Blog

Limmared har just upplevt sin häftigaste vecka någonsin. Kombinationen av icke strandväder, Antikveckan, Glasets hus och Glasparken har lockat väldigt många tusen besökare. Alla tidigare rekord är slagna med råge. Personligen har jag njutit av dessa framgångar efter månader av mer eller mindre stora motgångar. Som jag tidigare berättat är jag en sann anhängare av att mäta resultat och att man i sitt ledarskap förmedlar och skapar engagemang för att åstadkomma ännu bättre resultat. Därför var jag på gränsen till rörd när två fantastiska medarbetare ringde upp mig strax före klockan fyra i tisdags eftermiddag. Jublande skrek dom, ”vi gjorde det, 282 lunch, fyra mer än rekordet från juli 2015. Jag hörde hur flera av våra unga medarbetare jublade i bakgrunden. Att glädjen över att vara en del av ett vinnande lag överskuggar en extremt tuff arbetsdag är avgörande för våra framgångar. Jag beslöt mig omedelbart för att visa personalen min uppskattning så nästa dag tog jag mig till Fynda i Falkenberg med ambitionen att köpa 15 stora chokladkartonger. Efter en stunds letande i den enorma godisavdelningen kunde jag konstatera att de hade inget som motsvarade mina förväntningar vilket jag framförde till en trevlig anställd som befann sig där. Jag presenterade mitt problem och bad om ett alternativt förslag. ”Köp tvål” sa hon och jag trodde hon skojade men hon drog med mig till ”tvålavdelningen”. Titta här sa hon och jag föll direkt för idén och tackade för hjälpen. Jag bestämde mig för att köpa tre flaskor vardera med olika innehåll till personalen. När jag plockat ner cirka 25 av de 45 flaskorna i ”dramaten” kom en äldre dam fram till mig sa; ”ursäkta jobbar du här, nä, varför tar du bort dom här flaskorna då, jag är kund och ska köpa 45 stycken.” Då ropade hon högt på sin man; kom får du se, han ska köpa 45 flaskor!! Mannen ruskade på huvudet och gick vidare men damen frågade; Är denna schampo så bra, jag har ingen aning svarade jag och tog mig till kassan där en något förvånad kassörska började räkna flaskorna.

Personalen uppskattade gesten

Jag har också hunnit se ett tiotal fotbollsmatcher under veckan och ni som delar mitt intresse förstår säkert varför jag cirka femton gånger har tittat på Jesper Karlssons nedtagning före 2-0 målet i torsdags. Ibland funderar jag på varför inte alla tröttsamma experter hör av sig på BT:s insändarsidor. Jag tänker på de som idiotförklarade tränare och klubbchef för mindre än ett år sedan. När jag tar del av denna typ av insändare vill jag likna dem med att Donald Trump skulle gå ut med ett erbjudande i ”konsten att vara ödmjuk inför de som kan”.

Nu hinner jag inte skriva mer för jag ska gå ner till havet och ta ett kvällsdopp. Idag är det säkert upp emot 14 grader i vattnet.

Kjell

Förstår att ni förväntar er senaste nytt kring Attefall. Inget har hänt men jag kan med säkerhet konstatera att bibeln far med osanning när den påstår att David besegrade Goliat. Stugan står där men ingen får gå in.

Denna vecka har jag varit hemma och jobbat några dagar. Det har varit minst sagt stimulerande. Efter att ha sovit dåligt i månader på grund av ängslan för att Glasets Hus ska ta sig igenom pandemin utan långsiktiga negativa konsekvenser är jag idag på gränsen till övertygad om att vi kommer klara det med reservation kring en eventuell andravåg. Kombinationen av hemester, dåligt väder och parken gör att vi vissa dagar legat på vår absoluta kapacitet. Att tallriksservera 225 personer under lunchtid med acceptabel väntetid kräver många händer och trevliga kunder som visar förståelse och håller rekommenderad distans. Vi laddar nu inför årets höjdpunkt, Antikveckan, som under rådande förutsättningar ser ut att slå alla tidigare rekord. Två nya tält kommer finnas på plats för att vi ska klara anstormningen med fortsatt respekt för gällande regler.

Jag måste än en gång få uttrycka min glädje över att ha varit med om att skapa Glasparken. Under veckan har jag sett hundratals långväga gäster som familjevis njutit av en härlig dag i parken kombinerat med allt vårt hus har att erbjuda. Under veckan har vi som övriga hyttor åter startat upp möjligheten att få blåsa sitt eget glas. När jag personligen fick äran att räcka över ett diplom till en stolt 7-åring i torsdags kände jag mig privilegierad. Kanske var det en framtida konstnär, han var i vilket fall mycket nöjd med sin skapelse.

