Blog

Jag har under senaste tiden vid upprepade tillfällen fått frågan om hur mitt golfspel utvecklas. Förstår att ämnet inte längre går att undvika. Jag har spelat cirka 15 rundor och vid samtliga tillfällen har jag varit sämst i bollen trots att mitt handicap gått från 12,3 till 14,5. Vad som är mer allvarligt är att jag börjat ta nederlagen med jämnmod och det bekymrar mig. Tänk om denna lägre ambitionsnivå spiller över på övrig verksamhet som jag är engagerad i. En tröst i bedrövelsen är att jag minns tidigare svackor. Mitt äldsta barnbarn påminde mig under midsommardagens golfrunda att jag haft tidigare svackor och bad mig berätta om när min mobiltelefon gick sönder. ”På hemmabanans femte hål slog jag för tredje gången i följd ett bedrövligt slag vilket fick mig att totalt tappa fattningen och det tog sig uttryck i att jag slog klubban med full kraft i min golfbag. När jag fyra timmar senare skulle kolla missade samtal och besvara meddelanden och mail förstod jag att mitt utbrott fått omfattande konsekvenser. När jag fick tag på mobilen i bagen höll jag i en före detta telefon. Inte bara displayen var i spillror utan hela mobilen var dubbelvikt. Troligtvis hade slaget varit det bästa på hela rundan. Efter att gråtit av ilska en stund hade jag bestämt mig. Jag måste omedelbart ta mig till affären i Tranemo och köpa en ny och framför allt be om hjälp att rädda minnet från spillrorna. Då slog det mig att jag just hade njutit av en stor starköl och därmed återstod cykel. Några bilburna vänner fanns ej tillgängliga så här mitt i juli. Jag tog fram min cykel som stått oanvänd några år och hade minimalt med luft i däcken och så påbörjade jag resan utmed banvallen i strålande sommarväder där temperaturen låg kring 30 grader. Två kilometer från Tranemo startade ett åskväder kombinerat med ett skyfall. En stund senare steg jag in i butiken fullständigt genomdränkt klädd i shorts, linne, träskor och fem dagars skäggstubb. Bakom disken stod en dam som såg skräckslagen ut och inte blev det bättre när min öppningsreplik var ”vad är det för skit ni säljer” samtidigt som jag fiskade upp de genomdränkta spillrorna ur fickan och slängde upp på disken. När hon efter en lång stund förstod att det inte var ett rån utbrast hon förfärad ”men vad är det som hänt”. Jag berättade i detalj om händelsen och då sa hon ”men så ska man väl inte göra”. Jag höll med och efter några minuter hade ägaren anslutit och lovat försöka leverera en ny telefon med överfört minne inom två timmar, vilket han lyckades med. Så, till alla er icke golfare, tro inte på oss när ni hör alla berättelser om hur trevligt det är att utöva denna sport.

Tyvärr måste jag erkänna att invigningen av Attefall är försenad bland annat på grund av det har tagit mig sjutton timmar hittills att sätta ihop en byrå inköpt på Jysk och dessutom finns det lite andra problem att lösa. På Glasets Hus koncentrerar vi oss nu på att bygga upp sommarens Antikutställning där ni både kan komma att beundra och göra fynd.

