Blog

Känslomässigt kan jag inte minnas en värre vecka än den som passerat. Förutom mediabevakningen har jag live fått uppleva hur en nära vän suttit tillsammans med sin lilla dotter i en källare i sju dygn.  Jag kan inte med ord beskriva dessa bilder och samtal men när samtalen är avslutade är de helt dominerande känslorna maktlöshet och hat..

Sedan decennier har jag längtat efter att få ett uppdrag som Festivalgeneral men det är bara att konstatera att inga erbjudande har dykt upp. Så i höstas slog det mig att varför inte skapa en festival och utse mig själv till general. Efter att först bollat idén med kommunens kulturchef återstod inga tveksamheter..

Så länge jag minns har jag haft lätt för att ta ställning till vad än det månde vara. Nu med lång erfarenhet är jag ofta mer och mer vankelmodig när jag ska tycka till. Ett lysande exempel på detta är den så aktuella frågan om organiserad brottslighet, alla skjutningar och andra illdåd..

Skyll er själva, Filip och Emil gav oss en upplevelse som vi sent kommer att glömma. En god vän kommenterade i pausen ” tänk att få uppleva detta i Limmared!! Stora delar av kommunens musikelit var på plats och som mindre musikbegåvad njöt av att se deras reaktioner och beundran..

Jag funderar ofta kring begreppen ”utlänning”, integration, medmänsklighet och jag har full förståelse för att det finns skilda åsikter i dessa frågor. Jag har däremot nolltolerans när argumenten är osakliga och framförs enbart för att vinna röster hos en väljarkår som är lätt att påverka med en retorik som inte utsätts för ifrågasättande..