Blog

[:sv]

Denna gången vill jag förmedla konstrasternas Glasets Hus. Veckan har varit en salig blandning av ”fattigveckan” och ett fantastiskt tryck kring våra evenemang. Att anpassa verksamheten personalmässigt till rådande säsong är utomordentligt svårt även om vi med hjälp av statistik ganska väl kan förutse antalet besökare. Vi har naturligtvis ett ansvar gentemot våra anställda och försöker finna lösningar som minimerar förlusterna. Veckan har också bjudit på positiva utmaningar. I fredags gick årets första Quiz av stapeln och som vanligt var det absolut fullsatt. Denna gången hade vi glädjen att presentera ett nytt band The Hace, med en medelålder under 20 år, som är ett stjärnskott på den lokala marknaden med ambitioner att ta sig utanför bygden. På tisdag kl.10.00 släpper vi bokningarna till nästa Quiz som äger rum 23/2. Vi har också intensifierat planeringen inför Schlagerkvällen den 9:e mars där vi nu är absolut fullbokade. Vår storsatsning på en krogshow den 17:e mars kommer också bli minst sagt fullsatt. Femton minuter efter vi öppnade för bokning hade vi mer än 50 förväntansfulla gäster.

Idag vill jag avsluta med några funderingar kring livet utanför Glasets Hus. I början av december var jag traditionsenligt och tittade på ungdomsfotboll i Tranemo Sporthall. Jag kom lite sent till en match där barnbarnet spelade och frågade bänkgrannarna vad ställningen var och varför resultattavlan inte fungerade. Dom tittade på mig som mindre vetande och förklarade att det är inte längre tillåtet att redovisa resultat eller kora vinnare av matcher och serier innan ungdomarna blivit 13 år. Min första reaktion var att dom skämtade men snart insåg jag att så var fallet. Då fotbollsresultat och serietabeller varit och är en stor del av mitt liv är jag fortfarande väldigt tveksam till det kloka i detta beslut. Jag förstår att duktiga människor, forskare, pedagoger kan ha kommit fram till att det finns negativa effekter av att ”förlora” i form av tappat intresse och dålig självkänsla, men jag är också övertygad om att man delvis tar bort möjligheten för många barn att bli stolta matchvinnare, barn som kanske inte alltid når positiv uppmärksamhet i skolans vardag. En logisk konsekvens av detta är väl att man slutar med tidtagning i ungdomstävlingar i skid och simtävlingar och hur ska man undvika resultatfokuseringen i pingis. Jag tror att Pelle, utan någon som helst talang, minns med glädje när han som 11-åring fick vara med och vinna serien och fick en medalj vid höstavslutningen.

Från domstolen inget nytt.

Kjell

Foto: wikimedia.org

[:]

[:sv]

Nu har det nya året på Glasets Hus tagit fart på allvar. Här kommer några axplock ur min ganska intensiva vecka. Måndagen inleddes som vanligt med ett volontärmöte. Tjugotvå fantastiska ”ungdomar” fanns på plats och tog del av senaste nytt innan huset återställdes till högsta kvalitet. Vi kunde också med glädje hälsa ytterligare en ny medlem till Måndagsgänget. Under tisdagen träffade jag tillsammans med våra glaskonstnärer ett företag från Göteborg för att diskutera en eventuell produktion av en serie exklusiva glas. I köket var det full fokus på att förbereda inför kvällens besök av LRF. Onsdagen präglades helt och hållet av VIP besök. Vi hade äran att arrangera en middag åt Ardagh som gästades av ett trettiotal medarbetare från Pernod Richard (ägaren till Absolut) och vi kunde med glädje konstatera att både vår kund och deras gäster var utomordentligt nöjda med vårt arrangemang. En nyvunnen vän från Indien kallade kvällen magisk. Fredagen tillbringade jag på Rydals museum tillsammans med regionen, Rydal och Textilmuseet för att diskutera samarbete kring industrihistoria. Söndagen innebar en heldag på GH tillsammans med ett tiotal begåvade engagerade människor där vi jobbade med en vision att fortsatt utveckla GH och Limmared. Medelåldern i gruppen var 30 år lägre än min så det var minst sagt stimulerande.

Utöver detta vill jag berätta om några intensiva förberedelser som pågår. Fredagen den 9:e februari bjuder vi in till ”Schlagerkväll” och intresset överträffade våra förväntningar. Efter några dagar hade vi över hundra bokningar! Vi bestämde att också ta bokningar i Vinterträdgården så fortfarande finns det plats. Vi har också fullt fokus på ett nytillskott i vår evenemangskalender. Lördagen den 17:e mars presenterar vi en häftig krogshow med Rickard och Maria Skoglund. Biljetter går att boka från kl.10 tisdagen den 23:e januari. Mer information finns på våra sociala medier.

