Blog

[:sv]

THE SHOW MUST GO ON

https://youtu.be/nShbmCY-sBA

1990 spelades denna låt för första gången av det legendariska engelska popbandet Queen. Deras frontfigur och sångare Freddie Mercury var döende i Aids och avled sex veckor senare och texten kopplas därför till denna situation. Jag vet inte vad ni har för relation till uttrycket The show must go on men för mig innebär det att hur stor sorgen besvikelsen oron än är måste vi fortsätta och göra det bästa av situationen. Just nu befinner sig en hel värld i denna situation och avsaknaden av glädje, framtidstro präglar de flestas vardag. Jag tror att om alla som orkar och släpper lite på att tycka synd om sig själv försöker tänka efter så har en överväldigande majoritet i vårt land det oförskämt bra. Såg en stor rubrik i Sveriges största dagstidning häromdagen;” risk för brist på färskpotatis till midsommar”. Jag upprepar vad jag gett uttryck för tidigare vilket är föga tröst för alla som har drabbats; vi kanske behövde denna påminnelse om att inte ta allt för givet, vi kanske börjar fundera lite mer seröst på hur det ska gå med vårt klimat och vi kanske börjar ifrågasätta om populister som Trump och Åkesson är dom vi ska lita på när nationella kriser måste hanteras.

Jag gör nu mitt yttersta för att se framåt. Under veckan har jag intensifierat min planering för att kunna bygga en padelbana i parken. Drivkraften är att jag är övertygad om att det kommer innebära en bättre ekonomi för Glasets Hus. Vill ni engagera i projektet får ni gärna höra av er.

Det finns två arbetsuppgifter som jag tycker genuint illa om. Det är att rensa rabatter och att spackla gipsväggar. Den gemensamma nämnaren är att man aldrig vet när man är i mål. Det finns alltid ytterligare något jäkla ogräs kvar och det finns alltid möjlighet att lägga på ytterligare ett lager spackel. På så sätt är det trevligare att spela golf för där vet man resultatet när det åttonde slaget äntligen ramlar ner i hålet. Vad jag gjort i helgen? Spacklat i 14 timmar och 30 minuter!!

Låt mig avsluta med en personlig höjdare. I torsdags livesända vi återigen från hyttan. Ni kan se sändningen en vecka framöver  https://www.facebook.com/319879648089181/posts/2855351274541993/.

En av de medverkande var yngsta barnbarnet. I slutet av sändningen framgår tydligt att han inte kommer satsa på en karriär som glasblåsare. Detta förstärktes dagen efter när hans pappa messade mig följande berättelse. ”Hörde i bilen på väg från skolan idag. Wille; Jag uppträdde på Glasets Hus idag och nu kan hela världen se det på Facebook. Jon; Är du känd nu då? Elias; Alla i hela världen? Wille; Ja alla typ Christiano Ronaldo och sådana. Elias; Grymt!

Vi hörs om en vecka

Kjell[:]

[:sv]

På det personliga planet har den gångna veckan varit helt underbar. Äntligen var det dags att släppa tankar på virus och ekonomi för att fullt ut satsa på att bygga Attefall-villan. Jag anser mig själv vara bra på att planera ner till detaljnivå men nu har jag definitivt mött min överman. Så här gick det till:

Måndag 08.00 fanns det en grundplatta, byggmästaren med två medhjälpare på plats och då anlände en bil med materialet. Klockan 12.00 fanns väggar och takstolar på plats och chauffören for vidare. Chauffören var en upplevelse i sig. Han hade som alla andra kranförare en låda på magen men deltog minst sagt aktivt med monteringen. När den inhyrde kocken bjöd till bords tidig kväll var taket på plats och väl anpassad dryck fanns tillgängligt.

Klockan 8 torsdag kväll lämnade byggmästaren och hans två medarbetare Olofsbo och jag kunde beundra ett hus med parkettgolv, innerdörrar, lister och foder på plats. Det är för mig en njutning att se skickliga yrkesmän i arbete och när det kombineras med teamwork och minutiös planering då känns det riktigt bra.

Men även solen har sina fläckar. Det fanns stunder då jag mådde mindre bra. Jag har av någon anledning ett omättbart behov att hjälpa till och gärna bestämma. Till en början erbjöd jag mina tjänster men de avvisades på ett artigt sätt. När jag ändå upprepade mitt erbjudande under veckan uttryckte sig proffsen allt tydligare och sista dagarna förstod jag tydligt att min roll var att koka kaffe, hämta pizza, diska, och ta om överbliven plast och brädstumpar.

Så över till Glasets Hus. Tyvärr tvingades vi ställa in torsdagen livesändning från hyttan på grund av sjukdom. Vi hoppas kunna sända kommande torsdag klockan 14.00. Då får ni bland annat se hur det går till att ”prova på”. Kommande vecka blir det tyvärr fokus på att skicka in en ny ansökan om permitteringsstöd för ytterligare några månader. Maj och juni är normalt våra stora månader med Trädgårdsmässa, Glasmilen och Glasets Dag. Dessa event representerar också en stor del av våra årliga inkomster, så nu börjar läget bli en aning kärvt. Men så länge vi får vara friska är det väl inte läge att gnälla.

Om ni undrar vad som händer med gatan utmed parken kan jag berätta att kommunen genomför sin idé med att enkelrikta och ordna parkering plus att avgränsa med ett staket. Ett projekt som vi i högsta grad uppskattar.