Vi hörs om en vecka/Kjell

”Det är aldrig försent” är ett uttryck som jag under veckan fått uppleva på ett mirakulöst sätt. Som ni ser på bilden hade mitt bygge orsakat förödande skador på gräsmattan, den gräsmatta som bara om en vecka ska vara arena för Ville och Theos fotbollsträning fem timmar per dag. Jag förstod plötsligt att jag som hängiven fotbollsnörd inte kan utsätta dessa ungdomar för detta så i tisdags tog jag tag i utmaningen trots att jag är ett levande exempel på ”mannen utan gröna fingrar”. Men jag visste också att viljan kan försätta berg. Så här gjorde jag; Under onsdagen gjorde jag en blandning av gräsfrö, kalium, fosfor, ammonium och slutligen blandade jag i 23 % av råkspill. Låt mig förklara den sista ingrediensen; Sedan 15 år tillbaka bor det en million råkor i en talldunge 200 meter från vår stuga. De vaknar klockan fyra varje morgon och kommunicerar oavbrutet tills mörkret lägrar sig. Uppenbarligen försöker dom överrösta varandra för de åstadkommer ett ljud som hörs in till Falkenbergs centrum, åtta kilometer bort. Jag kom på att jag sett enorma mängder av deras spill när jag gått genom dungen. Sagt och gjort jag gick dit utrustad med räfsa, skyffel och fyllde två tioliters spänner. Jag tänkte så här, nu är det faktiskt läge för payback time för allt lidande dessa otrevliga fåglar orsakat mig. Tidig torsdag morgon bad jag en bön och sedan ”sådde” jag. När jag idag smygande närmade mig gräsmattan hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna och jag förstod att sommaren åter kommer domineras av härligt fotbollsspel. Nu förstår jag naturligtvis att många av er läsare vill ha receptet, men tyvärr ni måste vänta tills jag får ett svar från Alnarps universitet där de ska bekräfta den sensationella upptäckten.

Julafton, midsommarafton släng er i väggen, idag har allsvenskan äntligen startat och ett tydligare tecken än detta på att vi närmar oss en normalisering har jag svårt att se. Jag vill påminna om vad Liverpools legendariske manager Bill Shankly sa;” En del tror att fotboll  handlar om liv och död. Jag kan lova er att det är mycket allvarligare än så.”

Avslutningsvis vill jag berätta att jag hela veckan har varit otrevligt nervös. Orsaken är att jag sedan ett år försökt få ett samtal med president Trump och äntligen hände det. Jag hade fått besked från Vita Huset att samtalet skulle komma 21.39 onsdag kväll och mycket riktigt han ringde men innan jag han presentera mig och mitt ärende hörde jag I’m great and my country is great och sedan lade han på. Tro inte för en sekund att detta är fake news.

Om jag överlever sillen på fredag hörs vi om en vecka.

Kjell

Nu har jag firat 74 nationaldagar och jag har aldrig tidigare varit i närheten av gårdagens upplevelse, fylld av personlig lycka och framgång. Så här ett dygn senare kan jag kan jag sammanfatta euforin så här. Mitt bygge av Attefall huset har resulterat i ett av Västsveriges attraktivaste boende men utanför denna magnifika byggnad såg det ut som en tornado farit fram. Jag förstod naturligtvis att detta till varje pris måste åtgärdas om inte hela projektet skulle kännas som det totala fiaskot. Här kommer nu ett avbrott i berättelsen; jag blir uppriktigt trött på kommentarer där jag upplever att man totalt missat helhetsintrycket. Några aktuella förklaringar till mina känslor. Om vi ambitiöst gör Glasparken grönare med häftig växtlighet samtidigt som vi tillåter 17 cyklar ligga lite varsomhelst i parken tycker jag vi missat fokus. Om vi tillåter oss att ägna timmar åt nyanser i inredning av tex. En Attefall samtidigt som ogräs dominerar trädgården har vi missat trovärdighet. Och hur god mat vi än serverar på Glasets Hus hjälper det inte om toaletterna är ofräscha. Till berättelsen; Så stod jag där och var tvungen att fatta ett av de största beslut jag tvingats ta. För att hjälpligt åtgärda ”skadorna” som grävmaskin åstadkommit när avloppet grävdes ner. Jag insåg genast att det fanns två alternativ vilka båda krävde tillgång till matjord. Framför nybygget låg fortfarande 5 kubikmeter matjord från starten av projektet, gräva grund. Problemet var att denna hög innehöll 17% småsten. Mitt behov att hjälpligt återställa gräsmattan till acceptabel nivå inför kommande semesterbesökare var cirka 43 skottkärror matjord. Plötsligt var jag tvungen att bestämma om Tobbes Åkeri skulle hämta och köra iväg hela högen samtidigt som jag beställde 43 skottkärror matjord utan sten. Kostnaden för ny matjord uppskattade jag till 115 kr plus moms. Kostnaden för att använda befintlig jordhög bedömde jag till 8640 kr förutsatt timlön för en industriarbetare där kostnaden i huvudsak orsakades av att separera jorden från sten. Nu gjorde sig hela min barndom, uppfostran påmind. Inte faen kan jag betala för att köra bort jord samtidigt som jag betalar för att köpa ny. Beslutet var enkelt, jag använder befintlig jord. Efter skottkärra ett insåg jag naturligtvis hur totalt obegåvat mitt beslut var. Då!!! Som en gåva från ovan kom han, en pojkvän till ett av mina underbara barnbarn. Tillsammans konstruerade vi en uppfinning som kommer revolutionera trädgårdsbranschen. Vi har tidigare idag sökt ett patent och är övertygade om att vi aldrig mer behöver tänka på personlig ekonomi. Som framgår av bilderna sållar vi bort stenarna med hjälp av 4 lager hönsnät och resultatet överträffar alla förväntningar. Uppfinningen är inom några dagar patentskyddad men om du är medlem i Glasets Hus kan du få en ritning gratis. Vi kommer marknadsföra produkten under namnet SÅ LA. Måste avsluta här då jag ska upp tidigt och producera de sista 23 kärrorna.