Trots en ganska intensiv vecka har jag mellan möten hunnit besöka de fantastiska skidspåren vid Hagatorpet fem gånger. Det är helt underbart men min formsvacka är bestående. Förra veckan skrev jag om den nya digitala tekniken och den följer med mig ut i spåret. När jag stapplande tagit mig upp för ”berget” kommer det en kvinnlig röst ur byxfickan som låter meddela att jag åkt i 5 minuter och avverkat 0,44 miles!!

Från domstolen inget nytt.

Kjell[:]

[:sv]

Denna gång väljer jag att avslöja mitt beroende och kärlek till den teknikutveckling jag har fått uppleva. Gång på gång blir jag inblandad i diskussioner där temat är hur man känner sig irriterad och lurad av något avtal med en mobiloperatör eller TV distributör. Jag är inte något undantag men med lite distans kommer jag alltid fram till att det är värt varenda krona jag spenderar. Jag förstår att det finns nackdelar med att alltid kunna vara ”uppkopplad” och jag är lite bekymrad när barnbarnen sitter i timmar framför en skärm och spelar, men om jag får vara lite egoistisk så tycker jag som sagt att fördelarna vida överstiger nackdelarna. Jag tycker att mobiltelefonen är utomordentligt trygghetsskapande. Nära och kära kan nås på sekunder var de än befinner sig världen och visst är det skönt när de ringer och meddelar att de kommit lyckligt fram efter längre bilresa på besvärliga vintervägar eller att man vet att de kan ringa hem mitt i natten om festen har spårat ur och det förgyller definitivt vardagen när det plingar och man får en bild på något som just inträffat och som berör dig. Så tack till mobiltelefonen. Efter att ha växt upp med att följa stora idrottsevenemang ute världen via Borås Tidning dagen efter till att gång på gång få uppleva olympiska spel, fotbolls VM och så vidare, live och på första parkett är fantastiskt. Jag har också lärt mig att använda min dator till att hämta inspiration och få den där härliga emotionella känslan som man får när man får uppleva något som verkligen berör. Jag tittar ofta på ett klipp från Anfield och lyssnar på You’ll never walk alone och jag har sett Kallas sista sträcka i  OS stafetten väldigt många gånger. Denna vecka har jag fått njuta av ytterligare ett ”klipp” som jag ofta kommer att återvända till. Har du inte sett Oprahs tal vid Oscargalan vill jag rekommendera dig att snarast gör det.

Tyvärr tvingas jag konstatera att den nya tekniken inte tycks lösa alla problem. Världens mäktigaste man föreslår att man ska bygga en mur som ska vara mer än 1000 km lång och kosta 150 miljarder. Jag vill dock fortsatt se optimistisk på framtiden och tror att man finner smartare lösningar. Idag kan jag tyvärr inte fortsätta berätta sagan om MYNDIGHETEN därför att nästa kapitel ligger i domstolens händer så vi får ge oss till tåls.

Kjell[:]

[:sv]

Nu är det mer än tio år sedan jag hade något som helst med Glasbruket att göra. Därför tar jag mig friheten att delge er några reflektioner om min tidigare arbetsplats. Jag menar att eftersom världens mäktigaste man tillåter sig att via sin mobiltelefon tala om att han har en större kärnvapenknapp än sin antagonist så borde det vara ok att jag publicerar några rader kring Ardagh Glass Limmared. Glasbruket bjöd nyligen sina anställda på vårt julbord och varje kväll inleddes med en trettio minuter lång presentation om företagets status och utmaningar. Jag lyssnade på alla fyra och kan dom utantill. Jag var helt fascinerad av vilken utveckling företaget har och vilka spännande utmaningar de nu har att jobba med. När jag så i efterhand reflekterar över detta är det framförallt två saker som slår mig. Vi har ett företag i kommunen som investerat i storleksordningen 250 miljoner kronor de senaste 2 åren. Ett företag som är känt över stora delar av världen och som är en del av en koncern som är noterad på New York börsen. Dessa fakta är för mig irriterande okända för den breda allmänheten. Det finns någon slags ”ta för givet” att denna arbetsplats med nästan 500 anställda bara ska finnas där. Under mina år på Glasets Hus har jag gång på gång överraskats av frågan, ”finns glasbruket kvar” och då talar jag om boråsare och andra trevliga besökare. När ägaren väljer att investera en kvarts miljard i Limmareds Glasbruk, i stenhård konkurrens med andra företag i koncernen, är det ett utomordentligt erkännande och förtroende som visas den lokala ledningen. Min andra reflektion handlar om företagskultur. I stort sett hela ledningen och andra nyckelpersoner i företaget har en lång karriär bakom sig på glasbruket. Det är alltså påtagligt hur företaget lyckas ta vara på anställdas kompetenser och ambitioner vilket uppenbarligen skapar framgång.