Några av er läsare kanske undrar varför jag inte kommenterar min karriär som golfspelare. Jag hunnit spela fem ronder och man kan definitivt misstänka att jag passerat toppen av karriären. Jag har försökt analysera varför jag spelar uselt och börjar äntligen förstå vad Ingemar Stenmark menade när han uttryckte de bevingade orden ”ju mer jag tränar ju mer tur har jag”.

Slutligen, jag tror mer och mer på Sveriges Corona modell.

Ta hand om er

Kjell

 [:]

[:sv]
Alla påverkas vi av rådande situation. Utöver lidande och sorg som drabbat ofattbart många kommer en ny vardag som i många fall totalt förändrar vanor, oftast till saknad, isolering och oro. I mitt fall handlar det till stor del om att vårt livsverk Glasets Hus utsätts för ekonomiska påfrestningar som kräver stöd både från det offentliga och från en solidarisk allmänhet. Det är min bedömning att vi kommer klara krisen trots följande katastrofala siffror; Omsättning april 2019 var 633 tkr, april 2020 var den 173tkr.

Många bäckar små….Allt fler blir medlemmar, skickar små gåvor efter besökt parken, betalar entré för våra filmvisningar. Detta stärker oss både ekonomiskt och moraliskt.

Hittills är jag lyckligt lottad men måste medge att min personlighet som helt domineras av rastlöshet gör att det är och har varit påfrestande. Därför är jag i skrivande stund på ett osedvanligt gott humör när jag tänker på kommande vecka.

Några av er kanske kommer ihåg att jag genomförde ett stort framgångsrikt bygge förra året och jag gjorde det helt på egen hand.

Jag fick blodad tand så 07.00 i morgon startar jag ett nytt byggprojekt, ett Attefallshus. När jag under vintermånaderna satt och planerade kom jag fram till att jag denna gång kanske behöver några assistenter så jag kontaktade dom bästa i branschen som turligt nog har sitt huvudkontor strax utanför metropolen Nittorp. Jag tänkte igenom materielbehov och skickade en inköpslista. Byggmästaren tyckte inte det var en bra idé att jag skulle hämta materialet med släpkärra utan han kör ner det med en lastbil. När jag igår fick denna bild måste jag medge att jag för en gångs skull hade fel.

Däremot kommer jag inte ha fel när det gäller takstolskalas. Det kommer gå av stapeln 19.00 på tisdag kväll och efter två dagars hårt arbete ska vi njuta av god mat och dryck serverad av en inhyrd etablerad kock.

Avslutningsvis några ord om våra filmvisningar. Våra tre visningar har setts cirka 8600 gånger. Om ni klickar på denna länk <Glasets Hus Limmared> kan ni fram till nästa söndag se Tinas briljanta guidning genom vårt museum. Vi fortsätter succén. På torsdag klockan 14.00 planerar vi att åter visa från hyttan och bland annat får ni följa med på en ”prova på blåsning”.

Nu måste jag sluta för att hinna vässa byggpennan och leta upp min hjälm.

Vi hörs

Kjell[:]

[:sv]
Bara så ni vet. Att livesända innebär definitivt en anspänning utöver det vanliga både för de som ska se till att tekniken fungerar och för de som ska agera. Trots att jag är part i målet tar jag mig friheten att berätta om hur jag strax efter sändning fixade till en fika med bakelse för de inblandade. Där kunde jag framföra ett uppriktigt tack och ge mycket positiv feedback till våra glaskonstnärer och det underbara ABF-gänget.

Det var länge sedan vi fick så här mycket uppmärksamhet och lovorden strömmar in, både vad gäller initiativet och genomförandet.

Just nu har 3052 personer sett filmen vilket naturligtvis överträffar våra förväntningar. Av dessa har cirka 10 personer uppmuntrat oss med att swisha entréavgift på 50 kr. En tjej betalade 500 kr och jag längtar redan efter att det blir tillåtet att krama henne.

Filmen kan ni se en vecka. Dela gärna!

https://www.facebook.com/GlasetsHusLimmared/videos/1508542005961357/

Vi laddar nu för ytterligare en sändning. Torsdag 14.00 är det dags igen. Länken hittar ni strax före två på Glasets Hus Facebook sida. Då mina vänner får ni i detalj se när en mästerblåsare tillverkar ett av sina mästerverk. Verket kommer ha Bevan Takas signum, det maoriska mönstret, det som benämns Kowhaiwhai. (det visste väl alla men för säkerhets skull). Bevan har sitt ursprung från norra Nya Zeeland och är maorier. Hans CV är imponerande och vi har nu glädjen att låta tittarna få ta del av hans unika skapande. Vi har också bestämt oss för att sälja detta verk till högstbjudande inkluderat en kopia på filmen. Skicka in ditt bud till info@glasetshuslimmared.se senast 26/4. Föreställ er värdet på denna Corona pjäs om några år.

Det är för oss alla svårt att hitta ljusglimtar just nu. Jag försökte genom att göra årets första golfrunda, men det muntrade verkligen inte upp humöret. Det gick väldigt dåligt och jag tror faktiskt på allvar att klubben gjort hålen mindre den här säsongen.

När deppigheten tar över tar jag en runda ner till parken. Idag var det säsongsrekord. Vid fyratiden var det 17 barn samtidigt på studsmattan och skratten ekade. Det skingrar definitivt dystra tankar.

Bit ihop och skapa glädje för någon

Kjell

 [:]