Blog

[:sv]

På den tiden jag jobbade långt mer än vad som är försvarbart etablerade jag en ”oas” för att ta en paus och för att skaffa inspiration. Än idag använder jag denna oas och njuter varje gång. Jag åker upp till Glasvallen någon gång mellan fem och sex på eftermiddagen. I tisdags gjorde jag ett sådant besök och drog mig hemåt efter att åter fått uppleva en bild av när en förening lyckats skapa mer värden än vad all skattefinansierad verksamhet lyckas med. På bortre delen av B-plan uppdelade i två grupper pågick lekfulla aktiviteter som avslutades med matcher. Barnen, 5-7 år deltog i LIF:s fotbollsskola. Sällan har jag sett så många internationella stjärnor samlade på en så liten yta. Där fanns Messi, Zlatan, Ronaldo och flera av våra svenska landslagspelare. Under matcherna förvånades jag över om den taktik man använde är något för det krisande Elfsborg att ta efter. Taktiken kan beskrivas som att samtliga spelare utom målvakterna befann sig på en yta inte större än fem kvm. Träningen sköttes av sex ledare och bredvid planen fanns ett trettiotal föräldrar och övriga anhöriga som njöt av det skådespel dessa 21 barn bjöd på.

På den andra halvan av planen befann sig de erfarna spelarna, 8-10 år. Risken för sen ankomst var obefintlig. Passet skulle börja 17.30 och när jag kom vid femtiden var alla ombytta och hade startat egna uppvärmningsövningar. I det här gänget var man också cirka tjugo. Jag blev lite förvånad när det också fanns en Messi i detta gäng. De tre tränarna drog igång träningen och här var övningarna mer avancerade och uppmärksamheten när instruktioner gavs var naturligtvis på en annan nivå.

På väg därifrån stannade jag till vid den totalt nedrivna anrika entrén och träffade tre av alla ideellt arbetande personer som höll på med att förbereda en nybyggnad av entreområdet. En efterlängtad investering som kostar väldigt mycket pengar och som möjliggjorts tack vare den lokala Sparbanksstiftelsen. Jag är en av denna banks kunder och tycker att det är mer än självklart när jag år efter år ser hur bankens vinstmedel kommer lokala föreningar tillgodo. När jag fått ta del av byggplanerna kom min vän från Syrien rusande och berättade att han i sin vaktmästarroll åter drabbats av ett haveri på knivarna till gräsklipparen. Han fick direktiv och lämnade oss nöjd.

När vi stod där och samtalade kom ett flicklag från Ulricehamn som om en stund skulle möta Limmareds flicklag. Samtidigt började seniortruppen släntra in för träning och det innebar att vi då måste varit långt över 100 engagerade medborgare på Glasvallen en helt vanlig vardag.

Sedan årtionden är jag kritisk till hur lite av våra skattemedel som går till föreningslivet. Om ni delar min uppfattning att enbart denna kväll hade föreningen bidragit till bättre integration, bättre folkhälsa, möten med nya människor och en härlig känsla av gemenskap och ett engagemang för sina barn. Om en icke ideell organisation tex. Kommunen skulle arrangerat denna kväll hade kostnaden varit mer än 5000 kr. Så kära du stöd din lokala förening, det är en bra investering.

I veckan började skolan igen. En nära anhörig skulle göra sitt livs första skoldag och hade vid upprepade tillfällen uttryckt ängslan för denna dag precis som så många andra. På väg till skolan i bilen kom han plötsligt på ytterligare ett ”hot”, ”tänk om fröken ber oss rita en gris, jag är jättedålig på det”. Storebror och mamman övertygade honom att risken var minimal och att man får rita vad man vill och hur man vill. Allt gick bra och nu är han redan en erfaren skolelev.

Slutligen rekommenderar jag dig att boka in lördagen den 8 september. Då inträffar tredje årets ”stora veterandagen” och vid lunchtid inviger vi en spektakulär utställning som domineras av verk från Tranemo konstnären Bengt Gustavssons skapande. Berättar mer i nästa blogg . Dagen avslutas med en häftig pubkväll på temat Rockabilly.

Från domstolen inget nytt

Kjell[:]

[:sv]

Iden med denna blogg är ju att skapa intresse för Glasets Hus och därmed ett bidrag till en långsiktig och positiv utveckling av verksamheten. Så därför väljer jag idag att ge er en inblick i vad en ordförande sysslat med en helt vanlig vecka.

