Blog

Det var en gång en liten flicka som snart skulle fylla fyra år. Hon var en glad och sprallig tjej som älskade att leka med barnen på sin förskola. Men en dag fick hon inte gå till sina kompisar och mamma stannade också hemma. Hon förstod inte riktigt varför men det dånade mycket utanför deras hus. Först blev hon lite rädd men hennes mamma sa att det inte är farligt, det går snart över..

Om några timmar är det 9:e maj. Den stora segerdagen för Ryssland. Vad kommer president Putin överraska oss med. En lagom djärv gissning från min sida är att; Är att han står någonstans på en tribun och gör honnör för sina fantastiska soldater som lyckats få sju miljoner på flykt, som lyckats döda tio tusentals människor, som lyckats jämna städer med marken, som våldtagit och mördat..

Idag är det 1:e maj, arbetarrörelsens stora dag. Detta firande har mist sin glans sedan länge i takt med att vår levnadsstandard dramatiskt förbättrats och numer finns det ett överskott på andra kanaler där man kan framföra sina åsikter. Men jag tar mig friheten att minnas tillbaka. Från mitten av femtitalet och tio år framåt for vår familj till Limmared för att gå med i demonstrationståget som gick från Glasvallen till Folkets Hus..

Rapporteringen från kriget påverkar oss, åtminstone mig, på ett sätt som gör mig förtvivlad. Det som för några veckor orsakade stora rubriker och gav mig sömnlösa nätter har nu blivit ”vardag”. Död, massgravar, våldtäkter, tortyr bara ökar i omfattning och nu verkar ”alla” ha accepterat att det kommer pågå i månader. Det sägs att vi människor har en fantastisk förmåga att anpassa oss till nya verkligheter..

Jag har haft en minst sagt priviligierad helg. Strålande solsken och hela klanen samlad i Olofsbo. Allt är nu tiptop inför stundande sommar. Under stenhård ledning av vår dotter har alla bidragit med uppgifter som rensa häcken, tvätta trall, rensa överfulla förråd och så vidare..