Vi hörs
Kjell

[:sv]

I strålande vårväder har slutspurten på Attefall bygget genomförts. Som grädde på moset kan man nu sitta ute på ett trädäck och dricka en läsk samtidigt som man njuter av att skåda solnedgången. Sonen hade samlat ihop en elitstyrka från Limmared som enbart under fredagen gjorde ett arbetspass på inte mindre än 17 timmar. De sista sju timmarna ägnades helt åt analysarbete och planering inför lördagens arbete. Under analysmötet serverade stjärnkocken en lyxmåltid och den plötsliga vårvärmen bidrog till att gruppen visade en till synes omättlig törst. Stämningen i den sena vårkvällen steg ytterligare när en känd företagsledare anslöt framåt midnatt och innan jag på trötta ben tog mig hemåt hade jag tre gånger fått lyssna till ett fantastiskt framförande av en visa från ”Macken”. Nu låter det på mig som allt gått enligt plan denna arbetshelg men långt därifrån. Ett stort antal självutnämnda experter hade bidragit med bestämda åsikter om design och mått vilket i verkligheten visade sig vara fysiskt omöjliga att genomföra. In i det sista var måtten osäkra och på väg till bygghandeln tidig fredagsmorgon tog jag ett drastiskt beslut att korta däcket en meter vilket innebar att gruppens chefskalkylator totalt tappade fattningen och den hjälpsamme mannen i bygghandeln hade uppenbara problem med att behålla sitt kund leende när han fick bära tillbaka den femte femmeters plankan. Tyvärr präglades arbetet av en mycket tydlig diskriminering där jag, sonen och en kille från El Salvador mycket bestämt avvisades från arbetsplatsen och ombads fortsätta vårt arbete med spade och kratta. Tyvärr blev det också lite konfliktladdat när det visade sig att det blivit helt snett när killarna byggde ramen. Man trodde inte sina ögon när lasermätaren visade en avvikelse på 0,4 cm på den 6 meter långa sträckan. Till slut enades de om att dessa 4 mm kanske i ett något större perspektiv går att leva med. När jag så här på söndagskvällen summerar helgen är det dominerande intrycket att jag är utomordentligt priviligierad som fått tillbringa några dagar tillsammans med detta gäng av samhällsmedborgare i dess mest positiva mening. Tyvärr så störs denna positiva känsla av en oro för att bli anmäld till Arbetsmiljöverket. Jag har naturligtvis gjort en riskanalys innan projektet drog igång men hade totalt missat risken för brännskador. Minst två av elitgruppens medlemmar kommer troligtvis tvingas uppsöka sjukvård efter den osannolika påverkan vårsolen gjort på deras atletiska kroppar. I ett av fallen finns risken att det klassas som brännskada och då ligger jag illa till.