Som jag uttryck många gånger tidigare gillar jag inte att slå sig till ro när man lyckats med något utan tror mer på att fira ordentligt och sen ta sig an nya utmaningar. Här kommer ett exempel på denna filosofi. De 12: september klockan 11.00 inviger vi en ny padelbana i parken. För er som inte riktigt vet vad padel är kan det enklast förklaras med en blandning av tennis och squash och man spelar alltid dubbel. Banan är 10×20 meter och kommer byggas i parkområdets sydvästra hörn. Vi tror att denna investering ska ”löna sig” på två sätt. Nu får vi en inkomst från parken och dessutom ökar vi vuxennärvaron. Vem som ska spela invigningsmatchen är inte klart men jag jobbar för att följande två par ska tacka ja. På ena sidan Donald Trump och byggnadsnämndens ordförande i Falkenberg och på andra sidan Greta Thunberg och Jose Hernandez. Jag kan tyvärr inte avslöja var mina sympatier ligger.

Vi hörs om en vecka

Kjell

Här kommer lite information om varför jag måste flytta min nybyggda Attefall 35cm. Ni är säkert många som undrar hur jag kunde bära mig så dumt åt och det ska jag försöka förklara. Jag hade fått startbesked och huset var inritat på den karta som kommunen anvisat och godkänt. Med hjälp av två erfarna byggmästare ”satte vi ut huset” 460 cm från gränsen till intill liggande allmänning. Startbeskedet angav 450 cm. Det var här allt gick snett. Det finns inga fysiska gränsmarkeringar så vi utgick från det staket och häck som funnits där i femtio år vilket vi också uppfattade stämde med kartan. Kommunen och Metria menar att jag borde förstått att kartan var oanvändbar då alla gränser på kartan är osäkra. En tröst i bedrövelsen är att handläggaren på kommunen uppfattade kartan som utomordentligt säker så vi var minst två som inte förstod hur kartan skulle tolkas. Bygglovschefen meddelade också att han förstod min frustation över att de anvisar en karta som de godkänner och sedan ifrågasätter. Han skriver att de nu ska se över sina rutiner men tyvärr påverkar inte detta mitt ärende. Lagen som reglerar denna typ av ärenden heter PBL och där framgår bland annat att kommunen ska ge byggare råd och förutsätta hen är oerfaren och att det krävs sakkunnig utsättning när byggnaden inte ligger långt från fastighetsgränser. Kommunen har alltså inte följt lagen men vidhåller att det är jag som får ta hela konsekvensen av felplaceringen.

Som ni förstår har detta spektakel tagit det mesta av min tid men jag håller mig som vanligt uppdaterad med vad som händer i skuggan av pandemin. Jag noterar att allt fler amerikaner börjar känna tvivel om de gjorde rätt när de valde Donald Trump till sin president. När det gäller inrikespolitiken så blir jag bekymrad över hur rapporteringen kring pandemin gör att en av de viktigaste frågorna vi haft på årtionden, vår migrationspolitik, har varit föremål för förhandlingar mellan alla riksdagspartier. Som väntat har de brutit samman och i jakten på opinionssiffror överträffar man varandra i att stänga gränserna så mycket som möjligt. Det vill säga att vi svenskar är på väg att omsätta vår egoism till lagstiftning och jag tror uppriktigt att Donald Trump skulle kunna göra en framgångsrik karriär även i Sverige.

På Glasets Hus har vi upplevt dagar som innan pandemin. Det känns som att förutsägelsen att semestrar kommer ske på hemmaplan denna sommar är korrekt. I konstruktivt samarbete med representanter från kommunen har vi ytterligare stramat upp regler och information enlig de nationella riktlinjer som gäller. Succén med Glasparken fortsätter och vi blir väldigt glada när besökare svischar oss en liten slant som tack för en trevlig och gratis upplevelse.

Vi hörs om en vecka

Kjell

Jag har under veckan fått massor av reaktioner på mitt avslöjande att jag måste flytta min Attefall byggnad 35 cm till en kostnad som jag inte avslöjar för ni kommer ändå inte tro mig. De flesta reaktionerna handlar om att de tror att jag skojar om kravet på flyttning men tyvärr så är det sant. Ett tjugotal mejl från Falkenbergs kommun bekräftar detta. Jag lovar att hålla er informerad om fortsättningen på detta drama.

