Blog

Pandemin har förutom all sorg och lidande stor negativ påverkan på många verksamheters ekonomi. För Glasets Hus har det inneburit att vi under perioden mars-augusti haft en omsättning som är 1,8 mkr lägre än förra året. Vi har så här långt lyckats hantera situationen på ett sätt som, om det inte blir en ”andravåg”, gör att det inte äventyrar en fortsatt utveckling av Glasets Hus. Att vi klarat detta har många förklaringar. Förutom statligt stöd har vi att tacka privata aktörer. Tack Ardagh än en gång för er donation och tack än en gång Sparbanken Tranemo som i veckan lät meddela att de dubblar sin sponsorinsats detta år vilket får ett stort antal föreningar i kommunen att jubla och dra en lättnadens suck. Ur mitt perspektiv är det självklart att som kommuninvånare ha denna bank som min bank. Den samhällsnytta banken har gjort och gör är av stor betydelse för kommunens utveckling och därmed för oss invånare och ekvationen är enkel, ju mer kunder banken har desto mer pengar till det ideella föreningslivet.

Nu står den där, padelbanan. Vi är lite stolta över att tiden från idé till färdig anläggning har varit imponerande kort. På vår hemsida www.glasetshuslimmared.se under rubriken padel har Bodil lagt upp en länk till er som vill veta lite mer om denna så populära motionsform. Jag har under hela sommaren passerat två padelbanor i stort sett varje dag och är fascinerad av vilken bredd det är på utövarna. Familjer, farfar med barnbarn, tjejgänget och så de som är riktigt duktiga. Jag är övertygad om att vår anläggning förstärker våra tidigare framgångar.

Under hösten kommer parkgruppen ta fram idéer kring hur vi ska genomföra sista etappen av parken. Jag noterar att bland alla förslag vi får så dominerar fler sittgrupper och aktiviteter för de allra minsta barnen. Innan årsskiftet kommer vi fastställa en plan som ska genomföras våren 2021. Om ni har idéer om hur vi ska utnyttja denna yta är ni så välkomna att höra av er. Kommunens sätt att lösa trafikfrågan vill vi ge högsta beröm. Kombinationen av säkerhet och att det blev snyggt applåderar vi.

Fortsätt var försiktiga, de flesta länder kan se en negativ utveckling av pandemin. I helgen har vi kunnat ta del av Ebba Bush Thors synpunkter på hur vårt land hanterat denna mycket svåra situation. Hon är väldigt kritisk till vårt ledarskap och det är naturligtvis ett misstag av oss väljare att vi inte röstade fram henne som statsminister.

Vi hörs

Kjell

Under veckan har skolorna startat upp igen och jag tänker tillbaka på när jag vid sju års ålder gjorde min debut i denna värld. Då fanns det något som hette inskrivningsdag och minst en förälder var med för att stötta förväntansfulla och ängsliga barn. Fröken satt vid sin kateder och intervjuade varje barn med frågor som namn, intresse och vilket yrke pappan hade. Jag minns detta speciellt väl därför att när en blyg pojke vid namn Lars fick frågan ”och vad gör din pappa” så svarade Lars  ”han är i stan och handlar” varvid hela klassrummet brast ut i ett gapskratt. Hoppas årets nybörjare fått en bättre start på sina skolkarriärer.

Än idag följer jag noggrant den ständigt pågående debatten om kvaliteten på skolan. Jag jobbade 3 år som lärare och har därför en viss insikt i ”båda sidors” villkor. Till min stora glädje kan man nu se tendenser till att det börjar ske en ökad betoning på ledaregenskaper vid utbildning och rekrytering av lärare. I min värld är den helt avgörande egenskapen lärarens förmåga att skapa arbetsro och motivation även om det får ske på bekostnad av övriga färdigheter. Jag hade förmånen att i unga år ha en fantastisk kvinna som lärare under 4 år som jag är helt säker på har påverkat mitt liv i positiv riktning utifrån alla tänkbara aspekter. Inte bara multiplikationstabellen utan värderingar och hur man uppträder i vårt samhälle.

I torsdags avslutade jag min arbetsdag med min absoluta favorit för att skapa god känsla. Åkte upp till Glasvallen och njöt som vanligt av vad jag fick se. Cirka 60 barn, 12 duktiga ledare och ett stort antal föräldrar tränade/lekte fotboll med en entusiasm och glädje och som vanligt gjorde mig näst intill rörd. Vilken samhällsinsats föreningen gör med minimal positiv uppskattning från stat och kommun och tyvärr också många föräldrar som tar dessa ideella insatser för givet. Heja LIF!! Tyvärr blev jag vid detta besök något konfunderad när jag bevittnade en match där barnen var cirka 5 år. Jag trodde jag kunde allt om fotboll men vilken taktik Akka och Mangan försökte lära ut förstod jag inte. Det var inte 4-2-4 för gång på gång befann sig samtliga cirka 14 spelare på samma position, en yta på cirla 1,5 kvm, men barnen njöt och alla kommer nog inte kunna försörja sig på fotboll i framtiden.

