FOLLOW US

SEARCH SITE BY TYPING (ESC TO CLOSE)

Skip to Content

Blog

Blogg 186

Idag ska jag försöka reda ut begreppet ”det var bättre förr” och för att det ska vara någorlunda trovärdigt hämtar jag mina referenser från områden där jag borde ha stor trovärdighet på grund av lång erfarenhet. Det kommer alltså handla om fotbollar och gräsmattor..

READ MORE

Blogg 185

Denna gång har jag virrat bort mig i ett uttryck som vi alla använder slentrianmässigt, ”ALLTING ÄR RELATIVT”, och det ju alltid sant. Det betyder ju att det kunde varit värre och det kunde varit bättre..

READ MORE

Blogg 184

Veckan har varit full av utmaningar men huvudintrycket är utomordentligt positivt. Det stora projektet ägde rum i sommarstugan. Ta bort ett dubbelfönster riva en plankvägg från 1952 och slutligen montera en altandörr, modell dubbel och blytung..

READ MORE

Blogg 183

Det är väldigt många som läser mina tankar och funderingar varje vecka. Idag kände jag att det är dags att avslöja en hemlighet om min personlighet som tidigare enbart mina närmaste känner till..

READ MORE

Blogg 182

I veckan gjorde jag en presentation av Glasets Hus, hur det började och var vi är nu. Jag gjorde det på uppdrag av Tillväxtverket som i det här fallet jobbar med landsbygdsutveckling. Presentationen gjordes digitalt och det var 138 beslutsfattare från hela landet som lyssnade. Vi var 6 goda exempel utvalda och syftet var naturligtvis att stimulera liknande initiativ. Låt mig ta er bakom kulisserna och berätta om hur det går till när man accepterar ett sådant uppdrag. Jag kontaktades för månader sedan och därefter har det varit ett jämt flöde av information och instruktioner. I detta fall gällde att presentationen skulle ta 8 minuter och att ytterligare 2 minuter fanns för frågor. Jag anpassade en tidigare presentation och testade den nio gånger på Bodil som har ett stoppur i sin nya klocka. Första gången hann jag till bild 13 av 22. För att ni ska förstå hur svårt det är att få fram ett budskap på begränsad tid vill jag berätta en skröna om världens kanske störste talare, Sir Winston Churchill. Han blev en gång uppvaktad av Londons Publicistklubb som undrade om han kunde tänka sig hålla ett anförande på fem minuter under deras 100 års jubileums bankett. ” Tyvärr inte, jag har inte den tiden tillgänglig, men om jag får tala i 30 minuter ställer jag gärna upp. Med andra ord det kräver väldigt mycket tid att förbereda om man inte tillåts floskler och upprepningar.

Det hela avlöpte bra och väldigt många människor kan nu för första gången sätta Tranemo kommun på kartan. En personlig bedömning är att insatsen har ett marknadsvärde i storlek med vad ett bygglov för ett plank kostar i vår kommun, 13 500 kr.

Trots 60 års erfarenhet av att tala inför publik är det fortfarande en rejäl anspänning varje gång, speciellt de sista 10 minuterna innan det är dags. Jag upplevde en fantastisk historia kring denna nervositet 1990. Glasbruket skulle fira 250 år och det var planerat festligheter varje dag under en hel vecka. Timmarna före öppningsbanketten för ett par hundra speciellt inbjudna gäster hade vi en sista check av ljud, ljus och körschema. Min chef som skulle hålla öppningsanförandet (innan Joe Labero tog över) medgav att han var ruskigt nervös. Han tröstades då av den inhyrde moderatorn som talade om att det är alla talare och så berättade han följande historia. Richard Burton en av de största skådespelare världen sett hade avslutat sin utbildning på en flerårig scenskola och hade gått er år utan att få någon roll. Men en dag hände det, han fick en liten roll där han under en 3 timmars föreställning skulle gå rätt över scenen hållande en ros i ögonhöjd och dra in doften och därefter uttrycka ”det doftar kvinna”. En månad före premiären började han träna på rollen varje dag. Så var det dags och hans nervositet hade växt till obeskrivliga höjder när han intog scenen och levererade repliken perfekt. Då exploderade publiken i ett gapskratt. Han hade glömt rosen! Min chef blev något lugnare och det hela gick galant hela kvällen utom för den tyska direktörsfrun som Labero tog av behån.

Slutligen, i natt hade jag en fantastisk dröm. ”En kvinna ringde upp mig och berättade att hon vunnit två miljoner på Lotto och hon hade bestämt sig för att skänka 200 tkr till Parken så att vi kan lägga konstgräs på den nya ytan.” Nu, söndag kväll sitter jag fortfarande och funderar på om det var en dröm. Jag minns detaljer från samtalet där hon berättade att numer är hennes regelbundna besök tillsammans med de tre barnbarnen livets krydda.

Vi hörs om en vecka.

Kjell

READ MORE
Back To TopBack To Top