnade och där stod bonden från granngården som hade tagit av sig sin skitiga Arla keps för att visa vördnad och så sa han; jag beklagar sorgen…han sa möjligen inte något om en burk färg?”

Så över till pandemin. Jag har i grunden en optimistisk inställning till det mesta. Det innebär att jag har tagit varje halmstrå av positiva nyheter om pandemin sedan ett år tillbaka. Antalet halmstrån jag plockat hade räckt till att bygga en julbock i Gävle men tyvärr har också min bock gång på gång bränts ner. Men skam den som ger sig. I sommar kan vi åter arrangera bröllop i Glasets Hus.

Slutligen kan jag berätta att skidskyttesprint herrar är den idrottsgren jag uppskattar mest men just innan pressläggning kom jag ihåg att 10000 meter skridskor är en av mina absoluta favoriter. Idag blev Nils världsmästare och jag minns som igår Tomas Gustavsson och Johnny Nilsson. Jag minns när jag satt på mitt pojkrum och antecknade varvtider efter att lyckats få in direktsändning från NRK på min egen begagnade radio. Jag kan fortfarande höra den norske kommentatorn, han lät ungefär så här; ”Kuppern må gå på en förrund for å komma slik i sammandraget”

Vi hörs

kjell

Jag fortsätter med att undvika gnäll och gör allt för att hitta och förmedla ljusglimtar. I fredags stötte jag på en gammal golf vän som satt och fikade på Glasets Hus. Varje gång vi möts kommer jag tänka på en underbar händelse som han berättade för mig i samband med en golfrunda. Han hade en gång haft förmånen att lyssna till en av världens största golflegendarer, Gary Player från Sydafrika, som kåserade kring episoder från sitt liv på golfbanor runt om i världen. Händelsen utspelade sig på en av Skottlands mästerskapsbanor och han hade anlitat en caddie från hemmaklubben. I Skottland ska en golfrunda ta cirka tre timmar medan övriga världen ofta passerar fyra timmar. Redan efter några hål började caddien visa sin irritation över hur lång tid varje spelare tog på sig inför varje slag och han suckade högt när spelarna höll på att läsa puttarna från alla väderstreck. Irritation växte för varje hål och när de efter fyra timmar stod på utslagsplatsen till hål sexton försökte Gary Player sprida lite bättre stämning genom att peka på en fantastisk villa som man såg på en höjd i närheten till banan och sa med beundran i rösten, ”vilken underbar villa, vem bor där? ”Caddien tittade upp och replikerade, ingen aning, den fanns inte där när vi startade rundan”

Och nu mina vänner har jag äran att dela med mig en världssensation. Efter ett års idogt arbete har jag lyckats få en intervju med före detta presidenten Donald Trump. Jag fick skicka frågorna via mail och han besvarade dom inom en vecka. Här kommer en kopia på intervjun.

1. Sextio domstolar har nu tillbakavisat dina påståenden om valfusk. Anser du fortfarande att du vann valet? Vilken oerhört dum fråga, jag är Donald Trump, den störste presidenten USA någonsin haft. Titta bara på hur många anhängare jag hade på mina valmöten och detta trots att folk uppmanades till att undvika folksamlingar.
2. Tror du det förekom valfusk även i de stater du vann valet? Absolut inte, där bor det äkta och hederliga amerikaner.
3. Du beskrev i det längsta att pandemin var enbart en vanlig årsinfluensa. Är det något du ångrar idag när nästan en halv million har mist livet. De siffrorna kommer från illasinnad press. Inget land har hanterat detta bättre än jag gjort och jag kommer gå till historien som den som tog fram vaccinet i rekordfart
4. Står du fast vid att du älskar de som stormade Capitolium. De som stormade var vänstersympatisörer, mitt folk försökte stoppa dom. Nu svarar jag inte på fler dumma frågor.

Låt mig avsluta på bästa tänkbara sätt. I veckan kom det en inbetalning till GH på några tusen med texten ”En droppe i havet”. Avsändare två av våra redan legendariska äldre volontärer. Hoppas dom får sina sprutor snart så vi kan njuta av deras närvaro.

Kjell

Jag tycker att det är allas vår skyldighet i dessa tider att uppmärksamma ljusglimtar i vardagen och sprida dessa till nära och kära. Så därför börjar jag idag med att förmedla några sådana upplevda händelser från den gångna veckan.