På tisdag klockan 09.00 händer det. Då kommer långtradaren med padelbanan och onsdag kväll står den färdigt.

Vi hörs om en vecka

Kjell

En fantastisk vecka har hunnit passera, fylld av värme och positiva upplevelser. Tänk att få spela golf med sitt äldsta barnbarn där matchen avgjordes först på sista hålet. Sebastian blev tvåa. Tänk er att få jobba ihop med Pontus och Stefan när vi lade grunden till padelbanan. Stolt som en tupp gick jag fram och tillbaka med den skakande paddan. Grävmaskinisten uppmuntrade med positiva tillrop. Nu så här några dygn senare kan jag förstå uttrycket ”darra som ett asplöv”.

Lördag kväll i sommarstugan, underbar måltid på altanen, 26 grader och 0.001 m/sek. Då bryts tystnaden av ett litet flygplan som strävar söderut längs kustlinjen. Det störde minn sinnesro, jag kom att tänka på alla avskyvärda flygturer jag genomlidit, jag hör nämligen till kategorin flygrädd.

Jag lovar er att ingen har druckit mer whiskey på Landvetters toaletter före klockan 08.00. Kanske har min rädsla sitt ursprung när jag 1965 flög från Prag till Kosice med Elfsborg för en match i dåvarande internationella Tipscupen. Ett osannolikt åskväder fick även de mest rutinerade spelarna att blekna. En gång långt senare fick jag uppleva när piloten vid start från Miami hälsade välkommen med att förklara att han tvekat att starta på grund av den väderinformation han fått, men lite av ”lets give it a chance” och så fick jag en ny upplevelse, timmar av skräck och en pånyttfödd stark fråga om varför jag utsätter mig för detta helvete. Ni förstår säkert att en majoritet av de som befann sig på planet enbart bekymrade sig om att måltiderna fick vänta i flera timmar. Så tillbaka till gårdagens lilla flygplan. Jag förstår delvis varför en bil går framåt. Någonting med tändstift, gas, explosion påverkar hjul som har kontakt med marken. Men hur i helsicke kan man förklara att flygplanet kan gå framåt. Det finns ju ingen markkontakt där uppe och varför ramlar det inte ner.                  

Så här på söndagskvällen måste jag avsluta med att berätta om att jag aldrig tidigare har träffat så många människor som far med osanning. De flesta av dem har jag fram tills nu betraktat som nära och goda vänner. Med dårars envishet har de påstått att badtemperaturen är ”man kan ligga i hur länge som helst”. Igår gjorde jag premiär doppet, iskallt, minst 15 grader kallare än vad jag kan njuta av i min underbara duschkabin. Som ni förstår kommer jag framöver vara försiktig med vilka så kallade vänner jag ska lita på.

Vi hörs om en vecka

Kjell

Bilden ovan är tagen igår på Olofsbo Beach. Visst får man en känsla av det ligger ett bakslag på lur när det gäller den positiva utvecklingen av pandemin. Jag får intrycket att yngre människor inte förstått att det inte är de som vi ängslas för utan de nära och kära som de kommer smitta. Hoppas jag har fel, det finns ju till och med en president som gjort vissa felbedömningar även om han inte kan medge det.

Som vanligt har den första veckan i augusti inneburit mycket av återgång till det normala. För mig har det inneburit att Bodil är tillbaka efter välförtjänt ledighet och vi har haft möjlighet att planera för de närmsta månaderna. Det vanligaste beslutet vi tog var ”vi avvaktar någon vecka till”. Ovissheten kring pandemin gör det väldigt svårt att planera. Denna gång ställde vi in event till och med oktober samtidigt som vi överraskar med några häftiga händelser lördagen den 12: september. Klockan 11.00 inviger vi vår nya padelbana i Glasparken och klockan 15.00 presenterar vi en nyhet på parkeringsplatsen där vi också bjuder på kaffe och kaka.

