FOLLOW US

SEARCH SITE BY TYPING (ESC TO CLOSE)

Skip to Content

Blog

[:sv]Blogg 4[:]

[:sv]
Ett av mina starkaste minnen från min uppväxt i Gällstad var hur jag såg fram emot söndagsmiddagarna. Lyckan bestod i att jag och min lillasyster fick dela en 33 cl Apelsin Special. Enbart mätproceduren måste varit ett skådespel för våra föräldrar och jag är helt övertygad om att ingen av oss någon gång fick mindre än 16,5cl. Denna berättelse fick våra två barn höra ett hundratal gånger under sin uppväxt men när Peter var i 12 årsåldern lät han meddela att om jag en gång till berättar detta kommer han flytta hemifrån. Så just nu är det första gången på 37 år som jag beskriver detta starka barndomsminne.

Jag skriver dom här raderna för att dela med mig om hur ofta jag under åren har blivit besviken över nya generationers oförmåga att känna och visa uppskattning. Det är absolut ingen förebråelse utan det är en form av medlidande med att många ungdomar idag (långt ifrån alla) kan ”ta för givet” sådant som min generation innebar höjdpunkter när de inträffade.

Hela mitt vuxna liv har jag också haft förmånen att ”vara bortskämd” men jag försöker fortfarande hålla min barndoms värderingar vid liv.

Mitt engagemang i Glasets Hus innebär att jag på nytt fått chansen att umgås med människor som har förmågan att känna tacksamhet och visa det. Jag har valt att personligen engagera mig djupt i fyra av alla nyanlända. Dom kommer från Libanon, Uganda, Irak och Syrien. Dessa människor startade sina ”karriärer” som oavlönade diskare och städare på Glasets Hus. Idag njuter 30000 besökare av kokkonsten från en av dessa numera vänner. En av dom rapporterar gång på gång om lönehöjning på den stora cementfabriken samtidigt som han gång på gång upprepar att han vill hjälpa oss volontärt så mycket som möjligt. Han är minst sagt duktig på att visa och känna uppskattning för den hjälp han fått på vägen till ett nytt liv. I början av veckan kom en av dom glädjestrålande för att berätta att han klarat svenskt körkort och jag är helt säker på att han inom något år är en välutbildad sjuksköterska (han har bestämt sig). För inte så länge sedan flydde han krigets Syrien och nu visar han också en näst intill jobbig uppskattning av den hjälp han fått för att ta sig fram genom den svenska byråkratin. Slutligen vill jag berätta om min vän från Uganda som jag har daglig kontakt med från hans fortsatta ambition att etablera sig inom den tuffa IT-branschen i vår idag gemensamma huvudstad

Jag hoppas att du som läser det här förstår den enorma tillfredsställelse jag känner när dessa människor gång på gång visar uppskattning. Tillfredsställelsen handlar om att åter få se människor som uppriktigt visar och känner glädje och uppskattning för relativt enkla saker.

Efter detta något filosofiska inlägg vill jag rapportera att vi nu serverat 1441 julbord och har bokningar för ytterligare 5-600 hundra.. Personalen och våra volontärer är på fortsatt gott humör och det beror främst på att vi aldrig tidigare fått så mycket positiv feedback. Stämningen kombinerat med mycket hög kvalitet är vårt framgångskoncept. Det finns platser kvar.

Hörs om en vecka. Kjell[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 3[:]

[:sv]


De senaste 50 åren har jag haft någon form av befattning som innebär ledarskap. Viss talang, kvalificerad utbildning och ett stort intresse för dessa frågor har gjort att jag idag känner en trygghet i rollen. Med början idag vill jag dela med mig av mina grundläggande värderingar för att nå framgångsrikt ledarskap.

”Se till att du skapar en kultur där beslut fattas utifrån VAD SOM ÄR RÄTT och inte VEM SOM HAR RÄTT.”

Jag har jobbat i företag (andra länder) där det var självklart att högste chefens förslag alltid var det ”rätta” trots att det var uppenbart att kompetensen fanns ”ute på golvet”.