• Vår så omtyckta kökschef Anna-Karin lämnar oss i september för att bli köksansvarig för ett nytt dagis i kommunen. Jag har därför spenderat många timmar med att diskutera eventuell rekrytering och en ny fördelning av ansvarsområden.
• Nya diskussioner kring hur vi ska agera för att få stopp på nedskräpning, klotter och vandalisering. Nytt på agendan är att vi beslutat se på möjligheten till kameraövervakning. Det hade ju varit trevligare om vi såg ett föräldraengagemang.
• Tillsammans med Akka och Bodil har vi försökt detaljplanera ”Ladies Evening” som vi arrangerar 19/10. Programmet är inte helt klart men jag kan avslöja att jag blev totalt sågad när jag föreslog att jag tillsammans med ett antal herrar skulle genomföra en striptease med stålarbetarna från Sheffield som förebild.
• Vi har också hunnit lista tänkbara orkestrar till Rockabilly kvällen som avslutar den stora veterandagen 8:e september.
• Hör och häpna, mest tid har jag ägnat åt att titta på alla de analyser vi gjorde i december efter att ha serverat över 2000 julbord. Ska vi minska antalet dagar. Ska vi fortsätta hålla samma låga priser. Ska vi erbjuda mer än mat. Om några veckor går vi ut med vårt erbjudande till företagen i närområdet. Några bokade redan i januari.

Ja, som ni ser är det ingen risk att jag slöar till och sent igår rapporterade Bodil att vi åter lyckats arrangera ett minnesvärt bröllop med nöjda gäster och ett lyckligt brudpar.

Från domstolen inget nytt

Visst är det härligt att se grönskan återvända/Kjell

 [:]

[:sv]

Idag vill jag börja med att berätta om mitt sedan årtionden stora intresse för begreppet ”nolltolerans” som i hög grad förknippas med tidigare borgmästaren i New York, Rudy Giuliani. Brottsligheten i New York hade stigit till en fullständigt oacceptabel nivå och var 1993 den största och viktigaste frågan inför val till borgmästare. Giuliani gick till val med att utlova ett nytt koncept, som han beskrev som nolltolerans. Mycket enkelt kan metoden beskrivas som ”stämma i bäcken”. Genom att ge polisen tillräckliga resurser klarade man utreda och lagföra vardagsbrott som nedskräpning, klotter, snatteri. Med detta tidiga ingripande är det stor sannolikhet att man undviker en i många fall tänkbar kriminell bana. Metoden diskuteras och ibland ifrågasätts över hela världen. Jag hör till dem som tycker att strategin är både bra och logisk.

Att jag tar upp ämnet i detta forum och just nu beror på att jag längtar efter en ”borgmästare”. I över två år har ett gäng ungdomar vandaliserat och trakasserat Glasets Hus. Trots dialog med kommunen och polisen har denna sommar åter präglats av Glasets Hus ett stort antal kvällar har blivit platsen för att dricka alkohol, använda droger, skräpa ner. Det innebär att vi ett flertal gånger per vecka får lägga ner timmar på att städa upp efter detta svineri. Jag funderar på att ringa New York.

På torsdag klockan 16 lämnar Mumintrollen Glasets Hus och vi är mycket nöjda över att ha kunnat presentera denna upplevelse för alla barn som aktivt tagit del. Tack för alla teckningar.

Den 8:e september inviger vi en ny spännande utställning där smide står i centrum. Ett antal verk av Tranemo konstnären Bengt Gustavsson är en del av utställningen. Följ oss på Instagram så kommer mer information efterhand.

Avslutar idag med en mycket tänkbar kommentar från en av mina otaliga golfrundor denna fantastiska sommar. Spelade seriespel med två gentlemän från Alingsås och Hulta. Efter ett dåligt utslag kommenterade spelaren ”vilket bedrövligt läge jag fick” och fick då denna replik ”du, det är betydligt bättre än att lägga sjuk hemma i sängen”

Från domstolen inget nytt

Vi hörs om en vecka/Kjell[:]

[:sv]

Förra veckan presenterade jag en lättklädd bild av min solbränna. Det visade sig vara ett av alla mina stora misstag. Veckan har varit totalt galen. Minst hundra kvinnor har hört av sig och kommit med otroliga kommentarer, varav en stor del måste betraktas som skamliga.