När sommaren nu börjar gå mot sitt slut vill jag berätta för er om mina splittrade tankar kring ”dagens ungdom”. Mitt omdöme pendlar mellan svart och vitt. När jag under två senaste veckorna sett hur man slagit sönder fönsterrutorna längst upp i vår vackra båt och när vårt nymålade hus åter fylls med klotter blir jag så förbannad så jag blir ängslig för min hälsa. Under 9 sommarveckor har vi haft praktiserande skolungdomar från kommunen hos oss. Två ungdomar i treveckorsperioder. Deras uppträdande, deras ambitionsnivå har imponerat storligen på oss alla. Jag är helt säker på att denna introduktion i arbetslivet är bland det bästa man kan tänka sig inför alla de utmaningar de står inför.

En av de saker jag definitivt saknar under detta konstiga år är våra härliga Quiz kvällar. Ibland saknar jag till och med utmaningen att sätta ihop lagom kluriga frågor. Ibland blir det för klurigt för någon eller några och det får mig att minnas en sådan händelse. Jag bodde i Gällstad och tillsammans med min bäste kompis hade vi en söndag ansvar för idrottsföreningens tipspromenad. Vid målgång rättade vi raderna och denna gång uppstod näst intill fysiskt våld då några äldre herrar med emfas hävdade att en fråga var idiotiskt och att rätt svar var fel. Frågan löd så här: Om en sten väger 2 kg plus hälften av sin egen vikt, vad väger den då? Rätt svar är 4 kg. Herrarna hävdade att den väger 3 kg och krävde att jag skulle ändra resultaten. Det var då jag gjorde det stora misstaget att förklara frågan matematiskt så här: X= 2+0,5X. 0,5X=2. X=4. Hur fort jag nämnde X förstod jag att jag aldrig mer skulle anlitas som ansvarig för frågorna och hörde kommentarer som ”komma här och göra sig märkvärdigt för att man gått några år mer än oss i skola”.

Vi hörs om en vecka

Kjell

Jag började spela golf när jag var 45 år och tycker fortfarande att det är ett av de bästa beslut jag någonsin tagit. Regelbunden motion, trevligt umgänge, fortsatt få känna tävlingsmomentet är några av de fördelar jag uppskattar. Ni ska veta att det stundtals inte är en dans på rosor. Allt oftare kan jag sammanfatta en golfdag så här; Stiger upp vid sextiden och känner direkt att jag om någon timme ska göra min bästa runda någonsin. Allt har stämt på senaste träningspasset och väder och golfbanan inbjuder till stordåd. När jag sedan strax före lunch ska sammanfatta min prestation kan jag inte förstå hur dåligt jag har spelat. Inför den här säsongen trodde jag att mitt stora genombrott skulle komma. Tyvärr kan konstatera att jag aldrig tidigare haft en så dålig säsong. Senaste rundorna har på nytt väckt frågan om jag verkligen ska fortsätta min golfkarriär. När jag idag tidig morgon åter var på väg till en runda var jag helt säker på att vändningen skulle komma efter två katastrofala rundor tidigare i veckan. För säkerhets skull var jag på plats 40 minuter före bokad tid för att slå ett antal övningsslag på drivingrangen. Allt kändes perfekt och jag skulle avsluta med att testa min driver. Ett perfekt slag men det lät annorlunda i bollträffen och resultatet ser ni på bilden ovan. Nu sitter jag och försöker analysera vad denna långvariga formsvacka beror på. Jag har kommit fram till två dominerande orsaker. Den första är att min förmåga till koncentration har kraftigt reducerats på grund av byggnadsnämnden i Falkenbergs kommun och den andra orsaken är att jag troligtvis under en längre tid haft en spricka i min driver. Att jag är en så dålig golfspelare håller jag för osannolikt. Låt mig så här på söndagskvällen dela med mig några tankar som handlar om viktigare saker än mina golfbekymmer. Jag är naturligtvis oerhört tacksam över att få vara frisk och den känslan är ju mer aktuell än någonsin. Jag följer noggrant var som sker i vårt land och känner att jag är väl uppdaterad om händelser utanför våra gränser. Sedan många år har jag ivrat för att ”lagom är bäst” och det gäller framförallt på den politiska arenan. När samhället blir alltför polariserat kommer det förr eller senare ett bakslag som drabbar alla. När skillnaden mellan rika och fattiga blir för stor och omotiverad tänds gnistor och rörelser som blir förödande. När dialogen blir osaklig och med inslag av lögner och hotfulla angrepp utan respekt för varandras åsikter så delas samhället i vi och dom vilket långsiktigt är förödande. Just detta tillstånd håller världens mäktigaste man på att bygga upp och jag är uppriktigt bekymrad över vad detta kommer innebära, inte bara för hans landsmän utan även för dom som bor London eller Limmared.

I morgon ska jag åka och köpa en ny driver.

Kjell