I fredags hade jag äran att förmiddagsfika med delar ”järngänget” på Hagatorpets skidstadion. De hade ett avbrott i sitt jobb med att skapa fantastiska förutsättningar för alla sina gäster. Den senaste kylan hade gjort det möjligt att producera rekordmycket snö och det kändes som man var i fjällvärlden när man passerade målområdet. Skämten haglade och det gick inte att ta miste på trivseln och stoltheten i gänget. Jag kommer inte bli förvånad om dom kommer arrangera en tävling på midsommarafton. Bestämmer dom sig för det så är jag säker på att dom fixar det. Om så blir fallet kommer jag dock inte stå på startlinjen och anledningen är att trots flitig träning är jag inte tillräckligt bra. För att ni ska förstå min kapacitet vill jag illustrera den med en liten filmsnutt, klicka här https://youtu.be/-TCE5cU-S14

Under veckan har det mesta handlat om få ordning på årsbokslutet. Som ni förstår uppmuntrar inte siffrorna till några glädjetjut men vi har så här långt tagit oss igenom denna utmaning om än sargade och lite blåslagna. Vår omsättning är 2,4 mkr lägre än förra året så ni förstår att vi hör till dom som hoppas på några stick i armen. Under tiden tar vi tillvara på varje tillfälle när vi får uppmuntran och det sker ofta. I tisdags satt vi och jobbade i ett folktomt hus när en av våra fantastiska volontärdamer dök upp med en ”tusenlapp” i näven och tyckte att det kunde hon minsann avstå till vårt planerade tillbygge av parken. Med glimten i ögat påpekade hon också att hon hade råd då hennes folkpension hade höjts med flera kronor. Som ni kanske förstår ger ju sådana händelser massor av energi och optimism.

För första gången på ”evigheter” visar den dagliga pandemirapportering tecken på avmattning så jag håller fast vid min prognos, i juni kan vi arrangera bröllop, bra att veta för er som går i giftastankar. Var ute i god tid med bokningen och glöm för all del inte fria först.

Var fortsatta rädda om er

Kjell

Igår kväll arrangerade jag en minst sagt annorlunda middagsbjudning. Trots tio meter mellan respektive bord var det lätt att känna värme och gemenskap. Några av våra trognaste äldre volontärer deltog och de fick ett härligt avbrott i den långvariga oron, tristessen och fick känna tacksamheten från människor som de hjälpt att etablera sig i vårt land.

Oavsett vad det gäller så mår jag som bäst när jag får uppleva att det goda vinner över det onda och när dessutom den segrande sidan är förlåtande och inbjuder till fortsatt gemensamma ansträngningar blir än mer välmående. Onsdagen blev en lång dag framför TV och när Kamela Harris svors in var det många tårar som föll runt om i världen. För mig var tidigare presidenten Busch närvaro och uppträdande en symbol som inger hopp och som förhoppningsvis bidrager till läkningen av de allvarliga sår en ”despot” har skapat. Tyvärr verkar utmaningarna för den nye presidenten vara oöverstigliga men hans försök att ena landet är enda möjligheten.

Att följa rapporteringen från pandemin är som att be om stryk. Det förekommer ibland någon positiv nyhet och jag suger ut allt jag kan från den för att nästa dag åter bli golvad med nyheter som ”den andra varianten är farligare”, problem med vaccinleveranserna. På grund av min roll på Glasets Hus har jag under de senaste 11 månaderna vid hundratals tillfällen blivit tillfrågad om vad när jag tror vi kan återgå till ett någorlunda normalt liv. Min optimistiska läggning har gjort att med facit i hand kan konstatera att jag haft totalt fel varje gång. Vad jag tror nu? Till sommaren kan man ha sin bröllopsfest hos oss och krama bruden. Som sagt, lita inte på mig.

Som jag tidigare berättat är vi mitt upp i planeringen för att ”bygga” de sista 1000 kvm i parken. Kreativiteten är imponerande och när vi i maj ser helheten är jag säker på att ni skänker en tacksamhetens tanke till oss som fortsatt skapar denna möjlighet till aktiv fritid utan någon kostnad. Vi har fortsatt ett litet problem innan vi startar ”byggnationen”. Vi har inga pengar. Om du vill vara med och undanröja detta problem tar vi gärna mot din hjälp. Skicka gärna några tusenlappar eller låna ut din grävskopa eller skänk virke

Vi står inför en spännande vecka, det är avlöningsvecka och vi har satt in extrapersonal för att hinna registrera alla som kommer betala in sin medlemsavgift.

Unna dig en härlig fredagskväll. Allt fler njuter av vår take away.

Vänligen

kjell