Ni kanske undrar hur det går för Glasets Hus. Veckan har inneburit ett trendbrott på så sätt att vi har haft betydligt fler lunchgäster men fortfarande är vi mil från ett normaltillstånd. Perioden april-maj har vår omsättning sjunkit med drygt 900 tkr jämfört med 2019.

Jag vet att skadeglädje inte är en positiv egenskap men erkänner ändå att jag blir lite glad när jag läser att president Trump blivit censurerad av Twitter på grund av ”fake news”.

Vi hörs om en vecka

Kjell[:]

[:sv]
Det finns en massa ordspråk som jag då och då påminns om. ”inga träd växer upp till himmelen” borta bra men hemma bäst, bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge, bättre att stämma i bäcken än i ån, det är mänskligt att fela, skomakare förbli vid din läst.

Jag slås ofta av hur kloka dessa kortfattade meningar är. Låt mig kommentera dom utifrån min verklighet just nu och många års livserfarenhet.

”Inga träd växer upp till himmelen”. Jag kände uppriktigt efter nio års arbete med Glasets Hus att vi var nära himmelen, eller kanske halvvägs upp för Jakobs stege. Då tar sig en kinesisk fladdermus sig friheten att ta bort de sista stegen och hur ska vi då kunna klättra vidare?

”Borta bra men hemma bäst”. Detta är mitt i prick för min del. Det kan bero på att jag under stor del av mitt liv har varit borta mycket. Tänk er en kväll där ni kan välja på att vara på Glasvallen och se när ungdomslagen tränar eller sita på Schipols och vänta på boarding.

”Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge”. Detta har jag tagit till mig i högsta grad. Ni ska veta att det fanns en kraftig majoritet som ruskade på huvudet när jag påstod att vi skulle bygga ett Glasets Hus för 20 miljoner kronor och när parkprojektet presenterades till en kostnad av 6 miljoner kronor var det många som tvivlade. Hittar du bara de rätta medarbetarna som delar din vision är det mesta genomförbart. Självklart brister strängen ibland men då tar jag till ett annat ordspråk,”det är mänskligt att fela”.

”Bättre att stämma i bäcken än i ån”. Dessa kloka ord har jag mycket lång erfarenhet av. När jag då och då blir ombedd att ge råd till personer som har någon form av ledarroll är detta ett prioriterat område för mig. Som ledare konstaterar du ofta det finns ett behov av att korrigera en medarbetares beteende eller till och med tillrättavisa. Tyvärr har många en tendens att skjuta på detta lite obehagliga samtal vilket är olyckligt då det dessutom sliter på ditt eget välmående. I mer än nio fall av tio visar det sig att samtalet gick bra och att det fanns ömsesidig förståelse.

”Skomakare förbli vid din läst.” När jag under veckan var inne på mitt tredje lager spackel dök killen från golvföretaget upp. Han skulle sätta mattan i ”badrummet”. När han studerat min teknik frågade han om jag ville se hur han gjorde och det ville jag. Han tog fram två egna mycket breda spackelspadar och lassade på ett berg på den ena. Efter fyra drag och 20 sekunder var den skarven klar från golv till tak. Efter att mentalt brutit ihop försökte jag ta efter utan framgång. Jag ska nog hålla mig till skomakeriet.

Idag har nöjet att avsluta med breaking good news. Denna pressrelease skickade jag till den lokala pressen idag.

Mitt i alla till synes oöverkomliga bekymmer fick vi ett brev från Ardagh Glass Limmareds Glasbruk. Företaget vill visa sitt samhällsansvar genom att donera 50000 kr vardera till våra föreningar med motiveringen att vi med våra ideella insatser i hög grad bidrar till att lindra effekterna av pågående epidemi med betoning på riskgrupper. Förutom den ekonomiska effekten värdesätter vi minst lika mycket denna stimulans detta erkännande ger för att fortsätta att utveckla våra föreningar.

Dalstorps IF, Lions Tranemo, Folkets Hus Limmared, Limmareds IF, Glasets Hus.

Vi hörs om en vecka

Kjell[:]