Som chef för Glasets Hus har jag verkligen fått pröva på att leva efter denna filosofi. Ibland känns det lite tungt att bli nedröstad fem gånger per dag men när man jobbar med kompetenta tjejer som Akka, Ebba och Bodil är det oundvikligt och efter att under veckan talat med ett hundratal av 719 julbordsgäster är jag än mer övertygad om att lyssna till dom som är mest kompetenta.

Under den gångna veckan har jag också haft förmånen att lyssna till Ardaghs företagsledning när de gjort sin presentation för anställda vid julborden på GH. Jag blir djupt imponerad och tackar högre makter att jag inte hemfallit åt att varken tänka eller uttrycka ”det var bättre förr”.

Vill avsluta dagens inlägg med att officiellt meddela att jag kandiderar inte längre till en av stafettsträckorna på 4×10 km i kommande OS-stafett. Jag bestämde mig i fredags efter jag åkt 8 varv på Hagatorpets fantastiska 600 metersslinga. Då hade den gamle fotbollsspelaren Peder Folmalis kört om mig fyra gånger!!

Vi hörs om en vecka/Kjell

[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 2[:]

[:sv]
Sitter och pustar ut efter en av de mest utmanande helgerna vi haft på Glasets Hus. I fredags hade vi säsongsavslutning på våra Quizkvällar. Trycket på bokningar blev för stort så vi beslöt oss för att ta emot 160 bokningar jämfört det normala 100. Med noggrann planering och med fantastiska gäster blev kvällen återigen en succé. Anledningen till det extraordinära intresset ska tillskrivas vårt fantastiska Husband med Putte och Anders i spetsen och visst kunde vi känna en stolthet när vi satt där och lyssnade till våra talanger Tova, Susanne och Crilles ljuva stämma framkallade magi.

Senare på kvällen anslöt LIF från andra våning efter avslutad fotbollsgala och i vimlet kunde man träffa på vinnaren av årets Glasbollvinnare för andra året följd, Viktor Jonsson. Som vanligt uppträdde dessa idrottsmän på ett sätt som hedrar idrottsrörelsen.

Äntligen är Vinterstudion i gång. Jag missar normalt inte många minuter under säsongen och jag har till och med blivit en av Hagatorpets flitigaste besökare, efter mer än 50 års uppehåll. I torsdags gjorde jag säsongsdebut i ösregn. Fyra varv på 600 metersslinga. Det tog 20 minuter och fortsatt med förvåning konstaterar jag att Charlotte Kalla hade hunnit nästan en mil på samma tid. Jag bannar mig ofta för att jag inte tog upp denna motionsform långt tidigare samtidigt som jag också här kan känna stolthet över att bo i en kommun som kan erbjuda en sådan anläggning tack vare en fantastiskt ideell organisation runt anläggningen. Träffade Bertil, en av dom, och han sken som en sol i regnet när han berättade om de nya ”kanonerna”.
Under förmiddagen fällde jag en tår när jag förstod att Kallas ryck skulle leda till seger.

Lördagskvällen bjöd också på festligheter, en av många klassfester med cirka 90 elever som hade en underbar kväll full av minnen och återseende. Går ni så sådana tankar så kontakta oss. Vi gör det riktigt bra.

Dags för sängen och ladda för måndagens höstmöte och på tisdag börjar julborden som i år ser ut att bli över 2000!!

Återkommer!/Kjell[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 1[:]

[:sv]

Mina yngre fantastiska medarbetare har under en tid stressat mig med att de vill att jag ska starta en blogg med betoning på livet på Glasets Hus och gärna kommentarer till alla mina tillkortakommanden. Som ni förstår har det varit en fantastisk resa från första tanken om Glasets Hus och ambitionen museum och kaffe med kanelbulle och till dagens verklighet med 70 000 besökare per år och flerfaldigt uppmärksammade på nationell nivå för olika priser. ”Från avkrok till prioriterat turistmål” heter en nyligen utgiven rapport av en forskare på Högskolan i Borås. Rapporten uppmärksammar framförallt det enorma lokala engagemanget i form av volontärarbete som blivit något av husets signum.
Min ambition är nu att ni ska ha möjlighet att regelbundet följa vår vardag inifrån blandat med personliga upplevelser.

Återkommer efter helgen!/Kjell

[:]

READ MORE
Back To TopBack To Top