Ibland när man köper något blir man besviken och ibland tycker jag att varan verkligen gav valuta för pengarna. I mitt husprojekt har jag handlat av det statligt ägda mätbolaget Metria. Valet av leverantör var inte mitt utan det var enligt anvisning från Falkenbergs kommun. Detta företag har levererat;

• En karta som inte gick att använda då alla gränser var osäkra vilket de och kommunen anser jag borde begripit
• Ett intyg som säger att huset ligger 65 cm fel
• Ett nytt intyg som säger att det förra var fel och att de inte kan uppge läge för att gränserna är så osäkra
• Ett 2,5 timmars besök från en av deras medarbetare som med min hjälp grävde efter gränsrör. Vi fann inget i närheten av byggnaden.
• Ett nytt intyg som säger att huset ligger 35 cm fel

För detta ska jag betala 17000 kr. Fakturan innehåller bland annat en kostnad på 3750 kr för det intyg som de själva tog tillbaka då det var felaktigt. En annan post på fakturan som sticker ut är rådgivning per telefon 18 minuter till en kostnad av 330 kr. Jag har gjort bättre köp i mitt liv. Eftersom det är ett statligt företag försökte jag få till ett samtal med högste chefen, statsminister Stefan Löven, men när jag kom fram till Regeringskansliet och presenterade mitt ärende bad dom om ursäkt och sa att statsministern har viktigare frågor att ägna sin tid åt. Jag hade som tur var sinnesnärvaro att uttrycka min förståelse.

Från Glasets hus kan jag rapportera att vi lördags serverade 173 lunch och hade väldigt många besökare på den nyöppnade Retroutställningen. Det är slående hur alla har tagit till sig att hålla avstånd och respekt för situationen. Själv längtar jag efter att åter få krama våra fantastiska medarbetare.

Låt mig avsluta med lite positiva nyheter. Jag har trots min höga ålder tagit ytterligare steg mot den nya teknikens höjder. Jag är med blipp. Mitt betalkort gick sönder så jag beställde ett nytt och detta är utrustat med blipp. Stolt som en tupp tog jag mig ned till den lilla butiken i Olofsbo för att handla morgonfrallor. Efter att köat på rätt avstånd sa jag till den trevlige ägaren i kassan ”nu är det dags för en stor debut, jag ska blippa för första gången” han log och gratulerade innan han påpekade att jag skulle vända på kortet. Inget hände det fungerade inte så han bad mig betala med kod och då gick det bra. Han förklarade att första köpet måste vara med kod innan man startar sin blippkarriär. När jag kom ut och precis hunnit sätta mig i bilen kom en dam rusande inifrån affären och frågade om det var jag som hade glömt mitt kort!

Nästa vecka en rapport från projekt Attefall

Kjell

Lördag klockan 11.10, jag har just lyxat till det med två kulor glass och hittat en skuggig plats utmed stadshuset i Falkenberg. Ska sitta där och njuta av värmen och folklivet ensam på en parkbänk i väntan på att en mobiltelefon ska bli klar för leverans. Då som från ingenstans startar en upplevelse som så tydligt visar en av alla effekter av pandemin, vårt behov av samtal och social närhet. Jag hör en röst som säger, det där ser gott ut får man slå sig ner. En man i 75 årsåldern börjar berätta om sig själv. Naturligtvis visade jag stort intresse av hur han i mer än tjugo år besökt sin mor varje onsdag och hur hon hade berättat om sin ungdom. Han berättade också om hur varmt det var i hans sovrum, hur trevligt han hade haft på en personalfest i mitten 1970 talet (han minns inte det exakta årtalet). Jag fick också veta att hans far kört bil väldigt fort på en grusväg 1942.Klockan 11.39 avbröt jag mannen så artigt jag kunde och då tackade han mig för ett trevligt samtal och så frågade han, ”varifrån kommer du?” Limmared. Jaha ligger det i Gävleborgs län och så tackade han ytterligare en gång för en trevlig pratstund. Återigen konstaterar jag att man med små medel kan göra en medmänniska glad.

Över helgen har vi firat att min Attefall är färdigbyggd. Trevliga gäster gjorde lördagen till en härlig dag. Vi lyckades med gemensamma krafter bortse från två små problem som återstår för att ta bostaden i bruk.

1. Byrå nummer två från Jysk ska monteras och den första tog 21,5 timmar. Förhoppningsvis går det bättre med den här då jag känner att min utveckling gick framåt de sista fem timmarna.
2. Det andra lilla problemet är att Falkenbergs kommun vägrar lämna ett slutbesked därför att byggnaden står 35 cm för nära en allmänning. De menar att jag borde begripit att den karta de levererat innan startbesked inte gick att använda. Eftersom huset står på en gjuten platta påstår min rörmokare att det inte bara är att ”knuffa” den för då går alla ledningar sönder. Jag är skriftligen överens med kommunens bygglovschef att de har brister i sin information och att de ska starta en översyn men för närvarande gäller att den översynen kommer en aning sent för mig. Jag får glädja mig med att jag alltid fått jobba i en organisationer som prioriterar att lösa problem. Fortsättning följer.

Vi hörs om en vecka

Kjell