Här kommer kapitel 4 i sagan om MYNDIGHETEN:
Väntan på besked blev denna gång lång. Efter 47 dagar kom skatteverkets beslut. De skäl och förklaringar vi angett föranledde ingen ändring av deras beslut. Någon förklaring, argumentation fanns överhuvudtaget inte och än värre så fanns inte ett ord om den avgörande frågan om vad som gäller för volontärer. Det innebär alltså att vi blivit ekonomiskt straffade för en förseelse som myndigheten under 3 månader inte lyckats förklara vad som gäller. Vi erbjöds nu att gå vi vidare till Förvaltningsdomstolen i Jönköping. (En domstol där man kan överklaga myndighetsbeslut). 20/12 skickade jag in kompletterande upplysningar till domstolen. Kompletterade tidigare argumentation med att fråga hur man kan fatta beslut på grunder som de själva inte kan reda ut och exemplifierade med att fråga om den 77-åriga dam som vek servetter till julborden, utan att vara registrerad i skatteverkets liggare, nu också hade brutit mot svensk lag. Nu är det bara att hoppas på att domstolen har begåvats med sunt förnuft. Åter är det väntans tider.

Vi hörs om en vecka/Kjell

[:]

[:sv]

Nu återstår några få timmar av 2017. Jag hör till dom som är på gränsen till ointresserad av vad som har passerat och drivs helt och hållet av att anta morgondagens utmaningar. Jag förstår att detta är en brist och inser behovet av att stanna upp, reflektera, dra lärdomar, men som sagt nästa dag, vecka månad är vad som gäller för mig. Dock hör ju det till att man så här års ska försöka komma ihåg något extra minnesvärt från det gångna året och ganska snabbt kom jag fram till en upplevelse som jag fortfarande kan få rysningar av. Satt mitt ute skogen i norra delen av Ulricehamn, förutom granar fanns 25000 människor omkring mig. Framför mig fanns ett rep och framför det ett sagolikt preparerat skidspår för skateåkning. Så plötsligt ganska avlägset hörde jag ett sakta stigande sorl och allt högre rop ackompanjerat av applåder. Ljudnivån steg för varje sekund och kom allt närmre och så över ett krön kom hon, Charlotte Kalla, hon bokstavligt flög över krönet och hela hon var ett enda stort leende och utstrålade en sån kraft, elegans och värme att jag aldrig kommer glömma detta ögonblick när idrott är som bäst. Detta var under uppvärmningen och då förstår ni varför organisationen av världscupen har prisats.

På Glasets Hus är vi i slutskedet av att fastställa nästa år kalender. Glasets Dag, Glasmilen, Trädgårdsmässa och Veteranmarknad är naturligtvis inbokade. Vi kommer att fortsätta succén med våra Quizkvällar. Bland utställningarna kan jan avslöja att sommaren kommer domineras av Mumintrollen. Hela programmet lanseras på vår hemsida i början av januari.

Dagens inlägg avslutar jag med del 3 i sagan om MYNDIGHETEN.
Nu gick jag i väntans tider och den 12:e september ringde den tjänsteman som var ansvarig för kontrollbesöket. Hon ville besvara mina frågor per telefon och jag fick veta att eftersom vår lönepärm inte var i bunden form var den inte av intresse att granska och de hade vid tillfället inget behov att tala med mig under besöket. På frågan om och hur volontärer ska registreras meddelade hon att det måste hon diskutera med sina chefer. Troligtvis pågår den diskussionen nu, 4 månader senare, för jag har inte fått något svar trots påminnelse. Den 14:e kom så brevet som förklarade att de inte såg någon anledning att ändra sitt övervägande utan hade beslutat att vi ska betala en kontrollavgift på 20000 kr. Vi erbjöds att överklaga beslutet. Jag kan inte och kunde inte då förstå att vår lagstiftande församling, riksdagen, hade dessa avsikter när denna lag antogs. Efter att ha studerat förarbetet till lagen fann jag också att man förutsett risken för denna ”övernitiskhet” från tjänsteutövarna. Så här uttryckte dom detta:” Bedömningen av om det finns skäl för befrielse föreligger ska vara nyanserad och inte alltför restriktiv”. Jag överklagade nu beslutet och upprepade fakta och ställde åter frågan om vad som gäller för volontärer. Jag skickade detta den 18/10 och gick åter i väntans tider. Så den 4/11 kom det ett brev, Det var en betalningspåminnelse på 20000 kr med hot om Kronofogden! Åter kunde jag inte förstå vad som händer, ärendet var ju inte avgjort och något svar på överklagan fanns inte. Min reaktion var ”så här får man väl inte göra ”, men återigen hade jag fel och vi betalade 20000 kr (motsvarande ett medlemstapp på 100 personer) och så var det bara att vänta på beslutet om överklagan. Fortsättning följer.

Gott Nytt År/Kjell

Foto: Jonas Ingman

[:en][:]