Så här i eftersläckningens tid och en total nyhetstorka nationellt och internationellt (har Trump semester?) väljer jag att åter berätta en minnesvärd historia från min tid som glasbruksarbetare. I fredags blev jag kontaktad av Asbjörn Aase en av de chefer jag haft och som i högsta grad påverkat mitt liv i positiv riktning. Vi ska träffas inom kort och som vanligt bl.a. prata gamla minnen. Jag kommer säkert att då påminna om följande händelse:

Vi (koncernen) hade köpt det norska glasbruket i Moss. Det innebar att Asbjörn i tillägg blev ansvarig för denna verksamhet och som närmsta medarbetare skulle vi tillsammans få en stolt norsk ledning att anamma vår koncerns värderingar, nyckeltal, ambitioner etc. Det visade sig vara en större utmaning än vi förväntat och vi reste till Moss varje vecka och ibland två gånger. Kombinationen utmanande diskussioner och beslut med 4-5 timmar enkel resa var minst sagt slitsamt. En novemberdag hade vi planerat resa tillbaka efter lunch men som vanligt blev diskussionerna oändliga och avresan skedde strax efter sex på kvällen. Asbjörn somnade innan vi lämnat stan och regnet vräkte ner. Just när vi passerat Svinesundsbron och skulle passera gränsen fick jag syn på en gungande stormlykta mitt i vägen och jag saktade ner. Där stod en ung norsk gutt i oljeställ och hällregn. Jag hissade ner rutan och då utspelade sig följande konversation: ” har ni något att förtulla? Nej. Är det helt sikkert, inget margarin eller andre billiga norska varor? Nej. Då vaknade Asbjörn och hans högljudda bidrag till pågående konversation lät så här, med perfekt norska. Det kan du ge dig faen på, vi har köpt ett jäkla glasbruk för flera hundra miljoner kronor och det är den sämsta affär vi någonsin gjort. Den skräckslagne tullaren åstadkom då följande replik; då må jag titta i ert bagage, vilket han gjorde men där fanns ingenting.   

Temperatursänkningen under veckan har inneburit att besöksantalet på Glasets Hus har varit mycket glädjande. Det känns som att uteblivna besök under juli genomförs nu innan sommarbuffén tar slut och mumintrollen flyttar hem igen.

Från domstolen inget nytt

Hälsar Kjell[:]

[:sv]Aldrig någonsin har jag spelat så mycket golf som jag gjort de senaste tre veckorna och efter en dålig vårsäsong har jag vissa rundor spelat bättre än godkänt. Denna positiva utveckling har dock sitt pris. Strax före sex sen tisdagseftermiddag smög jag ner till Olofsbostranden för att ta mitt andra bad denna fantastiska sommar. Blev helt överraskad av det så sent fortfarande var minst 500 människor i vattnet och på stranden. Jag fick en konstig känsla av att folk tittade på mig och fällde kommentarer. På väg från stranden träffade jag några nära och kära som omedelbart kunde förklara varför jag fått denna uppmärksamhet. Som ni ser på ingressbilden innebär golfandet att solbrännan tydligt visar vad jag sysslat med. (obs. jag är barfota på bilden).

Antikveckan i Limmared är nu till ända och trots +30 har tusentals människor valt att spendera en dag med att fynda och besöka Glasets Hus. Det blir oundvikligt att inte kommentera sommarvädret. En sammanfattning innehåller en mix av skräck och förtjusning. Visst är det fantastiskt att se barn och vuxna njuta av sol bad under välförtjänt ledighet samtidigt som man med ängslan och sympati följer de som drabbats av bränderna och alla jordbrukare som kämpar en ojämn kamp mot naturen. Jag kan lova er att det kommer regn och igår ingick jag ett vad om att jag kommer träffa någon eller några som redan efter två dagars regn kommer uttrycka sig typ ”slutar det aldrig”.

På Glasets hus intensifieras nu planering inför tre stora bröllop under en månad, Jag påstår att funderar ni på att gifta er är vi ett utomordentligt alternativ. Fortfarande är det några veckor kvar där ni kan ta med barnen till ett spännande möte med Mumintrollen.

Från domstolen inget nytt

Drick mycket/Kjell

 [:]